Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reimers, Sofie - Reims - Rein (Reinius, Reini), släkt - Rein, Gabriel - Rein, Georg Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Reimers, S.—Rein, G. W.
592
RéTmers, S o f i e, norsk skådespelerska
(1855—1932), syster till H. A. R. Var 1879—81
anställd vid Den nationale scene i Bergen och
från 1881 vid Kristiania teater (sedan 1899
Nationalteatret). R. gjorde tidigare en högt
skattad insats i den moderna nationella
repertoaren, bl. a. som Svanhild i »Kärlekens
komedi», Rebekka West i »Rosmersholm» och
fru Alving i »Gengångare», och avslöjade
senare en betydande komisk begåvning. G. K-g.
Reims [rås], stad i fr. dep. Marne,
Champagne, vid Vesle och Aisne—Marnekanalen;
100,998 inv. (1926). R. är
arrondissemangs-huvudstad, ärkebiskopssäte och ingår i
fäst-ningsgruppen Laon—La Fère—R. Stora delar
av R. lades under världskriget i ruiner; av
märkligare offentliga byggnader skadades
svårt bl. a. katedralen (restaurationsarbeten
påbörjades vid fredsslutet; 1927 kunde
huvudskeppet återinvigas), teatern, rådhuset oeh
Maison des musiciens (från 1200-talet).
Den äldsta staden begränsas i s. och ö. av
Vesle och kanalen, på övriga sidor av
promenader och bulevarder. Här vidtaga
industriförstäder och därbakom grönskande
vinkullar. Katedralen Notre-Dame, av
Viollet-le-Duc kallad »de gotiska katedralernas
drottning», påbörjad 1211, till väsentliga delar
färdig 1241 (se bild på sp. 589 och Fransk
konst, bild 13, 15, 18, 23, 29—32, och
Gotik, bild 5, 13 och 17), har treskeppigt
långhus, tvärskepp och femskeppigt kor med
koromgång och fem polygona kapell. Den
höggotiska västfasaden har tre praktfulla
portaler med rosfönster oeh vimperger och
smyckas med ett överflöd av skulpturer. I
katedralen ha de flesta franska konungarna krönts.
En staty av Jeanne d’Arc har rests
framför katedralens västfasad. R:s äldsta kyrka
är S :t-Remi, med praktfullt gotiskt kor.
Obetydligt skadad under kriget blev den antika
triumfbågen Porte Mars, det enda
minnesmärket i R. från romartiden. Place Royale, en
skapelse av Legendre omkr. 1760, ger ännu
ett vackert arkitektoniskt helhetsintryck;
husen äro försedda med arkader, och mitt på
torget står Ludvig XV :s staty (av
Cartel-lier). Vinfirmornas stora källare (caves) äro
nedgrävda i kalkklipporna och intaga
ofantliga områden. Arbetarförstäderna äro ofta
vackert byggda, särskilt Pommery, där Cité
du Foyer Remois bildar en mönsterstad, med
barnhem, kyrka m. m., för ung. 3,700 pers.,
anlagd i filantropiskt syfte 1912. I den
närbelägna Parc Pommery idrottsplatser.
R:s industri har efter kriget åter
uppblomstrat. Som en huvudort för Champagne
(jfr d. o.) har R. 60 vinfirmor och 4 glasbruk
(buteljer). Av ålder har även R:s ylleindustri
(flanell) högt anseende (75 garnfabriker och
väverier). R. är också känt för sina biskvier
och pepparkakor. — Litt.: L. Bréhier, »La
cathédrale de R.» (1916). E. L-r.
R. var de galliska remernas huvudstad.
Kristendomen infördes omkr. 360, och 496
döptes där Klodvig och 3,000 förnäma
franker av den helige Remigius. Flera av de följ,
konungarna läto i R. smörja sig med den
heliga oljan (se Ampulla), och detta blev
regel efter Filip II August. Särskilt ryktbar
är Karl VII:s kröning 1429, som bevistades
av Jeanne d’Arc. Ä. S-n.
Under världskriget uppgavs R. vid
tyskarnas första frammarsch in i Frankrike utan
strid 4 sept. 1914, men när tyskarna efter
Marneslaget måste gå tillbaka, utrymde de
13 sept. det i en kittel liggande R.
Frans-niännen återbesatte staden dagen därpå och
gjorde den till huvudstödjepunkt i sin nya
ställning genom uppförande av nya
befästningar. R. höll stånd mot nya anfall, bl. a.
15 juli 1918, slaget vid Reims. Men under
hela det långa ställningskriget utsattes R. för
ödeläggande bombardemang. Även katedralen
besköts. Om det berättigade häri uppstodo
mycket häftiga meningsstrider; fransmännen
framhöllo det barbariska i tyskarnas
stridsmetoder, och tyskarna försvarade sig med att
katedralen använts i militärt syfte genom
tornens utnyttjande som utkikspunkt och
den närmaste omgivningens användning som
truppsamlingsplats. Jfr Belgisk-franska
fronten, sp. 1190 och kartorna. M. B-dt.
Rein (även R e i n i u s och R e i n i),
finländsk släkt, härstammande från Reinilä i
Storkyro socken. Gabriel R. (se nedan), som
adlades 1856, var far till Karl Gabriel
Thio-dolf R. (se nedan), vars söner äro Gabriel
R. (f. 1869), prof, i allmän historia 1930, och
Johan Edvard R. (f. 1873), prof, i
grekisk litteratur 1930, bägge i Helsingfors.
Rein, Gabriel, finländsk historiker och
ämbetsman (1800—67); se släktövers. Blev
1825 docent vid Åbo akademi och var 1834—
61 prof, i historia vid Helsingfors univ.
(rektor 1848—58). Gripen
av den fosterländska
väckelsen, höll R. för
sin tid märkliga
föreläsningar i Finlands
äldre historia (tr. 1870
—71, 2 bd). I sin
inbjudningsskrift till
univ:s kröningsfest
1856 uttalade han i
försiktiga ord
förhoppningen om
lantdagarnas återupplivande. Men ehuru han
samtidigt avvisade
alla »illusioner» om Finlands lösgörande från
Ryssland i samband med Krimkriget,
drabbades han snart av de styrandes misshag på
grund av ett studentupptåg och måste lämna
rektoratet. R. blev chef för det provisoriska
statistiska ämbetsverket 1865 och utgav bl. a.
»Kejsaredömet Rysslands statistik i
sammandrag» (1837—38; ny uppl. 1845), »Statistische
Darstellung des Grossfürstenthums Finnland»
(1839; sv. övers. 1842; flera uppl.) samt
»Berättelse öfver Storfurstendömet Finlands
förvaltning 1855—62» (1862). R. adlades 1856.
Biogr. på finska av Th. R. (1917). H. E. P.
Rein [råin], Georg Wilhelm, tysk
pedagog (1847—1929). Var 1886—1923 prof, i
pedagogik vid univ. i Jena. R. tog starkt
intryck av den Herbartska pedagogiken och blev
en av dennas främsta representanter i
Tyskland. Vida känd och uppskattad blev R.
genom det av honom grundade pedagogiska
uni-versitetsseminariet med övningsskola och de
sedan 1889 anordnade pedagogiska
sommarkurserna i Jena. Till dessa institutioner
samlades pedagoger i stort antal även från främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
