- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 16. Posen - Ryssland /
667-668

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Resonatorer—Rest

667

även det andra ljuda. Detta fenomen kallas
r. och. beror därpå, att de stötar, som det
förstnämnda instrumentet, då det försättes i
vibration, meddelar luften, framkalla en
vågrörelse, som i sin ordning åstadkommer stötar
på det andra instrumentet. Var och en av
dessa stötar är visserligen i och för sig
mycket svag, men om instrumentet är stämt så,
att det kan svänga i samma takt som denna
vågrörelse, komma verkningarna av stötarna
att summera sig till varandra, varigenom
svängningarna hos instrumentet kunna bli så
starka, att en hörbar ton erhålles. R.
uppkommer således på alldeles samma sätt, som
en gunga genom svaga men upprepade och i
takt med gungans svängningar avpassade
stötar kan försättas i allt starkare svängningar.
Jfr Elektriska svängningar och
Resonatorer. — Resonansbotten el.
Ljudbotten, mus., är en skiva el. låda, som
vid stränginstrument förstärker vibrationen.
Tonens styrka och skönhet äro i hög grad
beroende på resonansbottnens godhet. J. T.; T. N.

Resonatorer (av lat. resonäre, genljuda),
fys., kulor eller vida, korta rör av glas eller
metall, försedda med två motstående
öppningar, av vilka den ena har skarpt avskuren
kant, den andra är trattformig. Sticker man
resonatorns tratt i ena örat, medan det
andra tillstoppas, så få de flesta toner, som
träffa örat, ett mera dämpat ljud. Endast
den ton, som utgör r:s egen grundton,
framträder med ökad styrka. Även en
omusikalisk person kan därför med r. urskilja om
en bestämd ton ingår i en klang eller ett
ackord. För att analysera ett sammansatt
ljud begagnar man därför en serie r., av vilka
var och en har sin grundton. Resonatorn
uppfanns av Helmholtz för att göra analys
av klanger oberoende av det subjektiva
omdömet. Om elektriska r. se Elektriska
svängningar. (J. T.)

Resonema’ng, (allvarligt) samtal,
tankeutbyte. — Resonemangsparti, giftermål
av beräkning. — Resonera, samspråka,
utbyta meningar; göra invändningar. —
Resonör, person i berättelse el. teaterpjäs,
som är förf:s språkrör el. framlägger de
problem, som diskuteras.

Resorbèra, se Resorption.

Resorcln, kem., metadioxibensol, CøH4(OH)2,
stora färglösa kristaller med söt smak.
Nyttjas som utgångsmaterial vid beredning av
färgämnen och läkemedel (antiseptiska medel
och salvor mot hudåkommor). I. B.; C. G. S.

Resorption (av lat. resorbére, insuga,
upptaga), med., upptagande av flytande,
gasformiga och även smärre fastare utgjutningar i
lymf- och blodbanor, vilket försiggår genom
slemhinnor, serösa hinnor (t. ex. lungsäcken)
el. t. o. m. huden. En resolution (se d. o. 2)
kan underlätta r. — Verb: Resorbéra.
Läkemedel, som underlätta r., kallas
resor-b e’n tia. E. L-g.

Resorptionsfeber, med., den feber, som
uppkommer vid resorptionen av utgjutningar,
även om de ej äro infektiösa. E. L-g.

resp., förk. av respektive (se d. o.).

Respe’kt, aktning, vördnad, hänsyn. —
Re-spektäbel, aktningsvärd, ansenlig. —
Subst.: Respektabilitét. —
Respektera, akta, vörda, ta hänsyn till.

668

Respektlv, som tillkommer var och en
särskilt.

Respektive, i angiven ordningsföljd; eller
också.

Respiräbel (av lat. respiräre, andas) kallas
den gas, som man utan men kan inandas.

Respiratiön, andning (se d. o.).

Respirationskalorimeter, D j u r k a 1 o r
i-meter, apparat, som brukas vid
djurfysiologiska undersökningar för att bestämma
näringsämnenas omsättning i kroppen och den
därvid alstrade värmemängden. (Ljd.)

Respirationsorgan, fysiol., se
Andningsorgan.

Respirator, andningsapparat, rökmask,
rökhjälm o. s. v., avseende att hindra inandning
av damm, rök, gaser och ångor. En till
medicinskt bruk avsedd r. utgöres av en apparat
av metallväv att placeras över näsa och mun.
Utvändigt är r. vanl. klädd med tyg. R. med
filter över näsa och mun begagnades förr
inom industrier för att hindra inandning av
damm men brukas numera sällan. Som skydd
mot giftigt damm eller giftiga gaser
användas särskilda andningsapparater. Jfr D
y-k e r i och Gassky dd. Dr S. v. Wachenfeldt
har konstruerat en apparat, kallad respirator,
medelst vilken han med stor framgång
behandlat skendöda nyfödda barn. Patientens
kropp införes i den cylindriska apparaten,
varvid huvudet, ev. även armarna, befinner
sig utanför apparaten. Tätning anordnas
omkring kroppen. Den i apparaten befintliga
delen utsättes för växlande lufttryck, varvid
luft omväxlande pressas ut ur patientens
lungor och suges in i dem, tills naturlig
andning kommer i gång. Även för vuxna finnas,
för konstgjord andning, liknande apparater
(av andra konstruktörer). Prof. T. Thunberg
i Lund har sålunda konstruerat en s. k.
baros pirato r, en kammare med plats
för 2—3 personer, som kan slutas lufttätt.
Med hjälp av luftpumpar kan lufttrycket i
kammaren omväxlande höjas och sänkas,
varigenom hos medvetslösa eller personer med
förlamningar i respirationsmusklerna ett
gasutbyte kommer till stånd i lungorna av
tillräcklig omfattning att hålla patienterna vid
liv under längre tid. — Jfr
Livräddning. G. Wrgn.

Resplt (fr. répit), frist, anstånd med
betalning, t. ex. av växel el. annan skuld.

Respondéra, uppträda som respondent
(se Disputation).

Respo’nsa, lat., eg. »svar», se
Handelsbruk.

Responsible government [rispå’nsobl [-ga’von-mont],-] {+ga’von-
mont],+} eng., »ansvarig styrelse»,
styrelsesättet i brittiska självstyrande kolonier med
parlamentarisk författning. Jfr
Kronkolonier. (V. S-g.)

Responsörier, liturgisk växelsång mellan
prästen och församlingen (resp, kören). Jfr
Antifoni och Kyrkomusik. O. Hpl.

Ressel, J o s e p h, österrikisk uppfinnare
(1793—1857). Var född i Böhmen, till yrket
skogsvårdstjänsteman, framställde 1812
förslag till en skruvpropeller för framdrivande
av fartyg, tog 1827 patent på sin uppfinning
och prövade den 1829 på en liten ångbåt.

Rest (fr. reste, av lat. restäre, återstå). I
aritmetiken menas med rest återstoden, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 2 03:36:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdp/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free