Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renhållning, Renhållningsväsen - Renhållningsverk - Reni, Guido - Reningskista, Reningsmassa - Renitens - Renkin, Jules - Renklo - Renkonterstrid - Renkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Renhållningsverk—Renkultur
640
»Aurora.» Målning av Q. Reni.
innehåller noggranna bestämmelser ang.
avträden, behandlingen av köksavfall, sopor,
flytande orenlighet m. m. Nutidens r. har med den
moderna stadsbyggnadskulturens och
bostadshygienens utveckling fått en helt annan
prägel än forna tiders, om primitivt
ladugårdsar-bete erinrande arbetsmetoder. Fulländningen
av städernas vatten- och avloppsledningar (se
Kloak) samt vattenklosettsystemets
allmänna införande ha begränsat de kommunala
renhållningsverkens uppgifter till att huvudsaki.
avse gårdsrenhållning för omhändertagande
av hushållssopor, köksavfall o. dyl. samt
gatu-renhållning för avlägsnande av damm,
gatu-sopor, djurspillning, anhopad nederbörd o. dyl.
Genom föreskrift, att olika slags avfall skola
samlas i skilda kärl (separationstvång), har
man flerstädes kunnat avsöndra vissa
värde-rikare delar av avfallet, t. ex. papperslump,
genom vars försäljning kommunen erhåller
bidrag till bestridande av kostnaderna för r.
Genom redskapens motorisering o. a. tekniska
förbättringar har även r. betydligt
underlättats och gjorts mindre arbetskrävande. Sopor
förbrännas stundom i särskilt konstruerade
ugnar; ev. tillgodogöres därvid alstrat värme
till ång- och kraftgenerering. G. H-r.
Renhållningsverk, se Renhållning.
Re’ni, G u i d o, bolognesisk målare (1575—
1642). Utbildad i Caracciernas skola, tar R.
under en vistelse i
Rom (1605—11)
starka intryck av
Caravaggio, vars
svarta skuggor och
brutala
uppfattning han förenar
med en viss i hans
egna verk alltid
återkommande
sentimentalitet. Framför övriga
Caracci-lärjungar utmär-kes R. genom den
dramatiska
kraften i sina större
fresker (i San
Gregorio, 1608).
Målningen av
Au
rora (i nuv. Casino Pallavicini, 1610) är
R:s mest berömda verk från den romerska
ti
Självporträtt av G. Reni.
den. Genom den senare stil, som R. utvecklar
i Bologna under 1620- och 1630-talet, är det
emellertid, som han fått sin utomordentliga
betydelse som en av grundläggarna av den
klassicistiska riktningen i högbarockens mår
leri. Den värme och kraft de tidigare verken
onekligen besitta äro nu försvunna. En till
fattigdom gränsande förenkling, hårda
kontraster av ljus och skugga, en oljetrycksartad
släthet och allt detta förbundet med en ökad
sentimentalitet utmärka de verk, som
tillkomma under denna period. Många av Italiens
främsta målare följde dessa R:s tendenser,
vilkas konstnärliga förtjänster man nu har svårt
att förstå. Bland verk från denna tid må
nämnas »Rosenkransmadonnan» (Bologna) och
»Helenas bortrövande» (Paris). Jfr monogr.
av M. v. Boehn (1910) och M. Valeri (Florens
1921). H. C-l.
Reningskista, Reningsmassa, se L y s g a s,
sp. 439.
Renite’ns, motspänstighet, motstånd. —
Adj.: R e n i t e’n t.
Renkin [räkä’], J u 1 e s, belgisk politiker
(f. 1862), urspr. advokat. Deltog tidigt i
politiken och invaldes 1896 i
deputeradekammaren. R., en av de klerikalas ledare, har
haft olika poster i olika regeringar, blev juni
1931 ministerpresident och vid ministärens
ombildning febr. 1932 även finansminister.
Renklo, bot., sv. ombildning av fr.
reine-claude, en plommonsort, se C1 a u d e och
P 1 o m m o n.
Renkonterstrid [rapkå^tor-] (av fr.
ren-contre), se Rencontre.
Renkultur. För studiet av
mikroorganismer, ss. bakterier, lägre svampar, encelliga
alger och protozoer, måste dessa kunna odlas
var för sig, fria från inblandning av andra
arter. Härvidlag användas huvudsaki. två
olika tillvägagångssätt. Det ena består i
odling på fasta näringssubstrat i petriskålar och
isolering av utväxande kolonier (se
Bakterier, sp. 738). Det andra består i
framställning av s. k. e n c e 11 k u 11 u r e r, varvid
åter förefinnas olika metoder. Medelst ett
instrument, kallat mikromanipulator,
utplockas under mikroskopet en enstaka cell och
överföres i en hängande droppe (se
Bakterier, sp. 739), varefter förökningen kan
följas under mikroskopet och droppen överföras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
