Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rein, Georg Wilhelm - Rein, Jonas - Rein, Karl Gabriel Thiodolf - Reinach, Joseph - Reinach, Salomon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Rein, J.—Reinach, S.
594
mande länder. 1895 och 1923 föreläste R. i
Sverige. — Bland hans talrika skrifter må
nämnas »Encyklopädisches Handbuch der
Pädagogik» (7 bd, 1895—99; 2:a uppl., 10 bd,
1902—10), »Deutsche
Schulerziehung» (2 bd,
1907), »Pädagogik in
systematischer
Dar-stellung» (2 bd; bd 1,
3:e uppl., 1927, bd 2
1906), »Pädagogik im
Grundriss» (5:e uppl.
1917; sv. övers. 1901
med R:s biogr.), tills,
m. A. Pick el och E.
Scheller »Theorie und
Praxis des
Volksschul-unterrichts nach
Eler-bartischen Grundsät-
zen» (8 bd, 1878—85; flera uppl.; de s. k.
»Die Schuljahre»), Självbiogr. i »Die
Pädagogik der Gegenwart in Selbstdarstellungen»,
bd 1 (1928). Fr. Sg.
Rein, Jonas, norsk politiker, författare
(1760—1821), teol. kand. 1780 i Köpenhamn,
där han blev en av ledarna i Det norske
sel-skab, författade sorgespelet »Hagen og Axel»
(1786; aldrig uppfört)
i tidens abstrakt
retoriska stil. »Samlede
digte» utkommo i 2
bd 1802. R. deltog i
riksförsamlingen på
Eidsvoll 1814 och
tillhörde där de ivrigaste
motståndarna mot
Nor-ges förening med
Sverige. Under det
nya statsskicket efter
svensk-norska
unionens instiftelse kom
R. på spänd fot med
de maktägande och trodde sig förföljd. 1817
—21 utgav han, tills, m. C. M. Falsen och H.
Foss, den oppositionella veckopublikationen
Den Norske Tilskuer. K. V. H.*
Rein, Karl Gabriel Thiodolf,
finländsk filosof och ämbetsman (1838—1919),
son till G. R. Blev 1863 docent, var 1869—
1900 prof, i filosofi vid Helsingfors univ.
(rektor 1887—96) och
dess t. f. vicekansler
1896—1903 och 1906
—10. Lärjunge av J.
V. Snellman, började
R. som hegelian men
genomgick en
märklig utveckling mot
empirism under
inflytande av Herbart,
Spencer och Lotze,
dock förkastande
po-sitivismen och den
naturalistiska
monis-men. Bland hans
fi
losofiska skrifter märkas »Försök till en
framställning af psykologin» (2 bd, 1876—91),
»Några ord om filosofins ställning och
upp-gifi-r vid sekelskiftet» (1900) samt
»Filosofins studium vid Åbo universitet» (1908).
Märkligast är hans biogr. över Snellman (2
bd, 1895—99; ny uppl. 1904), som växer ut
till en bred och fängslande kulturhistorisk
och politisk miljöskildring, till stor del byggd
på otryckt material.
R. framträdde som finsksinnad, dock med
stor moderation. Han bröt under Bobrikovs
regim med forna meningsfränder och vänner,
anslöt sig till det konstitutionella ungfinska
partiet, avlägsnades från
vicekanslersämbe-tet men återfick det efter storstrejken 1905.
1872—1906 representerade han sin ätt i
rid-derskapet och adeln. R. utgav även
»Uppsatser och tal» (1903), en biogr. över L.
Meche-lin (1915) och »Lefnadsminnen» (1918). H. E. P.
Reinach [räna’k], J o s e p h, fransk
politiker av judisk börd (1856—1921), bror till
S. R. och Th. R. Blev efter juridiska studier
journalist, främst vid Gambett as République
Frangaise, vars red. R. var 1886—93, och blev
en av Gambettas närmaste medarbetare. I
dennes »stora ministär» 1881—82 var R.
ka-binettschef och utarbetade det förslag till
vallag, som förorsakade ministärens fall. 1889
—97 och 1906—14 tillhörde R.
deputeradekammaren och tog åtskilliga initiativ, bl. a.
till ett dep. för kolonierna. Han bekämpade
häftigt Boulanger, försvarade senare
energiskt sin svåger Dreyfus och anfölls ursinnigt
av antisemiterna men var motståndare till
sionismen. Utom politiska broschyrer och
tidningsartiklar, samlade till flera volymer,
skrev R. bl. a. »Histoire de 1’affaire Dreyfus»
(7 bd, 1901—11) och »La vie politique de Léon
Gambetta» (1918). Han utgav även Gambettas
och Challemel-Lacours tal. (A. A-t.)
Reinach [räna’k], Salomon, fransk
(klassisk) arkeolog och konsthistoriker (f. 18 5 8 29/8),
bror till J. R. och Th. R. Efter studier vid
franska skolan i Aten deltog R. under
1880-och 1890-talet i diverse
grävningar och
forskningsresor, bl. a. på
Delos och vid Myrina
(n. om Smyrna). Han
är dir. för Musée des
antiquités nationales
i
S:t-Germain-en-Laye. R. visade
tidigt i sina arbeten
en viss pedagogisk,
praktisk inställning,
som kommit honom
att utgiva diverse
översikts- och
upp
slagsböcker: »Traité d’épigraphie grecque»
(1885); en fortlöpande redogörelse för
undersökningar i det hellenistiska österlandet är
»Chroniques d’Orient» (1883—95); hans
»Réper-toires» äro alltjämt oumbärliga för klassisk
arkeologi (»Répertoire de la statuaire
grecque et romaine», 4 dir, 1897—1910, samt över
grekisk målning, vasmålning, epigrafi,
paleo-grafi m. m.); »Apollo» (1904; 7 :e uppl. 1913)
är en allmän konsthistoria; »Orpheus» (1909;
30 :e uppl. 1921; sv. övers, av bd I 1914)
är en populärt hållen allmän
religionshistoria. Bland R:s arkeologiska arbeten
märkas särskilt »Époque des alluvions et
des cavernes» (1889), »Les gaulois dans Fart
antique» (s. å.), »La sculpture en Europé
avant les influences gréco-romaines» (1896).
1930 utkom »Amathée, mélanges d’archéologie
et d’histoire» i två digra volymer. R:s med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
