Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehnsköld (Rehnskiöldt), Carl Gustaf - Reich, Ferdinand - Reichardt, Gustav - Reichardt, Johann Friedrich - Reiche, Karl Friedrich - Reichenau - Reichenbach - Reichenbach, Heinrich Gottlieb Ludwig - Reichenbach, Karl Ludwig von - Reichenberg - Reichenhall, Bad - Reichenow, Anton - Reichensperger, August - Reicher, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Reich—Reicher
586
läget, men R. fick även därefter visa prov
på sina framstående fältherreegenskaper
under försvarskriget mot Danmark. Efter
krigets slut intog han sin plats i rådskammaren.
Under en resa till Kungsör insjuknade R.
hastigt till följd av en gammal blessyr och
avled efter blott ett par dagars sjukdom. —
R:s dagböcker 1701—06 och skrivelser till
Karl XII äro tr. i »Karolinska krigares
dagböcker» (utg. av A. Quennerstedt, bd 9, 1913,
bd 11, 1916); om R. se även Hist. Handl.,
21: 2 (1911). F. R. A. (K. J. Il-n.)
Reich [räil$], Ferdinand, tysk kemist
och fysiker (1799—1882), prof, vid bergsakad.
i Freiberg. Upptäckte grundämnet indium (se
d. o.) 1863.
Reichardt [räl^art], Gustav, tysk
tonsättare (1797—1884). Skrev manskvartetter,
bl. a. de berömda »Was ist des Deutschen
Vaterland?» (1825; sv. text av J. Nybom,
»Vad är de skandinavers land?») och »Das
Bild der Rose» (Rosens bild). T. N.
Reichardt [räi’^art], Jo hann
Friedrich, tysk tonsättare (1752—1814),
kapellmästare i Berlin 1775—94, sedan
uppsynings-man vid saltgruvorna i Halle. R:s
reseskildringar äro värdefulla källor till dåtidens
musikhistoria, berömdast äro »Vertraute Briefe
aus Paris» (3 bd, 1804—05; sv. övers. 1804—
05), »Vertraute Briefe einer Reise naøh Wien»
(1810; ny uppl. 1915; sv. övers. 1812). Han
utgav även flera tidskrifter. Mest känd blev
R. genom sina solosånger, över tusen,
däribland över hundra av Goethe. R. besökte
Sverige på 1790-talet. Biogr. av C. Lange
(1902) och W. Pauli (1903). T. N.
Reiche [räP^o], Karl Friedrich, tysk
botanist (1860—1929). Hade 1890—1911
anställning i Chile, sedan 1896 som
föreståndare för botaniska avd. vid nationalmuseet i
Santiago, var 1911—24 prof, vid Instituto
medico nacional i Mexiko samt sedan 1924
prof, i München. 1926—27 företog han en
ny resa till Mexiko. De flesta av hans
talrika skrifter behandla Chiles och Mexikos
flora och växtgeografi. K. A.
Reichenau [räVljønåu], ö i Bodensjön, v.
om Konstanz (Baden), genom en vägbank
förenad med fastlandet, 5 km lång, 1,5 km bred;
2,055 inv. (1925). Säte för benediktinklostret
R., gr. omkr. 724, upphävt 1799, under 800—
1000-talet en kulturell medelpunkt för s. v.
Tyskland. Klosterkyrkan kvarstår.
Reichenbach [räTlpnbafc]. 1. (R. in
Schle-sien.) Stad i preuss. prov. Niederschlesien,
reg.-omr. Breslau, vid n. ö. randen av
Eulen-gebirge; 16,170 inv. (1925). Betydande
textilindustri (bomulls- och linnevaror).
2. (R. i n S a c h s e n.) Stad i ty. fristaten
Sachsen, järnvägsknut på linjen Leipzig—■
Hof; 30,843 inv. (1925). Ett av Vogtlands
centra för textilindustri (yllevaror, dukar,
mattor m. m.). Textilskola.
