Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reuterdahl, Henrik - Reuterdahl, Henry - Reuterholm, släkt - Reuterholm, Esbjörn Christian - Reuterholm, Gustaf Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Reuterdahl, H.—Reuterholm, G. A.
700
lingar ifrån 1786», d. XLVII); A. N.
Sundbergs skildring av R. i »Lefnadsteckningar
öfver Sv. Vet. akad:s efter år 1854 aflidna
ledamöter», II (1883); G. Aulén, »H. R:s
teologiska åskådning» (1907). G. A-n.
Reuterdahl [rö’j-], Henry, marinmålare
(1871—1925), f. i Sverige, bosatt i Amerika
sedan 1893. Lärde teckna i Stockholm och
fick i Amerika anställning som tidnings- och
tidskriftstecknare samt medföljde i den
egenskapen amerikanska flottan under kriget med
Spanien 1898, då R. gjorde sig känd som säker
marintecknare. Under senare åren tillhörde
R. Collier’s Weeklys tecknarstab och utförde
för denna tidning ett stort antal teckningar
från olika länders flottor. En artikelserie i
en amerikansk tidskrift 1908, i vilken han
skarpt kritiserade amerikanska
flottbyggnadssystemet, väckte oerhört uppseende och
framkallade en av kongressenaten föranstaltad
undersökning, som ledde till att flera
väsentliga ändringar vidtogos. R. blev 1917 löjtnant
och var 1918—21 kaptenlöjtnant i
amerikanska marinen. Han utförde ett stort antal
målningar med motiv från kaj- och hamnlivet
samt sjöstridsbilder (bl. a. »Strid mellan
Monitor och Merrimac», 1912, i nationalmuseet
i Washington). (E. L-k.)
Reuterholm [rö’j-]. svensk släkt, urspr. från
Äland. Esbjörn Pedersson (1647—1710),
som arrenderade Fiholm i Västmanland, köpte
där Ekeby säteri. Om hans son Nils
Esbjörns-son, som 1708 adlades (von R.) och 1735 blev
frih. med namnet R., dennes son E. Chr. R. och
sonson G. A. R. se nedan. Jfr H. Olsson,
»Reu-terholmska manuskriptsamlingarnas öden» (i
Meddelanden från Svenska Riksarkivet 1926,
tr. 1928), och H. Schück, »Ur Axel R:s
dagbok» (1921). B. H-d.
Reuterholm [rö’j ], Esbjörn Christian,
frih., riksråd (1710—73), son till N. E. R.; jfr
släktart. Efter några ungdomsår på
ämbetsmannabanan delade R. sin tid mellan hovet,
vid vilket han
uppnådde hovmarskalks
rang, och sina gods
samt levde i sju år i
tillbakadragenhet på
Svid ja i Nyland,
sysselsatt med lärda
samlingar, som dock gingo
förlorade genom
våd-eld. Han uppträdde på
riddarhuset vid flera
riksdagar från 1734
och ådagalade från
början religiös
toleransiver och sträng
rättskänsla men spelade en roll först 1760—
62, då han på mössornas sida gick till storms
mot bl. a. hattarnas utrikespolitiska »system».
Riksråd vid regimskiftet 1765, gick R.
alltjämt sin egen väg och motsatte sig på ett
uppseendeväckande sätt förföljelserna mot
herrnhutaren Rutström. Framför allt
uppträdde han som en sträng och formalistisk
väktare över ämbetsverken, och då den högre
ämbetsmannavärlden med sina utpräglade
hattsympatier icke drog jämnt med
regeringen, förleddes han till rätthaveri, särskilt
i en konflikt med Kammarkollegium. Då
konungens tronavsägelse 1769 ledde till öppen
partipolitisk konflikt, torde icke minst R:s
beteende ha bidragit att isolera rådet, som
måste finna sig i riksdagens inkallande och
därmed i sitt fall (1770). På riksdagen var
R. en av de häftigast angripna men också den
ende, som försvarade sig med kraft. Medlem
även av det nya mössrådet 1771, befann han
sig vid den gustavianska revolutionen följ, år
på Svidja, där han av J. M. Sprengtportens
medhjälpare tillfångatogs. Efter avsked ur
rådskammaren frigavs han inom kort, men
hans död några månader senare har av sonen
(se nedan) satts i samband med i fängelset
(på Sveaborg) ådragen ohälsa. T. S-g.
Reuterholm [rö’j-], Gustaf Adolf, frih.,
politiker (1756 7/7—18 1 3 27/12), son till E. Chr.
R. Efter studier i Uppsala och en tids
militärtjänst blev R. 1778 kammarherre hos
drottning Sofia Magdalena.
Till hela sin läggning
en typisk
representant för det
sentimentala rousseauanska
känslosvärmeriet
under 1700-talets
senare hälft med dess
vänskapskult och dess
hängivenhet för
ockultism, blev han redan
i början av 1780-talet
hertig Karls förtrogne
vän och inflytelserike
rådgivare. Mystiken
var hos R. nära förbunden med ärelystnad och
politiskt maktbegär, vilka egenskaper funno
riklig näring i hans självöverskattning och
fåfänga. Hans från fadern ärvda avoghet
mot Gustav III utvecklades till det bittraste
hat, när denne ej visade sig uppskatta hans
förmåga. Förbigången vid besättandet av det
1785 lediga hovkanslersämbetet, uppträdde
han på riksdagen 1786 bland de häftigaste
oppositionsmännen. Han arresterades vid
Förenings- och säkerhetsaktens genomdrivande,
vilket dock icke hindrade honom att i
fortsättningen förmedla hertig Karls försoning
med konungen och hertigens gillande av
nämnda akt. Belöningen härför blev en
kunglig pension. Han reste utomlands och
bevittnade i Paris revolutionshändelserna hösten
1789, men hans alltför öppet visade entusiasm
för fransmännens resning mot »despotismen»
ådrog honom ånyo Gustav III:s misshag,
varför han fann det klokast att efter en kortare
vistelse i Sverige åter bege sig utrikes (1791).
Efter kungamordet blev R. överkammarherre
hos änkedrottningen och president i
Kammarrätten samt därjämte ständig medl. av
regen-tens konselj. I denna senare egenskap blev
han genom sitt snart återvunna allsmäktiga
inflytande över den svage hertigen Sveriges
okrönte härskare under förmyndartiden.
»Patrioterna» blevo ytterligt besvikna, när de
erforo, att R:s enda strävan var att befästa
sin egen makt. Förenings- och säkerhetsakten
fick bestå, och den efterlängtade
konstituan-ten hördes aldrig av. R:s »jakobinska»
sympatier, som togo sig uttryck i den famösa
Tr. O. av 1792 samt i traktatförhandlingarna
med franska republiken, fingo ett brått slut
vid första inträffade symtom av
»revolutionär anda». Thorild sändes i landsflykt (febr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
