Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reumatism - Reumert, Elith - Reumert, Poul Hagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reumert, E.—Reumert, P. H.
689
s. k. blodförgiftningar (septico-pyemier)
med ett måhända försvagat virus. Den s. k.
kroniska r:s, särskilt den kroniska
ledgångsreumatismens, natur är ännu okänd. I
en del fall, tillhörande den s. k.
sekundärkroniska ledgångsreumatismens grupp,
ansluter sig lidandet direkt till ett akut,
infek-tiöst begynnelsestadium. Men många andra
fall, de s. k. primärkroniska, uppstå
smygande, merendels utan högre feber, och
angripa småningom en stor del av kroppens
samtliga ledgångar (se Ledsjukdomar).
Många anse även dem vara av infektiös
natur. I många fall spåras det ogynnsamma
inflytandet av dåliga allmänhygieniska
förhållanden. — Patologisk-anatomiskt sett, är
r. oftast en inflammationsprocess, som är mest
känd vid sin lokalisation till ledgångarna, där
den vanl. tar sig uttryck i en inflammatorisk
vätskeutsöndring (exsudat) inom ledkapseln,
infiltrationer inom denna och i angränsande
delar av ben och brosk, där förändringarna
ge sig till känna i bennybildningar. Dessa ha
ofta till följd deformering av leden. Flera
olika sjukdomstyper av r. finnas. En av de
vanligaste är den akuta
ledgångsreumatismen el. reumatiska febern
(polyarthritis rheumatica acuta). Den är
alltid av infektiös art och angriper personer i
alla levnadsåldrar, dock vanligast i ungdomen
el. den tidigare medelåldern. Man räknar nog
ofta med en viss konstitutionell disposition
för r. Sjukdomen börjar akut, ofta föregången
av en vanlig halsfluss, med ofta hög feber.
Samtidigt med febern inställa sig
ansvällningar, ömhet och värk, stundom även rodnad
i en el. vanl. flera ledgångar. De allmännast
angripna lederna äro hand- och fingerlederna,
fot- och knäleder, men i svåra fall kunna
nästan alla ledgångar efter hand angripas,
oftast ej samtidigt, enär inflammationen
hastigt flyttar från den ena leden till den andra.
I regel äro dock flera leder samtidigt
angripna. Alltefter infektionens styrka kunna
efter någon tid normala förhållanden i den
angripna leden återinträda, el. också styvnar
den till på grund av sammanväxningar och
djupgripande förstörelse. I de svåraste fallen,
som närma sig typen av den svåra
blodförgiftningen (septico-pyemien), kan verklig
varbildning uppstå i en el. flera leder, vilket kan
nödvändiggöra kirurgiska ingrepp. Emellanåt
uppträda spridda, mindre, punktformiga
blödningar i huden (purpura, se d. o.).
Allmäntillståndet är vid den akuta
ledgångsreumatismen ofta rätt dåligt med obehag från den
hastigt växlande temp. Den reumatiska febern
räcker gärna flera (3—6) veckor. — Ju yngre
den angripna individen är, desto vanligare
inställa sig svårartade komplikationer,
bestående däri, att även andra serösa hinnor inom
kroppen än ledgångarnas angripas av
smittämnet. Hit höra sålunda inflammationer i
hjärthinnorna, antingen i den yttre
(pericar-dis) — resultatet härav blir en
hjärtsäcks-inflainmation (pericarditis) — eller i den inre
(enddcarditis], vilket i de flesta fall medför
ett verkligt organiskt hjärtfel. De flesta
hjärtfel hos yngre individer ha uppkommit på
detta sätt. En annan komplikation är
lung-säcksinflammationen (pleuritis) samtidigt med
el. oberoende av perikarditen. Även hjärn-
690
hinnorna kunna i svåra fall av reumatisk
feber angripas. En jämförelsevis vanlig
komplikation till den reumatiska febern hos barn
och yngre personer är danssjukan (chorea).
Först sedan salicylsyran och dess föreningar
under 1870-talets senare hälft börjat användas
vid den reumatiska febern, har man mot dessa
lidanden fått specifika, verkligt verksamma
medel. Långvarigt sängläge är alltid
nödvändigt vid den reumatiska febern. De angripna
lederna böra hällas varma och orörliga genom
bandage och huden väl vårdas medelst
ljumma tvättningar. Bad, massage el. gymnastik
äro absolut skadliga, innan infektionen avdött
och febern upphört. Reumatiskt sjuka,
särskilt yngre individer, böra om möjligt åtnjuta
sakkunnig vård. — R. kan gå till
fullständig hälsa utan att efterlämna några som helst
spår, även om en viss benägenhet till
recidi-vering alltid förefinnes. Det akuta stadiet
kan ibland småningom övergå i ett kroniskt
lidande, den s. k. sekundärkroniska
ledgångsreumatismen, varvid febern
är obetydlig och allmäntillståndet föga
påverkat. Den kroniska ledgångsreumatismen
kan även, som redan ovan nämnts, börja utan
något akut feberstadium samt smygande och
alltjämt fortskridande angripa kroppens flesta
ledgångar. Dessa bli genom sjukdomen vanl.
i hög grad ömma, svullna och förändrade till
sin form. Ofta uppkomma partiella
sammanväxningar inom leden, som ha till följd
styvhet el. orörlighet. Dessa lidanden äro
kroniska och mycket plågsamma för den sjuke men
hota vanl. icke livet utan framkalla en
bestående invaliditet. De visa näml, inga
tendenser att angripa hjärtat o. a. livsviktiga
organ, övergångar och kombinationer mellan
kronisk ledgångsreumatism och gikt (se
d. o.) finnas i stor utsträckning. Behandlingen
av r. bör alltid anförtros åt läkare. Se f. ö.
Ledsjukdomar.
S. k. reumatiska smärtor kunna vara
förlagda till underhud och muskler. Detta
lidande går då vanl. under benämningen
muskelreumatism el. nervvärk. Sjukdomen
har föga med den ovan beskrivna att göra.
Dock anses dels en viss disposition, dels ett
akut (lokalt) moment spela roll för dess
uppkomst. Vad den framför allt har gemensamt
med r. är beroendet av väderlek och den
varierande lokalisationen. — Personer med
benägenhet för reumatiska sjukdomar böra
iakttaga ett mycket hygieniskt levnadssätt. Alla
överdrifter i mat och dryck (särskilt
spirituösa) undvikas. Huden hålles varmt klädd
och skyddad mot häftiga temperaturväxlingar.
Se G. Kahlmeter, »De reumatiska
sjukdomarna» (1929). (E. L-g.)
Reumert [råi’-J, Elith, dansk
skådespelare och författare (f. 1855), cand. phil. 1874.
R. var 1876—82 och 1890—1912 anställd vid
Det kongelige teater samt 1882—90 vid
Folke-teatret. Han uppträdde först som älskvärd
bonvivant och förträfflig resonör, senare som
komisk karaktärsskådespelare med stark
fantasi och brett gemyt, bl. a. i Holbergsroller som
Jacob v. Tyboe och Ulysses v. Ithacia. R. har
skrivit populära komedier, arbeten om H. C.
Andersen m. fl. samt självbiogr. »Fra livet
og theatret» (2 bd, 1930—31). G. K-g.
Reumert [rål’-], Poul Hagen, dansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
