Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Regnault, Alexandre George Henri - Regnault, Henri Victor - Regnault, Jean Baptiste - Regnbandet - Regnbroms - Regnbåge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Regnault, H. V.—Regnbåge
574
tar». R. reste 1868 till Spanien, där han
målade den monumentala och imponerande
ryt-tarbilden »General Prim» (Louvre; se bild vid
art. Pri m). Under senare vistelse i Rom
tillkommo »Judit» (museet i Marseille) och
»Salome», dristig och överlägsen i färgval och
behandling. I samband med en andra vistelse
i Spanien besökte han Marocko, målade den
brutala »Avrättning utan dom» (i Louvre)
samt utmärkta studier av arabiska hästar och
ryttare, typer och arkitekturmotiv, utförda i
olja el. akvarell med en lysande brio. Vid
krigsutbrottet 1870 återvände R. till
Frankrike och stupade under Paris’ belägring. I
Frankrikes måleri blev R. en efterföljare av
Géricault och Delacroix. Han ägde ett
lidelsefullt målarlynne av stor läggning och lysande
koloristisk kraft. — Jfr monogr. av R. Marx
(1886), G. Larroumet (1889). R:s
»Correspon-dance» utgavs av A. Duparc 1872. G-gN.
Regnault [ronjå’], Henri Victor, fransk
fysiker (1810—78). R. blev prof. 1840 i kemi
vid École polytechnique, 1841 i fysik vid
Collège de France, 1847 därjämte ingénieur en
chef inom ett av
gruvdistrikten och 1854
dir. vid kejserliga
porslinsfabriken i
Sèv-res. Led. av sv.
Vet.-akad. (1851). R. gjorde
mycket omsorgsfulla
och grundliga
undersökningar av
vattenångans tryck vid olika
temp. samt av trycket
hos de mättade
ångorna av ett flertal
vätskor. Han bestämde
specifika värmet och
ångbildningsvärmet hos flera ämnen samt
visade, att Mariottes lag ej är fullt riktig
ens för de s. k. permanenta gaserna. Han
gjorde även viktiga undersökningar av
ljudets fortplantningshastighet i luft o. a. gaser
och utförde flera viktiga arbeten inom den
organiska kemien. J. T.
Regnault [rønjå’], Jean Baptist e,
fransk målare (1754—1829). Studerade i
Paris och Rom. R. målade mytologiska motiv
med behagfulla gestalter i tidens moderna
riktning. Han sökte även i sin senare
alstring motverka Davids heroiska stil och måla
»skön verklighet». R. blev 1785 prof, vid
École des beaux-arts. Representerad i Louvre
med »Akilles’ uppfostran» (1783), »De tre
gracerna» (1798) m. fl. G-gN.
Regnbandet, meteor., se Regnlinjen.
Regnbroms, zool., se Bromsar.
Regnbåge synes i regn el. dimma framför
en åskådare, som har solen (el. månen) i
ryggen. Den uppstår, enl. Cartesius (1637), genom
sol- el. månljusets (s, s) brytning, reflexion
och ny brytning i vattendroppar (a, b),
företrädesvis i sådana, som befinna sig på
man-telytan av en kon, vars spets ligger i
iakttagarens öga (o), vars halva öppningsvinkel är
ung. 42° och vars axel går genom solen (s, s).
Vinkeln bestämmes teoretiskt ur vattnets
bryt-ningsindex och villkoret för minimideviation
(jfr Halofenomen); som denna varierar med
färgen och är störst för det violetta, minst för
det röda ljuset, skulle r. visa samma färgföljd
som det genom ett prisma åstadkomna
spektrum (»regnbågens färger»). Som den mot rött
ljus svarande könens öppningsvinkel, 42° 20’,
är större än den mot violett ljus svarande,
40° 24’, kommer, i
motsats mot hos
halofenomenen (se
d. o.), det röda att
ligga på bågens
utsida, det violetta
på dess insida.
Genom ljusets
reflexion två gånger
inne i samma
regndroppe (a’, b’)
uppkommer den s
e-kundära r.
utanför nyssnämnda.
primära. Här
kommer emellertid
den violetta könens
öppningsvinkel att vara större (54° 9’) än
den rödas (50° 59’), varför färgföljden i den
sekundära r. är omvänd mot den primäras;
bågarna vända sina röda sidor mot varandra.
På grund av att könens axel skall gå genom
solen, kommer r. att utgöra en halvcirkel, när
solen befinner sig vid horisonten, däremot
nätt och jämnt synas, när solen nått en höjd
av 42°. Därför äro r. vanligare om morgonen
och om aftonen än mitt på dagen. Som den
fullständiga r. för sin uppkomst fordrar
förekomsten av rikligt med vattendroppar i varje
riktning på konen, kommer r. att bli
ofullständig i de riktningar, där vattendroppar
saknas. — Ett särskilt intressant fall
inträder, när r. uppstår i ett horisontellt lager av
dimma, som ligger lägre än observatören. I
detta fall kan r., alltefter solhöjden, uppträda
som en ellips, parabel el. hyperbel (en sådan
uppkommer ju genom skärning av förenämnda
kon med dimmans horisontala övre gräns).
Ett annat intressant fall är uppkomsten av
en nästan fullständig r., trots att solen
befinner sig högt över horisonten. Detta kan
inträffa, när åskådaren framför sig har ett
lugnt vatten, mot vilket solens strålar först
reflekteras, innan de träffa de vattendroppar,
som i sin tur kasta det reflekterade solljuset
till ögat. Här går uppenbarligen könens axel
icke genom solen själv utan genom en punkt,
som befinner sig lika långt under horisonten,
som solen befinner sig över denna. —
Speglad r är en oegentlig benämning för den
helt oberoende r., som synes, när ljuset på
sin väg från andra droppar än dem, som
bilda den vanliga r., reflekteras mot en
vattenyta.
Nu äro regn- el. dimdropparna så små,
att det synliga ljusets våglängd är av samma
storleksordning som dropparnas diam., och
därför gälla icke de elementära brytnings- och
reflexionslagarna, utan
böjningsfeno-menen (se Diffraktion) komma att
väsentligen förändra företeelsen. Alltefter
dropparnas storlek kommer r. nu att visa
olika färgföljder, resp, olika förläggning och
utbredning av de starkaste färgerna, en
omständighet, som den enkla teorien icke
förmådde förklara liksom ej heller de
övertaliga r. (rödgrönrandiga smala band
innanför primär r., resp, utanför sekundär r.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
