Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehm, Hermann - Rehmke, Johannes - Rehn, Jean (Johan) E. (Eric el. Ericsson) - Rehn, Olof - Rehnsköld (Rehnskiöldt), Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Rehmke—Rehnsköld
584
1893, s. å. i Erlangen samt 1903 i Strassburg.
R. var framför allt verksam som författare i
allmän statsrätt, statslära oeh handelsrätt.
Bland hans arbeten märkas »Geschichte der
Staatsrechtswissenschaft» (1896) och
»Allge-meine Staatslehre» (1899 och förk. 1907). Rid.
Rèhmke, J ohannes, tysk filosof (1848—
1930), prof, i Greifswald 1885. R. betraktar
allt givet som innehåll i medvetandet och
fattar filosofiens uppgift som en analys av de
allmännaste medvetenhetsfakta. Hans
ståndpunkt är i många hänseenden synnerligen
självständig. Skr.: »Philosophie als
Grund-wissenschaft» (1910), »Logik oder Philosophie
als Wissenschaftslehre» (1918) m. fl. Ett 1919
bildat Johannes Rehmke-Gesellschaft utger
skrifter. G. O-a.
Rehn, Jean (Johan) E. (Eric el.
Ericsson), arkitekt, grafiker (1717—93), son till
lappfogden och kronobefallningsmannen Eric
Bjur och Rebecka Rehn (av en stockholmsk
borgarsläkt). R.
lämnade 1739 en tjänst
som
dessinatörlöjt-nant i
Fortifikationen och for till
Paris, där han
utbildade sig i
gravyrkonsten. På
initiativ av C. G. Tessin
och C. Hårleman
anställdes R. 1745 i
svensk tjänst som
mönsterritare för
siden- o. a.
textilmanufakturer. Hemkommen blev R.
mycket anlitad på olika konstindustriella
områden; utom ritningar till textilier utförde
han dylika till guldsmedsarbeten, medaljer,
porslin (Rörstrand), möbler (Haupt),
teaterdekorationer m. m. Efter en resa till
Frankrike och Italien 1755—56 blev R. 1757
hovintendent och prof, vid Konstakad. Åt R.
anförtroddes en mängd betydande
inredningsarbeten på Drottningholm — bl. a. biblioteket från
1746—47 med drag av begynnande
nyklassicism (se Drottningholm, bild 8) —, på
Rosersberg, Ekolsund, övedskloster, Väsby,
Gripsholm, Stockholms slott — Karl XIII:s
våning i rokoko (1753—54), Gustav III:s och
hans gemåls båda paradsängkammare (1775—
79) i utbildad nyklassicism —, Lövsta o. a.
R. utförde ritningar till flera privatslott, på
1760—70-talet Gimo, Forsmark och Ljung,
omkr. 1780 Sturehov och österby, och till
privathus i Stockholm, till en planerad ny
Johannes kyrka i Stockholm (1780—83), ej
utförd, samt till kyrkmöbler, epitafier m. m.
R:s verksamhet under en brytningsperiod i
stilhistorien gav hans insats som formskapare
på olika områden genomgripande betydelse.
— Litt.: G. Upmark, uppsats i Sv. Slöjdfören:s
Tidskr. 1913 och »J. E. R:s meritförteckning»
(i S:t Eriks Årsbok 1925); G. Munthe, »Svensk
konstslöjd under 1700-talet» (1926); O. G.
Rehn, »Stockholmssläkten R.» (1931). E. L-k.
Rehn, Olof, mönsterritare (1723—98),
kusin till J. E. R. Utförde ritningar till mönster
för sidentillverkning och avritade fornminnen
för Antikvitetsarkivet, där han 1754 blev
ritare. — Litt.: Se Rehn, J. E. E. L-k.
Rehnsköld (skrev sig Rehnskiöldt), Carl
Gustaf, greve, fältherre (1651 ®/8—1722 29/i).
Hans fader, Gerdt Kewenbringk, av
westfalisk ätt, känd från 1500-talets slut,
naturalise-rades 1639 som svensk adelsman med namnet
R. Efter studier vid
Lunds univ. blev R.
1673 fänrik vid
När-ke-Värmlands reg:te,
transporterades sedan
till olika reg:ten och
befordrades
omedelbart efter slaget vid
Halmstad 1676 till
ryttmästare vid
Upplands kav.-reg:te samt
efter slagen vid Lund
och Landskrona till
major och
överstelöjtnant. Efter kriget
bi
trädde han vid arbetet med indelningsverkets
omorganisation och åtföljde därefter 1691
arvfursten av Holstein-Gottorp till
Nederländerna, där han deltog i fälttåget och bl. a.
bevistade slaget vid Lenze 1691. Efter
hemkomsten återgick han till rytteriet, blev
överste 1693, generalmajor 1696 samt
generallöjtnant och generalguvernör i Skåne 7 juli 1698.
Följ, dag upphöjdes han i friherrligt stånd.
Under stora nordiska krigets förra del blev
han, i betraktande av sin stora erfarenhet och
mognad, konungens förnämste militäre
rådgivare. Han synes jämte M. Stenbock ha
varit en av de få, som varit fullt initierade
i konungens militära och delvis även hans
politiska planer; han erhöll ock från Karl XII
esomoftast orientering om förändringar i
läget och avsikterna. Han deltog i kriget ända
från dess början och torde ha planlagt slaget
vid Narva. 1703 utnämndes han till general
av kavalleriet. Under kriget i Polen
organiserade han ett vidsträckt spanings- och
kun-skaparväsen och kunde, med hjälp av detta,
bl. a. tillfoga sachsarna det förkrossande
nederlaget vid Fraustadt (3 febr. 1706). För sina
lysande förtjänster utnämndes R. 27 dec. 1705
till kungligt råd och fältmarskalk, vilken
sistnämnda befordran dock först några månader
senare bekantgjordes, samt upphöjdes i juni
1706 i grevligt stånd. Han var med under
fälttåget i Ryssland 1707—09, i vars
planläggning han sannolikt deltagit och som han
säkert gillat. Han kom även, såsom den till
tjänsterangen främste, att föra befälet i det
olyckliga slaget vid Poltava, där han togs till
fånga. Under den långa fångenskapen hade
han den huvudsakliga vården av de fångna
svenskarnas angelägenheter om hand, vilka
han väl skötte. Efter Karl XII:s hemkomst
till Sverige och Stenbocks död i dansk
fångenskap räknade konungen i sina militära planer
och förhoppningar särskilt med R. Redan
då Görtz 1716 begav sig ut på sin viktiga
diplomatiska aktion till Holland, väckte han
där förslag om R:s utväxling. Under de
hemliga rådplägningar, som fördes mellan ombud
för Karl XII och tsar Peter i Lövö,
avancerade frågan snabbt, oeh i okt. 1718
landsteg R. via Lövö i Stockholm, varifrån han
efter sammanträffande med Görtz skyndade
till det kungliga högkvarteret. Karls död
vid Fredrikshald (Halden) förändrade med ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
