Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Registrum - Reglemente - Reglementering - Regler - Reglera - Regleringsdamm - Regn - Regna (socken) - Regnard, Jean François - Regnaren - Regnault, Alexandre George Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Reglemente—Regnault, A. G. H.
572
hade dylika kopieböcker; de förnämsta äro
de, som fördes i Uppsala, Linköping, Abo samt
(utom det dåv. Sverige) i Lund. Under senare
delen av medeltiden hade även den svenska
regeringen en sådan kopiebok, Registrum
regni, i vilken viktigare statsakter infördes.
Denna dyrbara urkundsbok fördes av Kristian
II eller ärkebiskop Gustaf Trolle ur riket och
har sedermera förgäves efterforskats.
»Re-gistra» kallas också de äldsta kopieböckerna
över Gustav I:s utgående skrivelser. De
motsvara i huvudsak vad som sedermera kallats
riksregistratur (se Registratur 1). Ehd.*
Regleme’nte (av lat. rögula, rättesnöre),
sammanfattning av bestämmelser, avsedda att
ordna en myndighets verksamhet och
arbetssätt (jfr Arbetsordning,
Instruktion och Stadga) el. andra förhållanden.
R. utfärdas av K. m:t, centrala ämbetsverk,
länsstyrelserna, riksdagen etc. — R e g
lemen t è r a, genom bestämmelser ordna. —
Adj.: Reglementärisk. Ldht.
Reglementèring av prostitutionen (se d. o.),
metod att medelst vissa polisåtgärder bekämpa
prostitutionens olägenheter i sanitärt och
ord-ningshänseende. Som det klassiska
reglemen-teringssystemets hemland räknas Frankrike,
ehuru åtgärder i samma riktning tidigare
vidtagits i andra länder. Kort före den stora
revolutionen infördes i Paris inskrivning och
övervakning av prostituerade kvinnor.
Förordningen upphävdes visserligen snart men
infördes ånyo, och genom reglementen,
utfärdade under de första årtiondena av
1800-talet, fick systemet sin nuv. form. Genom en
särskild avd. av polisen, den s. k.
sedepo-lisen, uppspåras och anhållas kvinnor, som
inlåtit sig i könsförbindelser mot betalning.
De åläggas besiktningsskyldighet två gånger
i veckan. Uteblivande medför varning el.
frihetsstraff, och de, som befinnas vara
behäftade med smittfarliga symtom, inläggas på
sjukhus. Efter mönster från Paris infördes
r. i övriga franska städer, och vid mitten av
1800-talet var systemet antaget i nästan alla
europeiska länder. Under trycket av den
opposition systemet väckt (se
Federationen) har det sedermera avskaffats i Holland,
Schweiz (utom kantonen Genève), England
(1883, 1886), Norge (Oslo 1888), Italien
(delvis, 1888), Danmark (1906) och Sverige (1918).
De för Stockholm förut gällande
föreskrifterna »rörande uppsikten över
prostituerade kvinnor i huvudstaden» voro meddelade
av överstål hållareämbetet 2 juni 1875. För
att förmå kvinnorna att efterkomma
reglementet använde man behandling
enligt lösdrivarlagen. Enl. § 7 i
reglementet skulle en inskriven kvinna, som icke
rättade sig efter föreskrifterna, först varnas
av byråns föreståndare och, om hon ej läte
rätta sig, behandlas som lösdrivare. Att den
rättsliga grunden för
reglementeringsåtgär-derna ingenstädes fått tillfredsställande
uttryck i lagstiftningen har framhållits av
såväl systemets anhängare
(reglementa-rister) som dess motståndare (a b o 1 i t i
o-n i ster). Ej utan fog riktas mot
prostitu-tionsreglementena den anmärkningen, att de
ge ett sken av lagligt berättigande åt en
företeelse, som allmänt utdömes. Så länge
man ännu var blind för den manliga partens
del i de vådor prostitutionen vållar samhället,
näml, könssjukdomarnas spridning och
könslivets förråande, var en enbart mot
kvinnorna riktad lagstiftning tänkbar. Med den
mera vidgade kännedomen om
prostitutions-företeelsen bli reglementeringsåtgärderna mot
kvinnorna alltmera oförenliga med kravet på
rättvisa och billighet i samhällsförhållandena.
Om lex veneris av 20 juni 1918, som
avskaffade r. i Sverige, se Könssjukdomar.
Jfr även Polisuppsikt. J.E.J-n.*
Regler, fysiol., se Menstruation.
Reglera, ordna, stadga, fastställa; ge en
regelbunden gång.
Regleringsdamm, se Damm, sp. 415.
Regn, meteor., nederbörd (se d. o.) i form
av vattendroppar. Stundom övergår
nederbörd, som från början består av snö, då den
faller genom varmare luftlager, i r., och
omvänt kan r. vid passagen genom kallare
luftlager frysa, i vilket senare fall hagel bildas.
I de telegrafiska rapporter, som från skilda
stationer insändas till väderlekscentralerna,
skiljer man mellan duggregn, dimregn,
ihållande r. och r. med avbrott, varjämte olika
styrkegrader angivas. A. Å.
Regna, socken i n. Östergötlands län,
Fin-spånga läns härad, vid Närke- och
Söderman-landsgränserna; 200,38 kvkm, 1,611 inv. (1932).
Sjörik bergs- och skogsbygd (intill 116 m
ö. h.), i ö. sjön Regnaren (50 m ö. h.), i v.
sjön Avern. 1,733 har åker, 12,429 har
skogsmark. Egendomar: Regnaholm m. fl.
Industri: Igelfors bruk (med lietillv.). Pastorat i
Linköpings stift, Bergslags kontrakt.
Regnard [ronjä’r], Jean Frangois, fransk
dramatiker (1655—1709). R. företog i sin
ungdom vidsträckta resor, bl. a. till
Konstantinopel, Algeriet, där han blev såld som
slav, och nordligaste
Lappland (1681),
fantasifullt
beskrivet i »Voyage de
Laponie» (1731). Som
dramatiker räknas
R. som Molières
främste efterföljare
på fransk scen,
flitigt spelad och
efterbildad även i
utlandet, bl. a. av
Holberg och Dalin.
Hans berömdaste
komedier, utmärkta
av abstrakt
karaktärsteckning — ofta
med La Bruyère som källa — men fyndig
intrig, kvick dialog och friskt humör, äro
»Le joueur» (1696; »Spelaren», 1793), »Le
dis-trait» (1697; »Den tankfulle», 1740) och »Le
légataire universel» (1708;
»Universalarfvingen», 1825), som ännu uppföres i Frankrike.
— Litt.: Monogr. av J. Guyot (1907); H.
Kjell-man i Turistfören:s Årsskrift 1931. Kj. S-g.
Regnaren, insjö i n. Östergötland, Regna
och Skedevi socknar; 7 kvkm, 50 m ö. h.
Avflyter till Nyköpingsån.
Regnault [ronjå’],Alex andre George
Henri, fransk målare (1843—71), son till
H. V. R. Vann Rompriset 1866 och väckte i
Rom uppseende med ett storslaget och
kraftfullt verk, »Automedon tyglande Akilles’
häs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
