Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reumert, Poul Hagen - Reumont, Alfred von - Réunion, La (Ile Bourbon) - Reunion act - Reunioner - Reus - Reusch, Franz Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Reumont—Reusch, F. H.
692
skådespelare (f. 1883), son till E. R.; cand.
phil. 1902. Han debuterade 1902 på Det
konge-lige teater, var 1902—08 anställd vid
Folke-teatret, 1908—11 vid
Det ny teater, 1911—
18 och 1922—30 vid
Det kongelige teater
och 1919—22 vid
Dag-marteatret, vid vilken
han från 1930 åter är
fäst. Han gästspelade
1923, 1925 och 1928
på fianska i Paris och
1926, 1929 och 1931 på
Dramatiska teatern,
1931 också i svenska
landsorten. R. är en
sällsynt naturlig,
ut
omordentligt fantasifull
karaktärsskådespe-lare med starkt och äkta temperament med
såväl humorns som känslans värme. Bland R:s
roller märkas Tartuffe, Alceste i
»Misantro-pen», Scapin i »Scapins skälmstycken», Argan
i »Den inbillade sjuke», Peer Gynt, Daniel
Hejre i »De ungas förbund», kaptenen i
»Dödsdansen», baronen i »Bandet», Cyrano
de Bergerac samt Swedenhjelm i
»Sweden-hjelms». G. K-g.
Reumont [römå’], Alfred von, tysk
historiker (1808—87). Tillhörde en på 1700-talet
från Belgien inflyttad familj, nödgades efter
faderns död (1828) avbryta
universitetsstudierna och bli privatlärare hos en familj i
Florens. Där blev han snart privatsekr. åt
preussiska sändebudet och anställdes 1835 i
preussisk diplomattjänst. Han blev slutligen
1856 ministerresident i Florens men lyckades
på grund av sin katolska trosbekännelse ej
bli sändebud vid Vatikanen. Sedan han 1861
försatts i disponibilitet, ägnade han sig helt
åt historiska forskningar, företrädesvis
rörande Italiens historia. Hans förnämsta verk
äro »Beiträge zur italienischen Geschichte» (6
bd, 1853—57) och »Geschichte der Stadt Rom»
(3 bd, 1867—70). Vidare skrev han bl. a. en
värdefull samtidsskildring, »Römische Briefe
von einem Florentiner» (4 bd, 1840—44; om
italiensk litteratur och konst, sociala och
politiska förhållanden), en samling
»Charakter-bilder aus der neueren Geschichte Italiens»
(1886), en monogr. över Lorenzo de’ Medici
(2 bd, 1874) samt massor av
tidskriftsuppsat-ser. R. har av H. Hüffer karakteriserats som
»ett den tyska andans och den tyska
vetenskapens sändebud till italienska nationen,
långt innan ett tyskt rike och ett
konungarike Italien kunde bilda sig». — It. biogr. av
M. Tabarrini (1883) och levnadsteckning av H.
Hüffer i Annalen des Historischen Vereins für
den Niederrhein 1904. V. S-g.*
Réunion [reyniä’], La, förr Ile Bourbon,
fransk ö bland Maskarenerna, i Indiska
oceanen; 2,512 kvkm, 186,637 inv. (1926), till
största delen avkomlingar av fransmän och
malgasser. Huvudstad: Saint-Denis (23,390
inv.) på n. kusten.
ön uppbygges huvudsaki. av två stora
vul-kanmassiv, ett centralt, kulminerande i Piton
des Neiges (3,069 m ö. h.), och ett yngre i
s. ö., Le Volcan, med den 2,625 m höga Piton
de la Fournaise (senaste utbrott 1925—26).
Vackert utbildade äro äldre, neddenuderade
kratrar, ss. Cirque de Salaize med nästan
lodräta väggar. Kusterna äro mestadels höga
och svårtillgängliga; hamnarna bildas vanl.
av dränkta kratrar. Beläget i
sydostpassa-dens zon, har R. ett varmt och fuktigt
klimat. I höjdtrakterna faller årl. snö; häftiga,
förödande cykloner utmärka
årstidsväxling-arna. Klimatet och den bördiga vulkaniska
vittringsjorden främja en yppig växtlighet.
Omkr. 30 % av R. täckas av skog. Faunan
är artfattig. — Omkr. 35 % av arealen äro
kulturland. R:s viktigaste produkter äro
sockerrör (50,000 ton 1929) och vanilj, som jämte
rom, geraniumessenser och kaffe exporteras.
Exporten (totalvärde 142,5 mill. frcs 1929) går
nästan h. o. h. till Frankrike. En kust järn väg
förenar huvudhamnen Pointe des Galets med
S:t-Pierre (20,479 inv.), S:t-Paul (21,643 inv.)
samt med huvudstaden S:t-Denis. — R.
representeras i franska parlamentet av 1
senator och 2 deputerade samt styres av en av
franska regeringen utnämnd guvernör, biträdd
av ett conseil privé om 4 pers, och av ett
folkvalt råd om 36 medlemmar, ön utgör ett
eget rom.-kat. biskopsstift. M.
R. är trol. identisk med Santa Apollonia,
som upptäcktes 9 febr. 1507 av Diego
Fer-nandes Pereira. ön togs 1643 i besittning av
Frankrike och fick namnet Ile Bourbon.
1809—14 kallades den Ile Bonaparte, 1814—48
åter Ile Bourbon samt efter 1848 Réunion.
Litt.: H. Foucque, »L’ile de la R.» (1923); H.
J. de Cordemoy, »Étude sur l’ile de la R.»
(1905). (Ä. S-n.)
Réunion act [rrjö’njen ä’kt], eng., se
Kanada, sp. 241.
Reuniöner (fr. réunions). De fredsfördrag,
som 1648—79 ingåtts mellan å ena sidan
Frankrike, å den andra Tyska riket och
Spanien, voro av omstridd innebörd i fråga om
omfånget av landavträdelserna till Frankrike,
särskilt beträffande stiften Metz, Toul och
Verdun samt delar av Elsass. Ludvig XIV
lät efter freden i Nijmegen 1679 igångsätta
undersökningar rörande vilka områden, som
borde återförenas (fr. réunir) med de
avträdda. En fransk domstol
(reunionskamma-ren, fr. chambre de réunion) avdömde målen
till hans fördel, och Ludvig lät sin armé
besätta en rad viktiga platser 1681, varigenom
bl. a. hela Elsass blev franskt. I stillestånd
i Regensburg 1684 måste Spanien och
kejsaren tillerkänna Ludvig 20-årig
besittningsrätt till de flesta av dessa återföreningar (fr.
réunions), men missnöjet var allmänt, och
reunionspolitiken blev en av orsakerna till
det krig, som utbröt 1688. N. H-tz.*
Reus [re’os], stad i sp. prov. Tarragona,
v. s. v. om Barcelona, omkr. 9 km från
Medelhavet; 30,266 inv. (1920).
Bomullsspinnerier ha gjort R. till Kataloniens andra
fabriksstad; dessutom siden-, linne- läder- och
tvålfabriker m. m.
Reusch [rå!J], Franz Heinrich, tysk
katolsk teolog (1825—1900). Blev 1861 prof,
i gammaltestamentlig exegetik i Bonn och
framträdde efter Vatikankonsiliet 1870 som
en av de främsta ledarna för
gammalkatolikerna (se d. o.). 1866—77 utgav R.
Theo-logisches Litteraturblatt. Bland hans arbeten
märkas »Bibel und Natur» (1862; sv. övers.
1880), »Der Prozess Galileis und die Jesui-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
