Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renovering - Renpest - Renqvist, Alvar - Renqvist, Henrik (prästman) - Renqvist, Henrik (geofysiker) - Rense (Rhens) - Rensjön, Stora el. Storrensjön - Renskiljning - Renskrubbel - Renskötsel - Rensläktet - Rensningshuggning - Renstad - Renström, Sven - Renstyng - Rentenbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Renpest—Rentenbank
646
renoverade domböcker se R e n
o-v a t i o n.
Renpest (emphyséma infectiösum tara’ndi),
akut förlöpande smittsam sjukdom hos renar,
som uppträder farsotsartat och ofta i hög
grad förhärjande (t. ex. 1895 och 1896 i
Lappland). Häftigast uppträder r. under den
varmaste årstiden, och mest angripas kalvar och
unga 1—2-åriga djur. Symtomen äro stor oro,
vacklande rörelser, flytningar från näsa och
ögon av ett tjockt, stinkande var,
uppträdande av begränsade ödematösa och delvis
luftfyllda svulster på kroppen etc.
Sjukdomsorsaken är en rörlig, sporbildande bacill, nära
besläktad med mjältbrandsbacillen, och
smittan upptages trol. genom sår på huden eller
tarmslemhinnan. E. T. N.
Renqvist, Alvar, finländsk bokförläggare
(f. 1868), sonson till följande. Blev fil. kand.
1892, var verkst. dir. för Akademiska
bokhandeln 1893—97, för förlags-a.-b. Otava 1893
-—98 och från 1904. R. hyllades 1928 med en
festskrift och fick professors titel. Hans
son Yrjö R. ff. 1894) blev 1927 prof, i
fysiologi vid Helsingfors univ. H. E. P.
Renqvist, Henrik, finländsk prästman
(1789—1866). Prästvigdes 1817 och blev s. å.
kapellan i Libelits i Karelen. Där åstadkom
R. en sedlig och religiös uppryckning men
ådrog sig också, delvis genom ovist nit,
myndigheternas misshag, inmanades en tid i häkte
och dömdes omsider till ett års suspension.
Efter oavlönad tjänstgöring under
domkapitlets uppsikt i Borgå verkade han 1826—35
som fångpredikant på Svartholms fästning
och blev 1835 kaplan i Sordavala. Genom eget
författarskap och talrika övers, till finska
av herrnhutisk-pietistisk och katolsk-mystisk
uppbyggelselitteratur kom R. att ge upphov
till en säregen fromhetsriktning, vilken
lägger mycken vikt vid troslivets i det yttre
påvisbara frukter (absolut nykterhet och bön
i knäböjande ställning). Sitt största
inflytande har »renqvistianismen» i mell. Karelen,
mell. Savolaks och ett bälte västerut därifrån
över Tavastland och Satakunda till s. v.
Finlands kusttrakter. — Fi. monogr. av I.
Salo-nen (2 bd, 1930—31). E. Nwn.
Renqvist, Henrik, finländsk geofysiker
(f. 1883), kusins son till A. R. Blev fil. dr
1917, talassolog (se d. o.) vid
havsforsknings-institütet i Helsingfors 1919, docent i geofysik
vid Helsingfors univ. 1926, föreståndare för
Finlands hydrografiska byrå 1931. H. E. P.
Rense, medeltida namn på köpingen Rhens
i Rhenprovinsen, Preussen, vid Rhen, 9 km
ovanför Koblenz; 1,917 inv. (1925). Där
uppfördes 1376 en byggnad, kallad K ö n i g
s-s t u h 1, där kurfurstarna i Tyska riket
samlades för att överlägga om riksangelägenheter
och förrätta kungaval. Königsstuhl
restaurerades 1843 och flyttades 1928 till en höjd
v. om köpingen.
Rensjön, Stora, el. S t o r r e n s j ö n,
fjällsjö inom Åre och Kalls socknar,
Jämtland; 50 kvkm, 501 m ö. h., 56 m djup.
Avrinner över Anjan till Kallsjön. Den
nordvästligaste fjärden kallas Lilla Rensjön.
Renskiljning, se L a p p a r, sp. 758 och bild
på plansch.
Renskrubbel, se K a r d n i n g, sp. 329.
Renskötsel bedrives som huvud- el. binäring
av en mängd nomadiserande folkstammar i n.
Europa och Asien, näml, lapparna (se d. o.,
sp. 758 ff., 762), de nordligaste syrjänerna
och vogulerna i n. ö. Ryssland, samojeder på
n. ö. Rysslands och Sibiriens tundror, delvis
även i skogstrakterna (se A s i e n, folkkarta),
de nordligaste ostjakerna, en del
Jenisejostja-ker, många sojoter i Sajanska bergen
(Tannu-Tuva), lamuterna och många andra
tungus-stammar i ö. Sibirien och på Sachalin, en del
jukagirer samt längst i ö. tjuktjer och
kor-jaker. I nutiden har dessutom r. börjat drivas
av norrmän i s. v. Norges fjälltrakter (Valdres
och Hardanger m. m.), av en mängd finnar
i största delen av n. Finland och bland
eskimåerna i Alaska ävensom i n. Kanada. R. är
i lämpliga arktiska och subarktiska trakter,
där den icke kan komma i konflikt med
jordbruket, av utomordentlig betydelse, och det
förnämsta hindret för dess nästan
obegränsade utveckling ligger där i omöjligheten att
finna tillräcklig avsättning för dess
produkter, d. v. s. kött och hudar. Stora renhjordar
(av f jällrenstyp, se R e n) förekomma eg. blott
hos folkstammar, som nomadisera på fjäll och
tundror, medan t. ex. tunguserna vanl. ha
endast ett fåtal renar av skogsrenstyp,
använda som rid- och dragdjur. — Litt.: K. B.
Wiklund, »Om renskötselns uppkomst» (i
Ymer 1918); F. Flor, »Zur Frage des
Ren-tiernomadismus» (i Mitteilungen der
An-thropologischen Gesellschaft in Wien, bd
60, 1930). K. B. W.
Rensläktet, zool., se Ren.
Rensningshuggning, se
Skogshushållning.
Renstad, gods i Svanshals socken, på
öst-götaslätten, s. om Tåkern; 704 har, därav 437
har åker; tax.-värde 731,700 kr. (1929).
Godset, bildat av Kälkestad och Ås, är uppkallat
efter hovintendenten Z. Rehnberg (d. 1688);
från hans efterkommande köptes R. vid
1800-talets mitt av A. Ribbing och frih. S. A.
Hermelin, som senare övertog hela R.
Renström, Sven, affärsman,
kommunalman, donator (1794—1869). Drev i Göteborg
järnexportrörelse i betydande omfattning. I
sin hemstads kommunala liv tog R. verksam
del, blev
stadsfullmäktig 1863 och
representerade Göteborg
som riksdagsman i
borgarståndet 1856—
58, 1859—60 och 1862
63. I sitt testamente
gjorde han ett flertal
storartade donationer
till enskilda och
institutioner. Med
medel från den största
av donationerna,
Ren-strömsk,a fonden,
uppgående till P/2
mill. kr., ha bekostats bl. a. badanstalter,
kyrka i Gamlestaden, Majornas
elementarläroverk för flickor och stadsbibliotekets
byggnad m. m. Jfr T. P. Petri, »Sven R. och
hans donationer» (1919). E. Spr.
Renstyng, zool., se S t y n g f 1 u g o r.
Re’ntenbank. Som provisorisk åtgärd för
att stabilisera den tyska valutan efter dess
sammanstörtande inrättades i okt. 1923 en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
