Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renkultur - Renlav - Ren linje - Renlosta - Renlund, Karl Herman - Renmossa - Rennelanda - Rennell, James - Rennenkampf, Paul von - Renner, Karl - Rennerfelt, Ivar - Rennes - Reno (stad) - Reno (flod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Renlav—Reno
642
till ett rör med sterilt näringssubstrat. För
bakterier brukas ofta den s. k. tu sch
metod en (se B u r r i, sp. 293). En
uppslam-ning av bakterierna i tusch appliceras på ytan
av ett fast näringssubstrat i form av små
droppar, som täckas med sterila täckglas. De
droppar, som endast innehålla en enstaka cell,
vilken framträder mot den svarta tuschen,
markeras, och sedan cellen utvuxit till en
koloni, överföres denna i ett rör med sterilt
substrat. För jästsvampar ha särskilda
metoder utarbetats av E. C h r. H a n s e n och
av P. L i n d n e r. Enl. den senare, numera
mest använda metoden anbringas på ett
steriliserat täckglas små droppar av en utspädning
av jästceller i vört, varefter täckglaset
placeras omvänt på ett i mitten urholkat
objektglas. De droppar, som endast innehålla en
enda cell, markeras, och sedan cellen efter ett
par dagar utvuxit till en liten koloni,
upp-suges droppen i en liten bit sterilt
filtrer-papper, som nedföres i en liten kolv med
eteril vört. Chr. B-l.
Renlav, bot., se Cl ado ni a.
Ren linje, biol., se Art, sp. 185.
Renlosta, bot., se L o s t a.
Renlund, Karl Herman, finländsk
affärsman och donator (1850—1908). Började
som affärsbiträde, grundade 1884 egen affär
i järnvaru- och byggnadsbranschen samt blev
delägare i flera stora företag. R. tillhörde
borgarståndet vid lantdagarna 1888—1906.
Genom testamente grundade han K. H.
Renlunds stiftelse för Finlands
praktiskt-geolo-giska undersökning samt fonden Brita Maria
Renlunds minne (1932 omkr. 26 mill. fmk),
av vars räntemedel ^3 utgår för barnavård
samt 2/3 för bespisning och beklädnad av
fattiga barn i svenskspråkiga skolor. — Biogr.
av E. Schybergson (1914). H. E. P.
Renmossa, bot., se C1 a d o n i a.
Rennelanda, se R ä n n e 1 a n d a.
Rennell [re’nol], James, engelsk
kartograf (1742—1830). Kom 1760 till Indien och
anställdes 1764 i ingenjörkåren i Bengalen,
där han avancerade till major och såsom
sur-veyor general anställde en rad
grundläggande kartmätningar. 1777 återvände R. till
England och utgav 1781 »Atlas of Bengal»
och 1783 sitt viktigaste arbete, »Memoir of a
map of Hindoostan; or the MoguFs empire»
(5:e uppl. 1793; på ty. 1785—88), varmed han
kan sägas ha grundat den vetenskapliga
kartografien över Indien. — Jfr tysk biogr. av
C. A. Frenzel (1904). J. Oh-r.
Rennenkampf, Paul von, rysk general
(1854—1918). Var av baltisk härkomst, blev
1882
generalstabsofficer och var mest
stationerad i Sibirien. R.
blev general 1900 och
utmärkte sig under
rysk-japanska kriget
1904—05. Under
världskriget var han chef
för 1 :a armén, som
inföll i Ostpreussen
(se Polsk-ryska
fronten, sp. 1204),
men besegrades i
slaget vid Masuriska sjö-
arna sept. 1914. Han miste armébefälet dec.
1914 men blev sedermera åter använd dels
vid den stridande hären, dels i hemlandet.
Bolsjevikregeringen inledde hösten 1917
rättegång mot R., och han blev skjuten i
Tagan-rog maj 1918. M. B-dt.
Renner, Karl, österrikisk statsman (f.
1870). Blev jur. dr, chef för riksrådets
bibliotek, invaldes 1907 i riksrådet och blev där
en av de nymarxistiska socialdemokraternas
ledare. Nov. 1918
ställdes R. i spetsen för
en provisorisk
koalitionsregering och hade
stor andel i
Österrikes nya författning.
Han sökte stämma
segermakterna mildare
mot Österrike och var
förste delegerad vid
de förhandlingar, som
ledde till freden i
S:t-Germain. Juli 1919
övertog R.
utrikesministerposten och
bibe
höll denna, sedan regeringen okt. s. å.
om-bildats och även sedan M. Mayr juni 1920
blivit regeringens chef, men avgick okt. s. å.
Nov. 1920 invaldes han i nationalrådet men
har sedan ej spelat någon framträdande roll.
Delvis under olika pseud. (Rudolf Springer,
Synoptikus m. fl.) har R. skrivit en del
arbeten i statsvetenskap och politik, bl. a.
»Oester-reichs Erneuerung» (3 dir, 1916—17) och »Die
Wirtschaft als Gesamtprozess» (1924). V.S-g.*
Rennerfelt, Ivar, ingenjör, uppfinnare (f.
1874 10la). Utexaminerades från Tekniska
högskolan 1896 och blev 1898 fil. kand, i
Uppsala, praktiserade som elektrotekniker i
Tyskland och Förenta staterna samt återvände
till Sverige 1909. Han har sedermera ägnat
sig åt utvecklingen av en uppfinning, vid
vilken han fäst sitt namn, näml.
Renner-felts elektriska ugn, en stjälpbar
elektrodugn för stålraffinering m. m. Jfr
Elektrisk ugn, sp. 655. G. H-r.
Rennes [ränn], huvudstad i fr. dep.
Ille-et-Vilaine, vid Illes och Vilaines sammanflöde
och järnvägen Paris—Brest; 83,418 inv. (1926).
Bretagnes gamla huvudstad, säte för
ärkebiskop och 10 :e armékårens kommando.
Staden är regelbundet återuppbyggd efter en stor
eldsvåda 1720. Dess iförnämsta sevärdheter
äro justitiepalatset (1618-—54; av J. de
Brosse), katedralen S:t-Pierre (1844) oeh
konst- och arkeol. museet. Univ. (gr. 1735;
omkr. 2,000 stud.) har jur. och fil. fakultet.
R. var hertigarnas av Bretagne kröningsstad.
I dess justitiepalats fördes 1899 den andra
Dreyfusprocessen (se d. o., sp. 1254). —• Jfr
P. Banéat, »Le vieux R.» (1926).
Reno [rFnåu], den enda betydande staden
i Nevada (jfr d. o.), U. S. A., vid Truckee
river och foten av Sierra Nevada; 18,529 inv.
(1930). Nevadas statsuniv.;
gruvförsöksan-stalt. — Då skilsmässor arrangeras på kortare
tid i Nevada än i andra stater, slå sig många
personer från andra stater tillfälligt ned i
R., medan formaliteterna ordnas.
Reno [rä’nå], forntidens Rhenus, flod i
Emilien, mell. Italien, 180 km lång, upprin-
XVI. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
