Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Relativitetsteorien - Relativ majoritet - Relaxation - Relaxationstid - Relegation - Relegera - Relevant - Relief
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Relativ majoritet—Relief
613
en, att om en ljusstråle kunde utsändas
tillräckligt långt bort i rymden, den skulle
komma tillbaka från andra hållet, så befinnes, att
den geometri, som är giltig i denna värld, är
av icke-euklideisk natur, d. v. s.
parallellaxiomet gäller icke, och vinkelsumman i en
triangel är icke exakt lika med två räta. Den
Riemannska geometrien svarar mot
förhållandena i r:s värld. Olika bestämningar av
världens krökningsradie ha gjorts av de Sitter,
K. Lundmark och E. P. Hubble, och av dem
framgår, att världsradien är åtm. 50 ggr
större än de avlägsnaste av de nu kända
anaga-laktiska (se Nebulösa) systemen (200 mill.
ljusår).
Den senare utvecklingen inom r.
karakteriseras framför allt av försök att förklara de
elektromagnetiska företeelserna i enlighet
med r:s principer. Einsteins kontinuum var
icke i stånd till att simulera andra krafter än
gravitationskraften. H. Weyl införde därför
en ny egenskap i kontinuets geometri, som
innebär, att längdelementet undergår en
förändring, vilken svarar mot längdens belopp.
Av A. S. Eddington uppställdes 1921 en annan
princip, vilken innebär, att längder icke ens
kunna jämföras i en och samma punkt.
Edding-tons liksom Weyls modifikationer av r.
förutsäga precis samma fenomen som Maxwells
klassiska elektromagnetiska teori, och det är
därför svårt att träffa ett avgörande mellan dem.
1926 utarbetade Einstein sin »enhetliga
fältteori», vilken åsyftar att undvika dualismen
mellan gravitationsfältets och det
elektromagnetiska fältets fenomen. Denna teori, vilken
väl ej ännu får anses slutgiltigt utarbetad,
bygger på en geometri, i vilken visserligen
parallella linjer existera men dock icke
kunna användas för att konstruera
parallello-grammer. — Viktiga tillämpningar av r. ha
gjorts inom atomfysiken av Sommerfeld o. a.
Hur betydelsefull än r. är, måste det sägas,
att den ingriper föga el. intet på de så att säga
vanliga företeelserna. Det är först när man
har att göra med synnerligen stora avstånd,
hastigheter el. massor, som r. blir av betydelse,
el. vid filosofiska överläggningar ang. den
fysiska verkligheten. Då kännedomen om det
materiella universum till dimensionerna
blivit minst tusenfaldigt utvidgad under det
senaste årtiondet, har en mängd tillämpningar
av r. fått betydelse vid undersökningen av det
metagalaktiska systemet (se Nebulösa, sp.
833). Medan Einstein tänkte sig kontinuet
cylindriskt, d. v. s. rymden sfäriskt utsträckt och
tiden likformigt förlöpande, har W. de Sitter
uppställt en annan »värld», där tiden
förlöper efter en hyperboloid, vilket innebär, att
den försiggår allt långsammare, ju mer
distansen från en viss punkt växer, vilket medför,
att linjerna i spektra hos anagalaktiska
system äro förskjutna mot rött, vilket också
iakttagits. Nämnda förskjutning befanns enl.
undersökningar av K. Lundmark (1925) växa
med avståndet, vilket bekräftats av Hubble
(1929—31) på grundval av nyare
bestämningar på Mount Wilson av radialhastigheter
för anagalaktiska objekt, varvid
rödförskjutningar av ända till 24,000 km/sek. erhållits
(1932). 1922 visade Friedman och 1927
Le-maitre, att Einsteins fältekvationer jämväl
kunde lösas, om man förutsatte, att »världen»
614
ständigt utvidgar sig med en likformig
hastighet. Antydningar föreligga dock nu om att
denna tillväxt icke sker likformigt.
R. kan anses numera vara i stort sett
antagen. Det motstånd, som stundom mött r.,
är ofta att återföra till missförstånd hos
opponenterna. Ä andra sidan har r. ingalunda
ännu nått en definitiv utformning, men man
torde kunna säga, att den innehåller ett så
betydande sanningsvärde, att man näppeligen
kan tänka sig den framtida utvecklingen
komma att framgå efter andra riktlinjer än
de redan uppdragna. De avvikande resultat,
som D. C. Miller erhållit vid sin upprepning
av Michelsons grundläggande experiment och
vilka talade för tillvaron av en »etervind»,
synas dock icke vara riktiga och kunna
därför icke motivera ett förkastande av
relati-vitetsteoriprincipen.
Bland de vanligaste missförstånden torde
vara sådana, att man tror, att r. icke
uttrycker något annat än att »allt är relativt»
och att r. förnekar tillvaron av absoluta
kvantiteter. Icke heller innebär r:s
upphävande av samtidighetsbegreppet, som man
ibland tror, att orsakslagen annulleras.
I fråga om r:s filosofiska betydelse må här
endast sägas, att r. icke bör klassificeras
såsom en idealistisk filosofi. R:s observatör
kan ersättas av fotografiska kameror el.
andra registrerande instrument, och
slutsatserna om de »iakttagna» företeelserna kvarstå
dock oförändrade. R. är till sitt väsen
otvivelaktigt realistisk. Dess allmänna
filosofiska betydelse är naturligen ännu icke
möjlig att klarlägga, men det råder intet tvivel
om att denna skall bli synnerligen omfattande.
Litt.: A. Einstein, »Die Grundlagen der
all-gemeinen Relativitätstheorie» (1916); A. S.
Eddington, »Space, time, and gravitation»
(1920) och »The mathematical theory of
rela-tivity» (1923); W. Pauli junior,
»Relativitätstheorie» (1921); H. Weyl, »Raum, Zeit,
Materie» (5:e uppl. 1923); H. Thirring,
»Rela-tivitetsteoriens grundtankar» (1923); C. W.
Oseen, »Atomistiska föreställningar i nutidens
fysik» (1919); H. K. Schjelderup,
»Relativi-tetsteoriens världsbild» (1925). K.Lmk.
Relativ majoritet, se Majoritet.
Relaxatiön, se Inteckning, sp. 656.
Relaxationstid, fys., se E1 a s t i c i t e t, sp. 520.
Relegatiön (lat. relegätio), förvisning från
skola el. bildningsanstalt (se Förvisnin g).
— Relegätio avsåg i det gamla Rom en av
vederbörande myndighet anordnad förvisning
från visst romerskt område eller internering
på bestämd ort.
Relegera (fr. reléguer), avlägsna, förvisa
lärjunge från läroverk el. högskola.
Releva’nt, betydelsefull; viktig för saken
i fråga.
Relief [-iä’f] (fr. relief, av lat. releväre,
upphöja), »upphöjt arbete», skulptur, där
figurer el. ornament höja sig från en bakgrund,
med vilken de sammanhänga. R. kan således
liksom en målning el. teckning ses från
endast en sida i motsats till fristående statyer
och grupper. — När bilderna höja sig
obetydligt över ytan, kallas framställningen 1 å
g-el. planrelief (fr. bas-relief, it. basso
ri-lievo); när de framträda med ung. hälften
av den fulla rundningen, heter den högre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
