Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Richert, J. G.—Riehet
768
Utsikt över Richmond, Virginia, med stadshuset i förgrunden.
hans juridiska lärdom och stora praktiska
erfarenhet gjorde sig starkt gällande. För
modern svensk lagstiftning står R. framför allt
som den store vägröjaren. R:s politiska
betydelse ligger främst i hans ställning som den
äldre svenska liberalismens andlige lärofader.
Icke minst framträder han som sådan i den
omfattande korrespondens han från sin gård
Truve underhöll med inflytelserika
riksdags-politiker och tidningsmän. — Litt.: K.
War-burg, »J. G. R.» (2 bd, 1905), och uppsatser
av S. J. Boethius och W. Sjögren i Ilist.
Tidskr. 1905. B. E-r.
Richert [ri’kart], Johan Gustaf,
vattenbyggnadsingenjör, högskolelärare (f. 1857
16/B); jfr släktövers. Utexaminerades från
Tekniska högskolan 1880, var ingenjör vid
Göteborgs stads
bygg-nadskontor 1881—97,
är konsulterande
ingenjör i Stockholm
sedan 1897, från 1902
i egenskap av
delägare i a.-b.
Vattenbygg-nadsbyrån, som R.
grundat. 1898—99 var
han extra lärare och
1903—09 prof i
vattenbyggnadskonst vid
Tekniska högskolan.
R. blev tidigt känd
genom banbrytande
me
toder för framställning av s. k. konstgjort
grundvatten till kommunala vattenledningar
(bl. a. anläggningar för Göteborgs stad).
Såsom konsulterande ingenjör och flerårig
ledare av Vattenbyggnadsbyråns arbeten gjorde
han med sina förslag och utredningar
synnerligen betydelsefulla insatser bl. a. i den
kring och efter sekelskiftet livliga
verksamheten för vattenkrafttillgångarnas
utnyttjande i Sverige genom om- och tillbyggnad av
äldre vattenverk och anläggning av nya
vattenkraftstationer. — Han har skrivit
monografier om Monaco (1923) och Irland (1925)
samt »Minnesanteckningar» (1929). G. H-r.
Richert [ri’kert], Mårten Birger,
språkforskare (1837—86); jfr släktart. Blev
1863 fil. dr och 1866 docent i nordiska språk och
jämförande språkforskning i Uppsala efter
att ha utgivit »Bidrag till läran om de
konso-nantiska ljudlagarna i äldre och nyare språk»,
det första svenska arbete, som alltigenom
stöder sig på den moderna jämförande
språkvetenskapens resultat; 1872 blev R. adjunkt och
1877 prof, i nordiska språk. Som akad.
lärare var han högt uppburen. Av R :s fåtaliga
skrifter må nämnas »Om rätta betydelsen
af språkriktighet» (i Ny Sv. Tidskr. 1888),
där R. kritiserade den av Rydqvist, Säve, V,
Rydberg m. fl. representerade uppfattningen,
och »Om rätta betydelsen af Vestgötalagens
inlednings- och slutord» (i Nord. Tidskr. för
Filologi 1879). Som prof, fick R. ej tillfälle
att förverkliga de stora förhoppningar, som
voro knutna vid honom och hans
lärarverk-samhet. Hans hälsa var bruten genom
överansträngning, och han åtnjöt under nära ett
helt årtionde tjänstledighet. (B. H-n.)
Riehet [rijä’], Charles Robert, fransk
fysiolog. Nobelpristagare (f. 1850), blev prof,
i fysiologi vid med. fakulteten i Paris 1887.
R. har gjort betydelsefulla undersökningar
om magsaftens
avsöndring och kroppens
värmeregulation. Han
är den förste, som
gjort försök över
se-rumterapi, i det att
han 1888 ådagalade,
att om blod från ett
djur, som smittats
med en viss bakterie,
insprutas på ett friskt
djur, detta senare
därigenom göres
oemottagligt för sjukdomen.
Mest bekant är R.
ge
nom sin upptäckt av anafylaxien (se d. o.)
och erhöll för denna 1913 Nobelpriset i
fysiologi och medicin. — R. har även bl. a.
experimentellt studerat hypnotism,
tankeöverfö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
