Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdag (Sverige) - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Riksdag
828
o. dyl. ur bruk. Längst användes de för att
bevilja nya skatter. De förbjödos
uttryckligen 1660, ehuru även efter denna tid enstaka
möten förekommit. En riksrepresentation
blev alltså småningom den normala
företrädaren för inbyggarna, men konungarna
an-sågo sig stundom ej böra eller kunna
tillgripa den både besvärliga och betungande
fullständiga r. Under senare 1500-talet och
tidigare 1600-talet inkallades därför stundom
ett slags herredagar i ny form, »möten av de
förnämsta ständerna» eller »utskottsmöten»
(se d. o.). De bestodo förutom av rådet i
regel även av representanter för adeln, för
det högre prästerskapet och för flera eller
färre städer samt stundom även för
krigsbefälet (se d. o.). Utskottsmötena reglerades
i 1634 års R. F., men även de avskaffades
1660. Det första generella beslut, som
innehåller uttryckliga bestämmelser om r:s
sammansättning och verksamhetsformer, är 1617
års s. k. riksdagsordning (se d. o.). Enl.
denna skola vid r. närvara rådet, adeln,
representanter för prästerskapet, för krigsbefälet,
för borgerskapet och för allmogen. Genom
1626 års riddarhusordning (se d. o.)
utformades närmare adelns uppträdande på r.; bl. a.
bestämdes, att endast en av varje ätt skulle
ha rösträtt, ehuru alla skulle vara
närvarande. Regeringsformen 1634 (se Grundlag)
stadgar hur r. skall vara sammansatt, näml,
av rådet; av alla adelsmän; av
biskoparna, två domkapitelsmedl. och en präst för
varje två härad; av representanter för
krigsbefälet (regementschefer,
regementsoffice-rare och en kapten från varje reg:te); av
en borgmästare och en annan borgare från
varje stad samt av en bonde från varje härad.
Dessa bestämmelser gällde det egentliga
Sverige och Finland men ej de s. k.
Östersjöprovinserna, vilka ej voro representerade på den
svenska r. Krigsbefälet försvann dock
småningom som självständig beståndsdel av r.,
under det att de övriga organiserade sig som
fyra avgränsade stånd. Först med dessa
bestämmelser är den svenska r., omkr. 200 år
efter sitt första framträdande, helt
legaliserad och reglerad. Dess ställning stärktes och
befästes ytterligare, då genom 1660 års
addi-tament de ovannämnda konkurrerande
mötena förbjödos, samtidigt som det föreskrevs,
att r. skulle inkallas vart tredje år under
förmyndarstyrelse. Då r. mer och mer
kommit att träda i st. f. de gamla landstingen
o. dyl., så övertog den givetvis dessas
befogenheter beträffande lagstiftning,
utskrivning och bevillning jämte därmed
sammanhängande delaktighet i frågor om krig och
fred samt en viss domsrätt, varom domen
över Gustaf Trolle 1517 och över fyra
råds-herrar 1600 (»Linköpings blodbad») vittna.
Genom det karolinska enväldet
reducerades riksdagens befogenheter och
inflytande högst avsevärt, och genom 1680 års r:s
förklaring om rådets ställning till konungen
och till ständerna uteslöts rådet ur r., där
det tidigare betraktats som den främsta
deltagaren med pretention på att anses som ett
särskilt riksstånd. Med Karl XII:s död
inträder en helt ny tid i den svenska r:s
historia, frihetstiden eller ständerväldets tid. Dess
befogenheter vidgades, så att man med rätta
talade om »riksens maktägande ständer».
Ej endast lagstiftningsrätt och
beskattningsrätt kommo helt under r:s välde utan även
rätten att praktiskt taget utan konungens
medverkan utse och avsätta riksråden (se
Licentiering) samt en omfattande
administrativ och judiciell kontrollrätt. Denna
senare tog sådana former, att man vid det
politiska systemskiftet 1766 fann sig
föranlåten att i någon mån begränsa och reglera
den. De viktigaste bestämmelserna om r:s
nya ställning finnas i 1719 års R. F. (utbytt
1720 mot en ny och än mera ständervänlig)
samt i 1723 års R. O. Enl. dessa skulle r.
sammankallas minst vart 3:e år och bestå av
fyra från varandra avgränsade stånd, adel,
präster, borgare, bönder. Riksrådets
medlemmar hade ej ens i sin egenskap av
adelsmän tillträde till r. (till en början med
undantag för kanslipresidenten, se d. o.).
Valrätten till de tre lägre stånden, som tidigare
varit täml. oreglerad och beroende av
myndigheterna, fixeras och frigöres nu
uttryckligen. Prästerna skola representeras av
biskopen och ett visst antal kyrkoherdar för varje
stift (komministrarna fingo även sända
representanter men begagnade sig sällan av
denna rätt). Borgarståndets represen anter
utses efter graderad skala av »rätta borgare»
i städerna, större städer ha flera ombud
(Stockholm 10 st.), flera småstäder kunna få
slå sig ihop om ett. Bönderna välja efter
graderad skala elektorer, som utse häradets
ombud. Konkurrens från provinsial- och
utskottsmöten är helt utesluten, och det
fastslås uttryckligen, att riksdagsmännen ej
kunna bindas av några instruktioner från sina
valmän (jfr Imperativt mandat och
Principalatsstriden). Ett
omfattande utskottsväsende utbildas nu inom r.
Utskott ha visserligen redan tidigare kommit
till användning, främst det sekreta utskottet
(se d. o.), vilket utsågs f. ggn 1627, och
bankoutskottet, som tillsatts inom de tre högre
stånden alltsedan 1664, men nu vidgades
betydligt deras verksamhet. Det viktigaste av
den frihetstida r:s utskott var sekreta
utskottet, som hade egen beslutanderätt i
utrikespolitiska frågor och alla andra frågor,
som ansågos böra hållas hemliga, ss.
stats-regleringen och även bankens
angelägenheter, varför bankoutskottet uppgick i detta.
Sekreta utskottet kom därför att tillvälla sig
en stor del av r:s makt och befogenheter och
blev den egentliga härden för
riksdagsarbe-tet. Det bestod av 50 adelsmän, 25 präster
och 25 borgare; endast då särskilt viktiga
frågor där skulle avgöras, fingo 25 bönder
tillträde. Bland övriga utskott eller, som de nu
benämndes, deputationer, vilka mer
regelbundet tillsattes och vilka alla hade
representanter för alla fyra stånden, dubbelt så
många adelsmän som ledamöter av vart och
ett av de andra stånden, kunna nämnas
sekreta och justitiedeputationerna (för
granskning och kontroll av rådsprotokoll i olika
ämnen), kammar-, ekonomi- och
kommersde-putationen (frågor rörande handel),
manufak-turdeputationen m. fl. Att inom denna
maktägande r. rivaliserande partier skulle uppstå
är täml. naturligt. (Jfr Holsteinska
partiet, Hattpartiet,
Mösspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
