Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reflex - Reflexbaning, Reflexbåge, Reflexcentrum, Reflexhämning - Reflexion - Reflexionsgoniometer - Reflexionsprisma - Reflexionsspegel - Reflexiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Reflexbaning—Reflexiv
548
som ock av vilken kroppsdel som helst måste
åtföljas av inställningsreflexer i de andra
kroppsdelarna, anpassade för att bevara
kroppsbalansen. Undersökningen av r.,
särskilt de s. k. sen- el. periostreflexerna, är av
största värde vid diagnosen av nervsjukomar.
-—■ Särskild uppmärksamhet har man ägnat åt
den s. k. k n ä- el. patellarreflexen.
Ger man t. ex. med en perkussionshammare
ett slag på »knäsenan» nedanför knäskålen,
under det att benet hänger fritt i böjd
ställning, inträder en ryckning i sträckmusklerna
på låret med åtföljande sträckning i knäleden,
överföringsstället för denna r. är beläget i
ett känt segment av ryggmärgen.
Uteblivandet av ryckningen anger en sjuklig
förändring av reflexbågen antingen i detta
rygg-märgssegment el. annorstädes (nervbanorna)
och utgör ett karakteristiskt symtom vid
vissa nervsjukdomar. Hudreflexer bestå i
muskelsammandragningar vid retning av
hudområden. Vid kittling av huden på ena sidan
av buken uppkommer en sammandragning av
bukmuskulaturen på samma sida, vilket
fenomen likaledes har stor betydelse för
diagnostiken. J. E. J-n. (S. I-r.)
2. (Psyk.) Rörelse, i vars förlopp psykiska
orsaker ingå och som har samma karaktär
av ofrihet och oavsiktlighet som de egentliga
reflexrörelserna. Man talar då om
psykiska reflexrörelser. S-e.*
Reflexbaning, Reflexbåge, Reflcxcentrum,
Reflexhämning, fys-iol., se Reflex 1.
Reflexion (av lat. refle’xio, tillbakaböjning).
1. (Fys.) När en vågrörelse, t. ex.
vatten-vågor, ljud-, ljus- och elektriska vågor, som
försiggår i ett visst medium, träffar
gränsytan mellan detta och ett annat medium,
uppdelas vågrörelsen vanl. i två vågrörelser, av
vilka den ena brytes, d. v. s. tränger in och
fortplantar sig vidare i det andra mediet, och
den andra återkastas, reflekteras.
Endast om gränsytan är glatt, kan man i fråga
om vågrörelsernas fortplantningsriktningar,
strålarnas riktning, fastställa enkla allmänna
lagar. Om ytan däremot är ojämn, d. v. s. om
sinsemellan parallella strålar, som träffa
närbelägna punkter av ytan, träffa den under
olika vinklar, bli varken de reflekterade el.
de brutna strålarna sinsemellan paralielia.
Om ytan är fullkomligt ojämn, gäller det
både för de reflekterade och för de brutna
strålarna, att de måste fördela sig likformigt
i alla riktningar, varvid s. k. diffust ljus
erhålles. Om de i samband härmed
uppkommande ytfärgerna se Färg, sp. 138. — Vid
en glatt reflekterande yta gälla för den
reflekterande strålens riktning de båda s. k.
reflexionslagarna, enl. vilka 1) den
infallande strålen
(AB, se bild), den
reflekterade strålen
. (BC) och normalen
(BN) ligga i samma
nian; enl. 2) äro
infalls- (ABN) och
reflexionsvinkeln
(NBC) lika stora. Dessa lagar, som med
tillhjälp av Huygens’ princip (se d. o.)
låta sig teoretiskt härledas, kunna på
experimentell väg lätt bekräftas. Då någon
bruten stråle icke kommer till stånd, d. v. s.
när hela den infallande ljusmängden
återfinnes hos det reflekterade ljuset, säges
total reflexion äga rum (se L j u
s-brytning). Fenomenet kan lätt iakttagas,
t. ex. om man underifrån betraktar
vattenytan i ett glaskärl. Vattenytan ter sig i allm.
som en ogenomskinlig blänkande spegel, då
man betraktar den snett underifrån. Först
sedan den vinkel, som de vid vattenytan
reflekterade och ögat träffande ljusstrålarna
bilda med normalen, minskats så, att den
blivit mindre än brytningsgränsen, kan man se
genom vattenytan. Om r. vid metallytor se
Metallreflexion, och om uppkomsten
av bilder genom r. se Spegel. T. E. A.*
2. (Psyk.) Tankens riktning på en viss sak,
eftertanke, betraktelse, eftersinnande; i
tysthet gjord anmärkning. S-e.*
Reflexionsgoniometer, se Goniometer.
Reflexionsprisma, fys. För att ge en
ljusstråle annan riktning använder man ofta vid
optiska instrument i st. f. plana speglar
glasprismor, reflexionsprismor, vid vilka medelst
total reflexion (se Reflexion och
Ljusbrytning) den önskade
riktningsförändringen åstadkommes. Vid ett vanligt r. är
prismats huvudsnitt en rätvinklig triangel.
En stråle (NM, se bild), som infaller
vinkelrätt mot ena kateten (BC), totalreflekteras vid
hypotenusan (AB) och går ut vinkelrätt mot
den andra kateten (AC). Alla strålar, som
infalla snett mot kateten inom vinkeln NMB,
brytas vid denna yta och uppdelas därför i
spektralfärger, totalreflekteras vid
hypotenusan och brytas åter vid den andra kateten,
varigenom de utgående strålarna bli
sinsemellan parallella. Alla med tillhjälp av ett r.
erhållna spegelbilder äro fria från färgning
i kanterna. För det ljus, som infaller inom
vinkeln NMB och även inom en del av
vinkeln NMC, kan prismat ersätta en plan
spegel, anbragt på samma ställe som
hypotenusan (AB). Ett rätvinkligt prisma kan med
fördel brukas för att vid optiska instrument
rätvända upp och nedvända bilder. Se K
i-k a r e och Prisma. T. E. A.*
Reflexionsspegel, fys., kallas dels plana
speglar, som återge föremålen framför dem,
»skvallerspeglar» utanför fönstren, dels
konkava speglar (reflektorer), då de användas
till att i en viss riktning återkasta ljuset
från lampor, som placerats framför dem. J. T.
ReTlexiv (lat. reflexlvus, tillbakavändande),
gramm., säges om vissa ord, som syfta
tillbaka på satsens subjekt. Dit hör i de
indo-europeiska språken framför allt och av
gammalt ett reflexivt pronomen, urspr.
använt för alla tre personerna men t. ex. i
svenskan (sig) inskränkt till tredje personen
(»han slog sig»). Reflexiv funktion har även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
