Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Rhodobacteriaceae—Rhodos
740
Riddaregatan i Rhodos.
Rhodobacteriaceae, bot., se
Svavelbakterier.
Rhodochroslt, miner., se M a n g a n s p a t.
Rhodode’ndron, bot., se Alpros.
Rho’dope, grek. Rhodo’pe, bulg. Despoto
dag (jfr d. o.), bergmassiv med n. v.—s. ö.
sträckning på Balkanhalvön, s. Bulgarien. R.
utgör en del av trakisk-makedoniska
massivet. R. når i Mus-Allah 2.924 m ö. h. Spår av
nedisningar ha på Rila planina påträffats till
omkr. 2,200 m ö. h. Se bild på pl. till
Bulgarien.
Rhodophyceae, bot., se R ö d a 1 g e r.
Rho’dos, it. Rodi. 1. Den största och
östligaste av öarna i Egeiska havet, omkr. 16
km från Mindre Asiens kust; ingår i
italienska kolonien R. och Tolvöarna (2,531
kvkm, 130.855 inv. 1931); 1,404 kvkm, 41,571
inv. (1922), mest ortodoxa greker; omkr.
3,000 italienare. Muhammedanerna (omkr.
6,000) och judarna (omkr. 4,000) äro
koncentrerade till huvudorten R. (se nedan).
ön, vars längd är omkr. 80 km och största
bredd 35 km, bildar med öarna Karpathos
(Scarpanto) och Kasos (Caso) rester av en
gammal landbrygga mellan Mindre Asien och
Kreta, över stora havsdjup (3,600 m) s. ö. om
R. höjer sig på ön en mot n. v. brant
stupande och mot s. ö. mer långsluttande
bergskedja, som når en högsta höjd i toppen
Atairo (1,240 m ö. h.). Täml. utbredda
kustslätter förekomma, i det inre högslätter och
bördiga dalar, ön är bekant för sitt milda
klimat. Jordbruket är sedan gammalt högt
utvecklat. Även odlas oliver, vin, tobak,
agrumer o. a. frukter (export till Egypten).
2. Huvudstad på ön R. och i it. kolonien
Rhodos och Tolvöarna, i amfiteatraliskt läge
på öns n. ö. spets; omkr. 25,000 inv. (1929),
en stor del muhammedaner och judar. Säte
för ital. guvernör, grek.-kat. ärkebiskop och
ett arkeol. forskningsinstitut. Från johannit-
riddarnas tid härröra bl. a. de pittoreska
be-fästningsmurarna med citadellet och den s. k.
Riddaregatan. Kyrkan S:t Jean är förvandlad
till moské. — Litt.: H. van Gelder, »Geschichte
der alten Rhodier» (1900); A. Gabriel. »La cité
de Rhodes 1310—1522» (2 bd, 1921—23;
johan-niternas befästnings- och byggnadsverk). M.
Historia. R. var väl bebyggt redan under
senmykensk tid, koloniserades senare av dorer
och uppdelades mellan tre städer, Lindos på
ö., lalysos och Kameiros på n. v. kusten. På
400-talet f. Kr. tillhörde R. Atens sjöförbund
men avföll 411. I sammanhang därmed stå
säkerligen det politiska enandet av de tre
städerna (408) och uppbyggandet av den nya
huvudstaden Rhodos på öns n. ö. spets, efter
Alexander den store den viktigaste
transito-hamnen och handelsplatsen i de grekiska
farvattnen. Särskilt berömd är dess belägring
av Demetrios Poliorketes (se D em e trios
1) vintern 305—304; efter dess lyckliga
avvärjande upprestes en kolossal staty av
solguden Helios, R:s skyddsgud (se Kolossen
på Rhodos). R. hade en förträfflig flotta.
Författningen var aristokratisk, men stor
omsorg ägnades de lägre folkklasserna.
Dess sjörätt, lex Rhodia, vann
internationell giltighet. I striderna mellan de
hellenistiska staterna följde R.
mellanstater-nas politik och slöt sig därför till Rom, då
detta uppträdde i östern. Detta medförde till
en början stora vinster, men efter segern över
Makedonien 168 ändrades Roms politik och
riktade sig mot mellanmakterna. Romarnas
upprättande av frihamnen på Delos (se d. o.)
166 blev dråpslaget för R. Under sin
blomstringstid var R. Greklands främsta
bildningssäte jämte Aten. Där fanns en
talar-skola, vid vilken Cicero studerade under
Apol-lonios Molon. Apollonios Rhodios (se d. o.)
var en rhodier, likaså Panaitios (se d. o.). Här
verkade i början av 100-talet f. Kr.
Posei-donios, den store polyhistorn och
omgestalta-ren av den stoiska läran. Rhodisk konst stod i
främsta ledet under den hellenistiska tiden (se
Hellenistisk konst, sp. 799). Under
den tidigare medeltiden anfölls R. upprepade
gånger av muhammedanerna, bl. a.
plundrades det av kalifen Muawija 653 e. Kr., och
var ett stridsföremål mellan bysantiner,
ve-nezianer och genuesare, tills johannitorden (se
d. o.) tog ön i besittning 1309. Härmed erhöll
R. ånyo historisk betydelse som utpost i
försvaret mot muhammedanerna.
Johannitrid-darna uppförde borgar, av vilka ännu
betydliga och pittoreska ruiner finnas kvar;
särskilt befäste de mycket starkt staden R. med
mäktiga murar och uppförde bl. a. hospitalet
(nu museum); staden har ännu en prägel av
senmedeltida befäst stad, medan de antika
resterna äro obetydliga. Turkarna intogo R.
1522. Under Tripoliskriget intogo italienarna
R. jämte kringliggande öar (Dodekanesos,
Tolvöarna) 1912. De ha nedlagt betydande
arbete på utvecklingen av öns materiella
resurser, främjandet av turisttrafiken och den
arkeologiska forskningen men motarbetat öns
grekiska egenart. Bland arkeologiska
forskningar på R. må nämnas Hiller von
Gärt-ringens samling av inskrifterna i
»Inscrip-tiones graecae», XII: 1 (1895), den danska
expedition, som 1902—08 undersökt Lindos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
