Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reflexiv - Reflexrörelse - Refoli - Reform - Reformation - Reformationens jubileumsgåva - Reformationsdag - Reformatorn - Reformatory schools - Reformbanketter - Reformbill - Reformdräkt - Reformerta kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Reflexrörelse—Reformerta kyrkor
550
svenskans possessivpronomen sin (»han slog
sin son»), Reflexiva verb kallas verb,
vilkas objekt (mig, oss, dig, er, sig) syftar
tillbaka på subjektet (»jag slog mig», »vi
misstaga oss»). A. Lbd.
Reflexrörelse, fysiol., se R e f 1 e x 1.
Refoli, meteor., se B o r a.
Refo’rm (av lat. re, åter, och formäre, forma,
dana), ombildning, nydaning, förändring till
något nytt och bättre. — Reformator,
omskapare, samhällsförbättrare. —
Reformera, nydana, vidtaga förbättringar.
Reformation (lat. reformätio),
omgestaltning, förbättring, särskilt den mot
påvedö-met och medeltidens kyrka riktade stora
kyrkoreformationen på 1500-talet.
För Lutherdomen nådde den egentliga
reformationstiden sin relativa avslutning med
Luthers död 1546, religionsfreden i Augsburg
1555 och Melanchthons död 1560. För
calvi-nismen sträcker sig reformationstiden från
Calvins återkomst till Genève 1541 fram
till utgestaltningen av en rad calvinska
konfessioner i Frankrike, Skottland,
England, Belgien, Schweiz o. s. v. 1559—63
och Calvins död 1564. Även den
romerska katolicismen upplevde vid 1500-talets
mitt en r. (se M o t r e f o r m a t i o n e n).
Utöver litt. vid art. om Calvin, Luther,
Z w i n g 1 i o. s. v. se K. B. Westman,
»Reformationens genombrottsår i Sverige» (1918); K.
Kaser, »Das Zeitalter der Reformation und
Ge-genreformation 1517—1660» (1922); Ch. Beard,
»The reformation of the sixteenth century
in its relation to modern thought and
know-ledge» (1927); K. Brandi, »Deutsche
Reformation und Gegenreformation» (2 bd, 1927
—30); P. Joachimsen, »Das Zeitalter der
Reformation» (1930; i »Propyläen-Weltgeschichte»,
bd V). Hj.H-t.*
Reformationens jubileumsgåva. Initiativet
till denna nationalinsamling för kyrkliga
ändamål i samband med
reformationsjubi-leet 1917 togs av pastor Axel Svanberg i S:ta
Klara församling i Stockholm.
Insamlingsarbetet organiserades av Allmänna svenska
prästföreningen i samarbete med Svenska
kyrkans diakonistyrelse och bedrevs
stiftsvis under ledning av en representativ
centralnämnd. Det insamlade totalbeloppet
utgjorde 4,260,700,32 kr., varav över 500,000 kr.
överlämnades till vardera av
diakonissanstal-terna Ersta och Samariterhemmet, nära
300,000 kr. till Sigtunastiftelsen, bortåt 200,000
kr. till Diakonanstalten Stora Sköndal, nära
75.000 kr. till Fjellstedtska skolan. Över
1,180,000 kr. anslogos till särskilda ändamål
i stift och församlingar (kapell,
församlingshus o. dyl.), till diakoniverksamhet m. m.
919,000 kr., till understöd åt obemedlade teol
studerande över 141,000 kr., till Svenska
kyrkans hednamission och sjömansvård omkr.
65.000 kr. o. s. v. A. W-r.
Reformationsdag, reformationshögtid, andra
böndagen enl. kungl. plakatet av 31 dec. 1888.
Reformatorn, veckotidning i Stockholm,
organ för Godteinplarorden (se d. o.). Den
uppsattes 1888 och redigerades 1888—1906 samt
1920—25 av O. G. Eklund (se d. o.).
Reformatory schools [rifå’motøri skö’lz],
eng., se Minderåriga förbrytare.
Reformbanketter, se F r a n k r i k e, sp. 998.
Refcrmbill, engelskt lagförslag om
genomgripande författningsreformer. Särskilt
brukas namnet om förslagen 1830 och senare till
parlamentsreform. (V. S-g.)
Reformdräkt, se
Dräktreformför-e n i n g e n.
Reformerta kyrkor (av reformera, se
Reform), beteckning för de kyrko- och
samfundsbildningar, som leda sitt ursprung
tillbaka till de reformationsrörelser, vilkas
främsta bärare voro Zwingli (se d. o.) och
framför allt Calvin (se d. o.). Den reformerta
kyrkan, som icke äger någon gemensam
rättslig organisation, utgör alltså icke
något inom sig slutet helt på samma sätt som
den romerska kyrkan; den bildar icke
heller en enhet på samma sätt som de luterska
kyrkosamfunden, i det att alla dessa i varje
fall äga någon symbolisk bok gemensam,
under det att de reformerta kyrkobildningarna
ha var sina bekännelseskrifter. Dock äga
dessa reformerta kyrkobildningar vissa
gemensamma drag såväl i fråga om
läroåskåd-ning som med hänsyn till författning och
kult. Författningen är i regel och där den
ursprungliga karaktären bibehållits en s. k.
presbyterialförfattning (se d. o.); kulten
ut-märkes av stor enkelhet för att icke säga
torftighet — motsättningen mot Rom är på
kultens område vida strängare än hos
Lutherdomen och sammanhänger med en viss
la-gisk-biblicistisk uppfattning, som t. ex. i
fråga om kyrkornas utsmyckning vill
till-lämpa dekalogens bildförbud. Det är
emellertid svårt nog att bestämt ange vilka
kyrko-och samfundsbildningar, som böra räknas
med till »den reformerta kyrkan». Stundom
räknas dit också de många på engelsk och
amerikansk botten uppvuxna »frikyrkliga»
kyrkosamfunden, någon gång också den
anglikanska kyrkan (se
Episkopalkyr-k a n), vilken senare eljest, såväl vad kult
som författning beträffar, intar en helt
annan hållning än den nyss som karakteristisk
för de reformerta angivna och sakligt sett
står som en helt egenartad kyrkobildning.
Medräknas såväl dissenters som anglikanska
kyrkan, komma »de reformerta kyrkorna» att
räkna omkr. 140 av de till protestantismen
hörande omkr. 205 millionerna. Borträknar
man åter dessa samfunds- och kyrkobildningar
(anglikanismen omkr. 32 mill., dissenters väl
90 mill.), kommer »de reformerta kyrkornas»
medlemsantal att bli betydligt mindre än de
omkr. 65 mill., som kunna räknas till »den
luterska kyrkan» — i Europa omkr. 12 mill.
Till »de reformerta kyrkornas» område höra
de protestantiska delarna av tyska och
franska Schweiz, den franska och holländska
protestantismen, delar av särskilt v. Tyskland
samt, om »reformert» inges i sin
vidsträcktaste bemärkelse, huvuddelen av all
protestantism på det engelska språkområdet.
Därtill komma de delar av den tyska
unions-kyrkan, som urspr. voro reformerta och som
kunna beräknas till knappt 3 av denna
kyrkas omkr. 23 mill. medl.
Ang. den ursprungliga reformerta
kristendomstypen jfr Calvin och Z w i n g 1 i.
Den reformerta protestantismens inre
utveckling är naturligt nog till sina allmänna
huvuddrag besläktad med den luterska
protes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
