Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Regulus, Marcus Atilius - Rehabeam - Rehabilitation - Rehabilitera - Rehausen, Gotthard Maritz von - Rehbinder, släkt - Rehbinder, Robert Henrik - Rehm, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Rehab eam—R ehm
582
f. Kr. vunno segern över kartagernas flotta
vid udden Ecnomus på Siciliens sydkust.
Efter romarnas landstigning i Afrika fann
R. i de vunna framgångarna en anledning
att med alltför hårda villkor besvara
kartagernas anhållan om fred. Men han dukade
under .för dessas förnyade ansträngningar
och dog som krigsfånge. Mycket populär blev
i Rom en tradition, att R., sänd till Rom
med fredsförslag, avstyrkt freden och efter
återvändandet till fångenskapen på ett grymt
sätt avlivats. (E. St.)
Rehäbeam, Juda rikes förste konung,
Salo-mos son (900-talet f. Kr.). Missnöjet bland
folket redan under Salomos sista
regeringsår slog ut i full låga genom det oförstånd R.
visade strax vid regeringstillträdet. De
missnöjda slöto sig till Jerobeam (se d. o. 1), som
blev konung i Israels rike. Endast Juda och
delar av ett par andra stammar höllo sig till
R., som blev konung över Juda rike.
Ständiga strider med Israels rike oroade hans
regering, varjämte den egyptiske konungen
Sisaq erövrade Jerusalem och plundrade
templet och konungaborgen. (S. H-r.)
Rehabilitatiön (av lat. re, åter, och
habi’-litas, lämplighet), jur., återgivande åt någon
av hans förra värdighet, rättighet el.
ställning, särskilt av medborgerliga rättigheter,
som förverkas genom nesliga förbrytelser.
Då sådan förlust av rättigheter har
karaktären av en av domstol ådömd straffpåföljd,
t. ex. i Sverige påföljd (se d. o.) enl.
strafflagen kap. 2 § 19, kan rättigheternas
återställande ske i vanlig nådeväg genom beslut
av högsta regeringsmakten; så även i svensk
rätt, vilken icke känner r. såsom ett särskilt
institut. Utomlands, bl. a. i Norge och
Danmark, förekommer också en möjlighet för
upphävande av en för livstid el. eljest mycket
lång tid ålagd rättighetsförlust genom
särskilt beslut av domstol el. administrativ
myndighet; för dylik r. (æresopreisning,
ré-habilitation judiciaire) gälla vissa
förutsättningar i ifråga om den dömdes vandel o. s. v.
— Innebörden av r. är stundom, särskilt i
romanska länder, mera vidsträckt, i det att
därigenom ej blott återvinnas förlorade
medborgerliga rättigheter utan över huvud de
eljest kvarstående verkningarna av brottet
utplånas, t. ex. i fråga om villkorlig dom el.
återfallsbestraffning för senare förövat nytt
brott (i Sverige gälla i dessa hänseenden
särskilda preskriptionstider), och vidare på det
sätt, att straffregisterutdrag o. dyl. ej skola
lämna upplysning om det brott, för vilket
r. inträtt. Förutsättningarna för r. kunna
enl. samma lag vara olika i fråga om skilda
rättsverkningar; delvis kan r. inträda utan
särskilt beslut (réhabilitation de droit). R. B-l.
Rehabilitera, återupprätta; återinsätta i
värdighet.
Rehausen, Gotthard Mauritz von,
frih., diplomat (1762—1822). Blev 1782
löjtnant vid Livgardet och avancerade i armén
till överste (1812). Redan 1789 blev R.
diplomat, blev 1797 chargé d’affaires och 1801
minister i Lissabon samt var 1805—07 och från
1812 till sin död envoyé i London, där hans
verksamhet var av betydelse särskilt vid
förhandlingarna 1812 och 1813. R. fick 1814
fri-herrlig värdighet. Hans son Johan
Gott
hard von R. (1822—54) var från 1847 till
sin död minister i London. (V. S-g.)
RehbFnder, svensk släkt, urspr. från
Kurland, känd från 1400-talet. Generalmajoren
av kavalleriet och guvernören i Finland
Henrik R. (1604—80) naturaliserades som
svensk adelsman 1668 och blev frih. 1680.
Hans sonson Bernhard Otto R. (1662—
1743) deltog i spanska arvföljdskriget, hade
savojiskt kommando i slaget vid Turin 1706
och blev 1720 general en chef för sardiniska
armén samt 1730 stormarskalk; biogr. av V.
Rehbinder i Personhist. Tidskr. 1907. B. O.
R :s kusins son frih. J ohan Adam R. (1733
—1809) fick 1777 fullmakt som sekr. i
Kansliet och 1783 lagmans titel. Han är känd
genom sina adelsmatriklar (1781, 1782, 1794)
och arbeten om svenska lantmarskalkar (1784)
samt riks-, hov- och justitiekanslerer m. fl.
(1786); förteckn. över hans saml. i
Riksarkivet finnes i V. Rehbinders släktmonogr., se
nedan. Ätten fortlever både i Sverige,
Finland och Östersjöprovinserna; en baltisk gren
har sedan 1787 romersk riksgrevlig
värdighet. R. H. R. (se nedan) blev 1826 finländsk
greve men tog ej introduktion och slöt sin
gren. — Litt.: V. Rehbinder, »Ätten R.»
(1925; jfr rec. i Personhist. Tidskr. s. å.);
uppsats av O. Durchman i Genos 1931. B. H-d.
Rehbi’nder, Robert Henrik, greve;
finländsk statsman (1777—1841); se
släktövers. Studerade i Äbo, ingick på
ämbetsmannabanan. vistades några år i Stockholm
och blev 1807
assessor i Äbo hovrätt.
1808 blev R. led. av
den s. k. Finska
de-putationen (se F i
n-1 a n d, sp. 409), vann
Alexander I:s
förtroende och blev 1809
led. av kommissionen
för finländska
ärenden i Petersburg. Han
deltog verksamt i
utarbetandet av
propositionerna till Borgå
lantdag m. fl. förslag
till ordnandet av styrelsen i Finland. R. blev
1811 statssekr. vid den nyinrättade
»kommittén för finska ärenden» i Petersburg och
kvarstod i sin befattning även efter
kommitténs upplösning 1826 (ministerstatssekr..
från 1834). Efter G. M. Armfelts död var han’
kejsarens närmaste rådgivare i finländska,
frågor. 1826—41 var R. t. f. kansler för univ..
R. hade stark känsla för den svenska
traditionen och för Finlands rättskrav och
försökte, ehuru eftersträvande samförstånd medl
Ryssland och obrottslig lojalitet mot
kejsaren, på allt sätt hävda de finländska
synpunkterna, särskilt gentemot
generalguvernören Zakrevskij. Han förmådde Nikolaus U
att vid sin tronbestigning avge en
regent-försäkran till Finlands invånare. R. blev
greve 1826 (ej introducerad). Hans
memoarer »’Souvenirs de ma vie» förvaras i
handskrift i Finlands statsarkiv. — Jfr R.
Cas-trén, »Skildringar ur Finlands nyare histo-’
ria» (1881—82). H. E. P.)
Rehm, Hermann, tysk jurist (1862—1917),,
e. o. prof, i Marburg 1891, ord. prof, i GiesSen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
