Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Reuterholm, N. E.—Reuter’s Office
702
1793), och härefter rådde i Sverige samma
»jakobinskräck» som i det övriga Europa.
Denna fick bl. a. tjäna som förevändning för
suspensionen av Sv. akad., vilken ådragit sig
R:s vrede genom att underlåta att invälja
honom. Närmandet till Frankrike, vilket
avsåg att stärka R. gentemot kejsarinnan
Katarina II, vilken beskyddade gustavianerna,
ledde ej till önskat resultat. En
uppseendeväckande episod i samband härmed var den
Armfeltska högmålsprocessen (se A r m f e 11,
G. M.), som rörde sig om vissa gustavianska
konspirationer för att med rysk hjälp störta
R. De ytterligt hårda straff, som ådömdes
deltagarna, bl. a. Magdalena Rudenschöld,
väckte ovilja, i synnerhet då de jämfördes
med mildheten mot Gustav III:s mördare. —
Sedan Katarina efter Polens undergång (1795)
fått fria händer, måste R. tillmötesgå hennes
gamla önskan om förmälning av den unge
svenske konungen med hennes sondotter
Alexandra. Härigenom hoppades han även kunna
befästa sitt inflytande hos Gustav Adolf, som
var personligen intresserad för den ryska
giftermålsplanen. Misslyckandet av denna,
vilket konungen tillskrev bristande förberedelser
å R:s sida, beseglade dennes fall. R. gick i
landsflykt, följd av sina fienders förbannelser
och sina forna meningsfränders förakt. — Med
kortare avbrott (1797—1800 samt 1809—10)
tillbragte han återstoden av sitt liv utom
Sverige. Han dog i Schleswig.
Litt.: Monogr. av M. Nylund (1917); jfr
även Personhist. Tidskr. 1913 och 1923,
uppsats i Samlaren 1891 av Th. Westrin och 1923
av B. Wedberg samt monogr. av C. Forsstrand
(1925), G. Iverus, »Hertig Karl av
Södermanland» (1925), E. Carlsson, »Den ryska
gifter-målsfrågan» etc. (s. å.), Alma Söderhielm,
»Sverige och franska revolutionen», 1—2
(1920). A. G-de.
Reuterholm [rö’j-], Nils Esbjörnsson,
frih., ämbetsman (1676—1756); jfr släktart.
Användes från 1697 i diplomatiska uppdrag, blev
landshövding i Falun 1732 och i Örebro 1739
samt frih. 1735. R. var redbar, lärd och
kulturellt intresserad, brevväxlade bl. a. med
Leibniz och framstår t. ex. i brev till Jakob
Cronstedt (utg. av Lydia Wahlström i
Personhist. Tidskr. 1908) som en vaken och
sarkastisk iakttagare. Han efterlämnade ett
betydande bibliotek och en stor
handskriftssamling. Om R. jfr även H. Almquist,
»Karolinska anekdoter från frihetstiden» (i
Personhist. Tidskr. 1916), och litt. till släktart. ovan.
Reuterskiöld [rö’j-], svensk släkt,
härstammar från borgaren i Stockholm H a n s J ö n
s-son Leffler (d. före 1673). Hans sonson
överkommissarien Daniel Svensson L e f
f-1 e r adlades 1719 med namnet
Lagerspar-re (1685—1749). Dennes barn fingo 1734
kungl. tillstånd att ändra namnet till R. En
släktgren blev 1826 friherrlig (R e u t e
r-skjöld). Alexander Fabian Z e p h
a-nias R. (1804—91) blev chef för Hälsinge
reg:te 1856, för Upplands 1860, generalmajor
1862 och var 1862—67 statsråd och chef för
Lantförsvarsdep. R., som bidrog att förhindra
Sveriges deltagande i dansk-tyska kriget, blev
generallöjtnant 1867 och var
generalbefälhavare i 2:a militärdistriktet 1867—72. Om hans
sonson C. A. R. och den sistnämndes faders
syssling E. H. C. R. se nedan. A. F. Z. R:s
kusins sonson Carl Lennart Adam
Emanuel R. (f. 1859 28/fl) var 1906—27
landshövding i Södermanlands län.
Reuterskiöld [rö’j-], Carl Axel (Carl
Ludvig August Axel),
universitetslärare, politiker (f. 1870 12/i); se släktart. Blev
1888 student, 1893 fil. dr och docent i
statskunskap, 1897 jur.
kand, och docent i
statsrätt och folkrätt,
1901 e. o. prof, i
juridisk encyklopedi,
romersk rätt och
internationell privaträtt,
ord. prof, i statsrätt,
förvaltningsrätt och
folkrätt 1909, allt i
Uppsala. R. har
bedrivit ett omfattande
juridiskt författarskap.
Bland hans större
arbeten må nämnas
»Grunddragen av den allmänna rätts- och
sam-hällsläran» (1912), »Sveriges grundlagar och
internationella författningstexter med
anmärkningar» (3 bd och bihang, 1924—26),
»Folkrätt» (1928) samt »Föreläsningar i svensk
stats- och förvaltningsrätt», I—III (1914;
ofullb.). R:s juridiska författarskap präglas av
mångsidighet, kunskapsrikedom och
originalitet. På den offentliga rättens område har han
verkat banbrytande genom en
juridisk-syste-matisk behandling av Sveriges före honom i
stort sett obearbetade förvaltningsrätt.
R. har varit stadsfullmäktig i Uppsala 1909
—24, led. av Uppsala läns landsting 1916—26,
han har vidare sedan 1919 tillhört Första
kammaren och är sedan 1929
konstitutionsutskottets ordf. Urspr. högerman, ivrade R.
för böndernas samling i ett bondeparti och
har, sedan detta kommit till stånd, varit
ansluten till Bondeförbundet. Utan att tillhöra
dess nominella ledning intar han inom partiet
en framskjuten, stundom ledande ställning.
Även på politikens fält har han utövat en
livlig författarverksamhet. H. S-g.
Reuterskiöld [rö’j-], Edgar Hans
Casi-m i r, religionshistoriker, biskop (f. 1872 19/io);
se släktart. Blev fil. dr 1908, docent i
religionshistoria vid Uppsala univ. 1910, prof, i
teol. encyklopedi och teol. prenotioner där
1916 samt biskop i Växjö stift 1928. Som
religionshistoriker har R. gjort sig bemärkt
som kännare av de primitiva folkens, särskilt
lapparnas religion. I teologiskt hänseende har
han intagit en moderat positiv ståndpunkt
och som kyrkomän ådagalagt ett
vittomfattande intresse för kyrkans praktiska
arbetsuppgifter, främst ungdomsvården. Viktigaste
skr.: »Till frågan om uppkomsten av
sakramentala måltider» (1908), »De nordiska
lapparnas religion» (1912), »Zarathustras
reli-gionshistoriska ställning» (1914) samt
»Kristendomen och religionerna» (1924). T. A-æ.
Reuter’s Office [råTtoz å’fis], telegrambyrå,
gr. av P. J. von Re u ter (se d. o.), under
vars ledning (till 1878) den raskt utvecklades
och vann världsrykte för snabbheten och
pålitligheten i sina meddelanden. Den leddes
1878—1915 av grundläggarens son baron A. J.
C. H. de Reuter och från 1915 av (sedan 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
