Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Reinaeh, Th.—Reinhold
596
stort intresse förda religionsvetenskapliga
forskningar — särskilt ang. totemism — äro
sammanförda i »Cultes, mythes et religions»
(1904—12). R. tog en särdeles livlig del i
debatten om Glozelfynden (se Glozel), där han
var en förespråkare för deras äkthet. Han
utger Revue Archéologique och har översatt
O. Montelius’ »Les temps préhistoriques en
Suède». Led. av sv. Vet.-akad. (1908). Han
har själv utgivit »Bibliographie de Salomon
Reinaeh» (Musée de Saint-Germain 1922, suppl.
1927). H. R-h.
Reinaeh [räna’k], T h é o d o r e, fransk
filolog och historiker (f. 1860), bror till J. R.
och S. R., fil. och jur. dr. Var 1881—86
advokat i Paris, slog sig därefter på arkeologi
och var 1888—1907 huvudred, för Revue des
Études Grecques. Av R:s talrika
tidskrifts-uppsatser och böcker äro de mest bekanta
»Histoire des israélites depuis 1’époque de leur
dispersion jusqu’ä nos jours» (1884; sv. övers.
1891), »Trois royaumes de 1’Asie Mineure:
Cappadoce. Bithynie, Pont» (1888) och
»Mi-thridate Eupator» (1890).
Réi’naert de vos [-närt- få’s], flarn., se
Djursagan.
Reinaud [ränå’], Joseph Toussaint,
fransk orientalist (1795—1867), prof, i
arabiska vid École des langues orientales
vivantes. R:s arbeten äro lika mycket av
historiskt, arkeologiskt och geografiskt som av
språkligt och litterärt innehåll. Viktigast äro
»Monuments arabes, persans et turcs du
cabi-net de M. de Blacas et d’autres cabinets» (2
bd, 1828), »Extraits des historiens arabes
re-latifs aux guerres des croisades» (1829) och
»Relation des voyages faits par les arabes et
les persans dans ITnde et a la Chine» (2 bd,
1846). P. L.
Reine, fiskläge på östsidan av Moskenesöy,
Lofoten, Norge; 482 fiskare (1930).
Reinecke [rai’neke], Karl Heinrich
Karsten, tysk tonsättare (1824—1910).
Företog på 1840-talet konsertresor som
pianist och besökte Skandinavien, var 1846—48
hovpianist i
Köpenhamn, sedan musikdir.
i flera tyska städer
och verkade 1860—
95 som dirigent för [-Gewandhauskonser-terna-]
{+Gewandhauskonser-
terna+} i Leipzig. R.
var samtidigt lärare
vid konservatoriet
1860—97 och sedan
till 1902 studiedir.
Hans kompositioner, i
klassisk ren stil i
Mendelssohns anda,
omfatta såväl operor
(däribland »König Manfred», 1867) och
körverk som orkesterstycken (symfonier,
uvertyrer), solosånger (särskilt berömda
»Kinder-lieder»), kammarmusik m. m. R. utbildade en
mängd lärjungar. Han utgav bl. a. »Die
Beet-hoven’schen Klaviersonaten» (1899; 6:e uppl.
1912). —■ Biogr. av E. Segnitz (1900). T. N.
Reine-claude [rän-klä’d], se Plommon,
sp. 1099.
RéPneke de vos [-få’s], se Djursagan.
Reinhardt [räl’nhart] (eg. Goldmann),
Max, österrikisk-tysk skådespelare av judisk
börd (f. 1873 ®/9). R. var 1894—1901 anställd
vid Deutsches Theater i Berlin, spelade
intelligent och korrekt
men med en viss
torrhet, bl. a. bisp Nicolas
i »Kungsämnena» och
Störmer i
»Provkandidaten». R. öppnade
1901 i Berlin en
litterär kabaret, som han
1902 gjorde till
Klei-nes Theater, där hans
iscensättning av
Gor-kijs »Natthärbärget»
väckte
uppmärksamhet. 1904 lämnade han
Kleines och övertog
Neues Theater, som han 1905 utbytte mot
Deutsches Theater. 1906 öppnade han
Kam-merspiele. Han ledde 1915—18 också
Volks-bühne samt 1919—24 Grosses Schauspielhaus.
För att. helt kunna ägna sig åt denna
»massans teater» överlämnade han 1920 ledningen
av sina båda övriga scener åt författaren
Felix Holländer. Då han 1924 återtog den,
öppnade han den nya intima Komödie i
Berlin och övertog den nyrestaurerade Theater in
der Josephstadt i Wien. S. å. tog han
initiativ till de årliga dramatiska och musikaliska
festspelen i Salzburg, som han fortfarande
leden I Berlin leder han från 1928 även
Ber-liner Theater och från 1931 ånyo Grosses
Schauspielhaus samt öppnade där 1931 den
nya Theater am Kurfürstendamm. Redan
tidigt flög R:s namn på reklamens vingar
kring världen. Ensemble- och regigästspel
inom och utom Tyskland ha avlöst varandra.
Med Deutsches Theater besökte R. Stockholm
1911, 1915 och 1920 och har varit gästregissör
där flera ggr. Otto Brahm (se d. o.) och
Mei-ningarna (se d. o.) lärde R. samspelets
betydelse, naturalismen tron på den levande
män-niskoframställningens suveräna makt och
Meiningarna hemligheten i behandlingen av
massan på scenen. Han släppte in färg, luft
och ljus i Brahms grå vardag och ryckte
Meiningarnas festspelsglans och höga patos
närmare jorden. R. har aldrig bundit sig
vid någon viss riktning utan låtit
diktverket självt bestämma stilen för dess
sceniska gestaltning. Hans fantasi har skapat
en kaleidoskopiskt skiftande rad
iscensättningar. R. har vidgat scenens tekniska
möjligheter och utnyttjat dem virtuost, särskilt
belysningen och vridscenen, den sistnämnda ej
utan en viss överdrift. R. är vår tids store
regissör, jämte Stanislavskij (se d. o.) den
ende, som nått världsrykte. — Monogr. av
H. Herald (1915), M. Epstein (1918), S.
Jacob-sohn (5:e uppl. 1921); F. Horch, »Die
Spiel-pläne M. R:s» (2 bd, 1930). G. K-g.
Reinhart [räi’n-], Johann Christian,
tysk målare (1761—1847). Studerade i
Dresden, kom till Rom 1789 och stannade där.
R. blev en av representanterna för det
historiska och heroiska landskapet. Typisk för
hans konststrävan är den samling av
»Ma-lerisch radierte Prospecte aus Italien», 72
blad, som han utgav 1799. — Litt.: O. Baisch,
»J. Chr. R. und seine Kreise» (1882). G-g N.
Reinhold [räi’nhålt], Karl Leonhard,
tysk filosof (1758—1823), prof, i Jena 1787.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
