Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rekviem - Rekvirera - Rekvisition - Rekvisitum - Rekyl - Rekylbana - Rekylbroms el. Skjutbroms - Rekylfjäder - Rekylgevär (Rekylpistol) - Rekylhämningsmedel - Rekylkil - Rekylmantel - Rekylmätare - Rekylpistol - Relander, Hugo Magnus Johannes - Relander, Lauri Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Rekvirera—Relander
608
med underavd.: Tuba mirum, Rex træmendæ,
Reeordare, Confutatis, Lacrymosa),
Offerto-rium, Sanctus, Pie Jesus, Agnus Dei. Den
viktigaste oeh utförligast behandlade delen är
sekvensen. Berömda r. från yngre tid ha bl. a.
skrivits av Mozart, Cherubini, Berlioz och
Verdi. Brahms* r. har ej liturgisk text utan
valda bibelspråk (på tyska, ej latin). J. A.
Josephsons r. för manskör omfattar endast
Introitustexten (på latin). T. N.
Rekvirera, beställa, införskriva; utskriva.
Rekvisition, beställning; begäran om
handräckning; efter beställning lämnade varor;
jur. och krigsv., utskrivning för härens
underhåll el. liknande ändamål av förnödenheter
eller arbetsprestationer (se K r i g s g ä r d). I
Sverige tillkommer det regeringen att i
krigstid av kommuner eller enskilda mot
ersättning utkräva »förnödenheter och
tjänstbarhe-ter, som må vara att i orten tillgå och som
erfordras för fyllande av sådana
krigsmaktens oundgängliga behov, vilka ieke kunna på
annat sätt med tillräcklig skyndsamhet
tillgodoses», se R. F. § 74. Rekvisitionsrätten
är närmare reglerad i särskilda lagar och
förordningar av 1895, 1915 och 1916. ö. U.
Rekvisltum, erforderlig, oumbärlig sak;
plur. rekvisita, tillbehör, förnödenheter
(särskilt om teaterdon).
Rekyl [-ky’l] (fr. recul), den
tillbakastud-sande rörelsen hos ett eldvapen el. viss del av
det, det s. k. rekylerande systemet
(R), till följd av det vid skottlossningen
alstrade gastrycket mot stötbottnen. Vid flertalet
handeldvapen blir hela vapnet rekylerande.
Vid moderna artilleripjäser deltar endast
eldröret jämte en del av
rekylhämningsinrätt-ningen i den egentliga rekylrörelsen, varemot
lavetten endast föga rubbas (jfr Kanon, sp.
261, Ku Iban a och Lavettage, sp. 878).
— R. ansågs förr som en uteslutande skadlig
företeelse, men på senare tid har man förstått
att utnyttja den för åstadkommande av
automatisk omladdning av vapnet. Så t. ex. är
det h. o. h. rekylen, som möjliggjort
tillkomsten av kulsprutor. Jfr Handeldvapen,
sp. 449 ff., och Kulspruta. G. af W-dt.
Rekylbana, artill., se Lavettage, sp. 878.
Rekylbroms el. Skjutbroms, se
Rekylhämningsmedel.
Rekylfjäder, vid moderna eldvapen den
spi-ralformade stålfjäder, som har till uppgift att
efter fullbordad rekyl framföra den
rekylerande delen i dess ursprungliga läge. Jfr
Hydraulisk broms. G. af W-dt.
Rekylgevär (R e k y 1 p i s t o 1), automatiskt
gevär (pistol), där mekanismens
funktione-rande åstadkommes genom pipans rekyl. Jfr
Handeldvapen, sp. 449—450. G. af W-dt.
Rekylhämningsmedel, artill. I äldre tider
funnos inga r., och än i dag saknas de vid
alla handeldvapen. Vid artilleripjäser ha
däremot rekylbromsar införts och vunnit
stor fulländning. Det äldsta medlet var
släpskorna, starka järnskor el. kilar, som vid
skjutning placerades under lavetthjulen samt
med kedjor voro förenade bakåt med lavetten.
På 1890-talet infördes till dåv. svenska
fältkanonen den s. k. tågbromsen. Kring en
vals, anbragt på vartdera lavetthjulets
inner-nav, virades en ståltrådslina i sådan riktning,
att den, så snart den blivit spänd, så att den
ej längre kunde glida på valsen, drog
bromssulorna framåt i samma ögonblick
lavetthju-len gingo bakåt. Vid skjutning spändes
tågbromsen alltid och verkade då automatiskt
till hinder för rekylen men ej vid pjäsens
därefter följ, framrullning, emedan hjulen då
gingo åt motsatt håll; vid körning spändes
den endast, då bromsning skulle ske, och
verkade då som en vanlig körbroms, enär
lavetten alltid köres bakvänd. Ett gammalt enkelt
hämningsmedel var också rekyl k ilarna
(se Kanon, bild 9). — Vid införandet av
elastiska lavettsystem (se Kanon, sp. 261,
och Lavettage, sp. 878) tillkommo utöver
dessa yttre r. även inre med uppgift att
mildra den på den stillastående lavettagedelen
verkande rekylkraften. Dessa senare utgöras
vanl. av en h y d r a u 1 i s k broms (se d. o.).
Till yttre hämningsmedel började man
samtidigt vid alla rörliga pjäser använda endast
en spade under lavettsvansen (se Kanon,
bild 8 m. fl.). G. af W-dt.
Rekylkil, se Rekylhämningsmedel.
Rekylmantel, cylindrisk stålmantel, som
omsluter eldröret på en artilleripjäs el.
pipan på ett automatiskt handeldvapen el.
kulspruta samt tjänar till dels att styra
eldrörets (pipans) rekyl, dels att förena dessa
delar med vapnets övriga delar. G. af W-dt.
Rekylmätare, se B a 11 i s t i k.
Rekylpistol, se R e k y 1 g e v ä r.
Relander, Hugo Magnus Johannes,
finländsk försäkrings- och bankman (f. 1865),
av samma släkt som L. K. R. Disputerade 1888,
var lektor i matematik vid Tammerfors
finska reallyceum 1889—1907 (rektor från 1892),
chef matematiker vid livbolaget Suomi 1908—
13 och blev 1913 verkst. dir. i
Industriidkare-nes i Finland ömsesidiga brandstodsförening,
från 1917 ordf, i direktionen för deras
olycks-fallsförsäkringsförening. Från 1924 är R.
också verkst. dir. i Industri-Hypoteksbanken
i Finland. Han var finansminister jan.—maj
1924, mars—dec. 1925 och dec. 1928—aug.
1929. H. E. P.
Relander, Lauri Kristian, republiken
Finlands andre president (f. 1883 31/s), av
samma släkt som H. M. J. R. Disputerade 1911,
tjänstgjorde vid Lantbruksekonomiska
försöksanstalten 1908—
17 och blev 1918
föreståndare för
Lant-bruksstyrelsens avd.
för växtodling. Som
representant för
agrarpartiet (Maalais-liitto) var R.
lantdags-man 1910—13 och 1917
—19 (talman 1919) och
blev 1920
landshövding i Viborgs län.
1925—31 var han
republikens president.
På denna post manade
han till oegennyttigt fosterländskt arbete,
eftersträvade en utjämning av partimotsatserna
och arbetade för samförstånd med de
skandinaviska länderna, bl. a. genom sina officiella,
av vederbörande statsöverhuvud besvarade
besök i Stockholm, Köpenhamn och Oslo (1925
och 1926). R. blev 1931 verkst. dir. i Finska
brandstodsbolaget för landet. H. E. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