Reichenbach [räi’^onba^], Heinrich
Gottlieb Ludwig, tysk botanist och
zoolog (1793—1879). Blev 1820 prof, i
natural-historia vid mediko-kirurgiska högskolan och
föreståndare för naturhistoriska museet i
Dresden samt grundläde stadens botaniska
trädgård. R:s främsta arbeten äro några
stora planschverk, till vilka han själv utfört
tavlorna, däribland »Iconographia botanica
seu plantæ criticæ» (10 bd, 1,000 tavlor, 1823—
32), »Flora exotica» (5 bd, 360 tavlor, 1834—
36) och »Icones floræ germanicæ et helveticæ»
(12 bd, 2,800 tavlor, 1834—70; tills m. H. G.
R., fortsatt av G. Beck; 24 bd till 1898). R.
utgav även »Die vollständigste Naturgeschichte
des In- und Auslandes» (10 bd, 1836—54).
— Sonen Heinrich Gustav R. (1824—
89)., prof, och föreståndare för botaniska
trädgården i Hamburg från 1863, var sin faders
medarbetare i »Icones floræ germanicæ» och
skrev många arbeten om orkidéerna. K. A.
Reichenbach [raTljønba^], Kar 1 Lud w i g
von, frih., tysk kemist och fabriksidkare
(1788—1869). Inrättade träkolsugnar, utvann
därvid tjära och ättiksyra samt upptäckte
paraffin och kreosot. R. var även ägare av
järnverk och maskinfabriker.
Reichenberg [räP^onbärk], tjeck. Liberec,
stad i n. ö. Böhmen, Tjeckoslovakien, vid
översta Neisse (Nisa); 38,525 inv. (1930), mest
tyskar; med förstäder 72,352 inv. N. Böhmens
främsta textilindustricentrum; maskin- och
livsmedelsindustri. Järnvägsknut, årlig mässa.
Turistcentrum för de omgivande Isergebirge
och Lausitzer Gebirge. R. var före 1848
huvudorten i ett liknämnt »herrskap», som 1622
—34 tillhörde Wallenstein, därefter släkterna
Gallas och Clam-Gallas.
Reichenhall [räTl$onhal], Bad R., stad och
badort i Oberbayern, Tyskland, i en vacker,
vindskyddad alpdal, vid Saalachf loden, 15 km
s. v. om Salzburg, 470 m ö. h.; 8,274 inv.
(1925). Rika saltkällor med ända till 24 %
salthalt. Dessutom graderverk, inhalationer,
behandling av bronkit, astma o. a.
andningsorganens sjukdomar. Huvudsäsong: maj
—okt. Salt utvinnes. Staden namnes 996
som myntort.
Reichenow [raP^ønå], Anton, tysk zoolog
(f. 1847), andre dir. för zool. museet i Berlin
1906—21. Har bl. a. utgivit »Die Vögel
Afrikas» (3 bd, 1900—05) och »Die Vögel.
Hand-buch der systematischen Ornithologie» (2 bd,
1913—14). (E-kN-d.)
Reichensperger [raPljanfpärgor], August,
tysk politiker och konstskriftställare (1808—
95). Intog en bemärkt plats som led. av
tyska nationalförsamlingen 1848 och arbetade
där i antipreussisk riktning. R. var senare
led. av Erfurtparlamentet, preussiska
deputeradekammaren och tyska riksdagen. 1852
samlade han de katolska deputeradena till
ett parti, »katolska fraktionen», som blev
utgångspunkt för centerpartiet (se Center,
sp. 795), i vars ledning R. tog verksam del,
icke minst under »kulturkampen». — Biogr.
av L. Pastor (2 bd, 1899) och F. Schmidt
(1918). . V.S-g.*
Reicher [rälsar], Emanuel, tysk
skådespelare (1849—1924). R. var tidigare anställd
i München, Hamburg och Wien samt från
1888 i Berlin, till 1890 vid kungl. teatern,
1890—92 vid Residenz-Theater, 1892—94 vid
Lessing-Theater, 1894—1904 vid Deutsches
The-ater och 1904—12 åter vid Lessing-Theater (se
B r a h m, Otto), varefter han ägnade sig åt
gästspel, även i Amerika. R. var en av
naturalismens mest betydande representanter på
tysk scen, berömd särskilt för sina
framställningar av Ibsens och Hauptmanns
karaktärsroller. G. K-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
