Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reduktion (historia) - Reduktionscirkel - Reduktionsdelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reduktionscirkel—Reduktionsdelning
537
sträckt rätt. Även de mindre donationerna
drabbades alltså nu. De närmare normerna
bestämdes efter konungens gottfinnande och
voro i många fall mycket stränga.
Av Karl XI tillsattes 2 maj 1685 den s. k.
exekutionskommissionen, urspr. för att
undanröja hinder för verkställigheten av
stora kommissionens domar, senare med
uppdrag även att i allm. övervaka r:s
verkställighet. 23 juni 1700 beslöts, att
kommissionen skulle upphöra, men arbetet drog ut ända
till 4 april 1703, då slutrelation avgavs och
kommissionen upplöstes.
Vid 1686 års riksdag genomfördes en
skärpning av r., nämligen i fråga om
avsöndringar, som skett mot vederlag, särskilt
för-pantningar och försäljningar. Om
förpant-ningarna hade 1680 bestämts, att 8 % skulle
gälla som skälig ränta men vad därutöver var
såsom amortering. Nu nedsattes räntan till
5 %, och åt denna bestämmelse gavs
återverkande kraft. Då vid
pantsättnings-tiden ingen skulle utlånat penningar mot
5 % utan kunde påräkna 6—8, framträder
obilligheten så mycket skarpare. — Även om
de försålda godsen träffades lika obilliga
bestämmelser. Man hittade på beräkningarna
med de s. k. o k ö p t a räntorna. När på
sin tid försäljningarna skedde, hade normen
för köpesummans beräkning bestämts efter
vad godsen avkastade i vissa närmare
angivna räntor. Under Gustav II Adolfs tid
betalades sålunda 100 dal. för varje belopp
av 3 dal., som godset gav i s. k. vissa räntor,
under Kristinas för varje belopp av 41/2 dal.,
som det avkastade i s. k. vissa och ovissa
räntor. Den vanliga penningräntan var långt
högre. Nu bestämdes emellertid, att vad som
efter dåtida adliga privilegier uppburits över
3, resp. 4 ^2 %, skulle anses »oköpt» och av
köpegodsägaren inlösas. — Under Karl XI:s
tid genomfördes r. i stort sett med oblidkelig
stränghet, länge med ständiga utvidgningar.
De ofrälse stånden skonades emellertid i regel.
Vid nordiska krigets början, 1700, då landets
lånemöjligheter måste tillvaratagas,
utfärdade Karl XII en rad förordningar, som
medförde betydande lindringar i ännu återstående
reduktionsmål.
Vad hela r. inbragt är icke med säkerhet
känt, men under Karl XI :s regering synes det
ha varit inemot 1,950,000 dal. smt i årlig
ränta, därav i det gamla Sverige och Finland
omkr. 700,000. På de utrikes provinserna —
östersjöprovinserna och de tyska — föllo
omkr. 1,150,000 dal. smt, därav ensamt i
Livland närmare 550,000. Finansiellt betydde
r. alltså en ofantlig stegring av kronans
tillgångar och bidrog därigenom i hög grad att
möjliggöra den noggranna organisation av
rikets finansväsen och förvaltning, som Karl XI
genomförde på naturahushållningens grund.
Om privilegieutjämning och ökad beskattning
av adeln varit att föredraga är en omstridd
fråga. R. bidrog vidare att öka och stärka
det självägande bondeståndet, helst sedan
under Karl XII en stor del av de till kronan
återvunna godsen sålts till skatte. För adeln
betydde r. en oerhörd ekonomisk omvälvning
och efter flera släktleds arvskiften, köp och
byten en allmän osäkerhet i äganderätts- och
kreditförhållanden. Politiskt sett miste den
538
gamla jordägaradeln sin självständighet mot
konungamakten och ersattes med en ganska
osjälvständig ämbetsmannaadel.
Ståndsolik-heterna däremot stodo kvar,
privilegieskill-naderna likaså, däribland den olika
beskattningen av frälse och ofrälse jord; därav
frihetstidsadelns iver att värna rätten till
ämbeten och, i möjligaste mån, till frälsejord. —
I utrikesprovinserna drabbade r. även infödda
godsinnehavare och hotade i
östersjöprovinserna jämväl donationer, givna före den
svenska tiden. I Livland uppammade r:s
stränga framfart det missnöje, som under
Karl XII genom Patkuls stämplingar bidrog
till de angrepp från Polen och Ryssland,
vilka kostade Sverige östersjöprovinserna.
11. Även i senare tid ha stundom
försports yrkanden om återkallelse till kronan
av gods el. rättigheter, som tidigare tillhört
el. ansetts tillhöra denna — så t. ex. av
rekog-nitionshemman, vattenfall o. s. v. —, men
dessa yrkanden ha blivit tillbakavisade.
Litt.: För 1 K. G. Westman, »Svenska
rådets historia under medeltiden» (1904). För
2—5 C. G. Styffe, »Bidrag till Skandinaviens
historia ur utländska arkiver» (4 bd, 1859—
75), och H. Hildebrand, »Sveriges medeltid», 2
(1884—98). För 6 H. Forssell, »Sveriges inre
historia från Gustaf den förste» (2 bd, 1869—
75). För 7—10 W. E. Svedelius, »Om
reductio-nen af krono- och adeliga gods» (1849); A.
Fryxell, »Berättelser ur svenska historien», 17
(1852); F. F. Carlson, »Sveriges historia under
konungarne af pfalziska huset» (7 dir, 1855—
85); N. M. Börjesson, »Riksdagen i
Stockholm 1655» (1891); S. Clason, »Till
reduktionens förhistoria» (1895); B. Lövgren,
»Stånds-stridens uppkomst» (1915; avvikande
uppfattning); R. Fåhræus, »Karl XI och Karl XII»
(i »Sveriges historia till våra dagar», 8, 1921);
J. A. Almquist, »Frälsegodsen i Sverige
under storhetstiden med särskild hänsyn till
proveniens och säteribildning», I: 1—2 (1931);
J. Vasar, »Die grosse livländische
Güterre-duktion» (s. å.). S. C.*
Reduktionscirkel, passare, vars ben äro
förlängda på andra sidan passarens centrum.
Nyttjas bl. a. för överförande av ritningar
från en skala till en annan. T. B.
Reduktionsdelning, biol., kärndelning,
genom vilken antalet kromosomer minskas till
hälften. Vid delningens början lägga sig
likvärdiga kromosomer intill varandra två och
två och bilda kromosompar (gemini). Sedan
skiljas de båda kromosomerna i varje par och
gå odelade till var sin pol, och härigenom får
vardera dottercellen hälften så många
kromosomer som modercellen. Av de homologa
kromosomerna i varje par härstammar den ena
från ägget, den andra från sädescellen. Vid
r. iölja två delningar tätt på varandra, så
att fyra celler uppstå, av vilka dock ofta
endast en utvecklas (mognadsdelning,
tetrad-delning). Vid den andra av dessa delningar
längsdelas kromosomerna, och denna liknar
alltså en typisk kärndelning (se C e 11, sp.
767). De båda delningarna betecknas i
motsats till de typiska, somatiska eller
vegetativa, som allotypiska eller meiotiska. Den
första av dem, själva r., kallas heterotypisk,
den andra homotypisk. R. sker hos djuren
vid könscellbildningen, hos mossor,
ormbun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
