Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdag (Sverige) - Nuvarande sammansättning, arbetsformer och befogenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Riksdag
832
pliktsövningar fortfarande fordrades; detta
krav borttogs 1922.) Samtliga val till båda
kamrarna äro sedan 1909 proportionella (se
Proportionella val; ang. valsättet i
övrigt se Riks dags mannaval). För
de valda utfärdas fullmakter, vilka före r:s
början skola granskas inför en nämnd,
bestående av chefen för Justitiedep. jämte tre
riks-gäldsfullmäktige och tre bankofullmäktige,
men den slutliga avgöranderätten beträffande
fullmakters giltighet tillkommer vardera
kammaren. R. samlas 10 jan. varje år till
lagtima möte och kan ej utan egen begäran
åtskiljas, förrän den varit samlad fyra mån.
K. m:t kan dock dessförinnan upplösa
endera eller båda kamrarna men skall då
förordna om nya val och sammankalla r. igen
inom tre mån. Dessa nyval gälla i Andra
kammaren återstoden av fyraårsperioden och
i Första kammaren den tid, som skulle
återstått för var och en av de f. d.
platsinnehavarna. Mellan de lagtima r. kan K. m:t
inkalla urtima r. för att handlägga av K.
m:t uppgivna ärenden. Det fastslås
uttryckligen, att r. ensam representerar svenska
folket och ensam har rätt att besluta å dess
vägnar. Skulle det med hänsyn till något
speciellt ärendes särskilda beskaffenhet
anses lämpligt att utröna folkets mening, kunna
dock K. m:t och r. (efter grundlagsändring
1922) gemensamt besluta, att en allmän
folkomröstning skall anställas om en förelagd
fråga (jfr Referendum). Denna
omröstnings resultat har dock ingen som helst
rättslig verkan, utan saken behandlas sedan
i laga ordning av konung och r.
Riksdagsman åtnjuter särskilt skydd för sina
gärningar såsom folkrepresentant och kan ej
hindras att utöva sin befattning, ej heller av
sina valmän bindas genom instruktioner (jfr
Okränk b arhet).
Arbetsformer. Vid kamrarnas
första sammanträde under varje r. skola de var
för sig välja talman och två vice talmän
(efter grundlagsändring 1921, tidigare
utnämnde konungen). Senast andra söckendagen
härefter sammanträda kamrarna på
rikssalen inför konungen, som då uppläser det s. k.
trontalet, varefter meddelas »vad i rikets
styrelse sedan nästföregående lagtima
riksdags sammanträde sig tilldragit» och
överlämnas den s. k. statsverkspropositionen (se
Statsreglering). Inom sex dagar
härefter skall r. välja medlemmar i de för båda
kamrarna gemensamma s. k. ständiga
utskotten, konstitutionsutskottet, statsutskottet,
bevillningsutskottet, bankoutskottet, de två
lagutskotten och det 1909 inrättade
jordbruksutskottet (ang. dessas sammansättning och
uppgifter se art. om de olika utskotten, jfr ock
art. Utskott), något senare väljas ock
inom vardera kammaren för sig de s. k.
tillfälliga utskotten (se Utskott). För
behandlande av viss större fråga, som eg.
tillhör ett av de ständiga utskotten, kunna
kamrarna överenskomma att utse ett s. k.
särskilt utskott (se Utskott). Även
utskottsvalen äro proportionella sedan 1909.
De statsråd, justitieråd och regeringsråd, som
äro riksdagsmän, få ej deltaga i dessa val och
äro ej heller valbara, ej heller någon, av vilken
r. kan fordra redo cch ansvar. Ett
reformeran
de av utskottsorganisationen står f. n. (1932)
på dagordningen, varvid de tillfälliga
utskotten torde komma att försvinna och ett nytt
utskott, utrikesutskottet, inrättas. Dessutom
utse kamrarna årl. direkt eller genom särskilt
utsedda valnämnder ledamöterna i
utrikes-nämnden (se d. o.) samt visst antal
fullmäktige i riksbanken och Riksgäldskontoret,
justitieombudsmannen (se d. o.) och
militieom-budsmannen (se d. o.) m. fl. De båda
kamrarna äro likaberättigade, alla gemensamma
ärenden, som föredragas till avgörande, skola
såvitt möjligt samtidigt behandlas i bägge.
Innan en fråga remitterats till ett utskott och
detta avgivit ett betänkande, kan den ej av
kamrarna bifallas. Det fordras
samstämmighet mellan båda kamrarna, för att ett r:s
beslut skall komma till stånd (om proceduren
vid grundlagsstiftning se Grundlag).
Stanna de i olika beslut, skall det utskott, som
handlagt frågan, söka samman jämka de olika
meningarna och överlämna till kamrarna
förslag härom. Misslyckas denna förlikning,
har frågan för den r. fallit. Det finns dock
frågor, som ej lämpligen böra förfalla, näml,
frågor ang. statsutgifter, bevillningar,
riksbanken och Riksgäldskontoret. För att
beträffande dessa få till stånd ett beslut i fall
av kamrarnas oenighet stadgas (sedan 186G),
att kamrarna skola på nytt rösta om de
båda beslut, i vilka de stannat. Den mening, som
härvid får de flesta rösterna, gäller då som
r:s beslut (jfr de ovan nämnda
bestämmelserna om omröstning i förstärkt utskott
under tiden 1809—66 och om sekreta
utskottets beslutanderätt under frihetstiden).
Denna s. k. gemensamma votering ger Andra
kammaren på grund av dess större numerär
ett övertag över Första. Före de
proportionella valens införande och Första kammarens
demokratisering (1909 och 1921) hade de
gemensamma omröstningarna betydligt
större politisk betydelse än nu på grund av den
skarpa politiska och sociala motsättning,
som existerade mellan kamrarna, öppen
omröstning är sedan 1925 stadgad i de flesta
fall (jfr Omröstning).
R: s befogenheter finnas stadgade
i 1809 års R. F. Även om denna i detta
avseende undergått endast obetydliga formella
förändringar (t. ex. r:s delaktighet i
krigs-lagstiftningen och i utrikespolitiken), har
dock r:s faktiska inflytande under det
förflutna seklet småningom betydligt ökats.
Varje kammarledamot har vid en lagtima r.
oinskränkt förslagsrätt (se Motion
2), dessutom ha utskotten i viss
utsträckning, olika för skilda utskott, rätt att taga
initiativ (vid urtima r. är motionsrätten
sedan 1866 inskränkt till frågor, som ha direkt
samband med K. m:ts förslag). Ä andra
sidan har också K. m:t en obegränsad
förslagsrätt (se Proposition), och varje
k. prop. måste remitteras till ett ständigt,
eller i dess ställe tillsatt särskilt, utskott,
som skall avge sitt betänkande därom. En
motion däremot, som ej tillhör ständigt
utskotts behandling, kan omedelbart avslås,
ehuru detta numera aldrig förekommer. R.
har ensam beskattningsrätten och
har steg för steg tilltvingat sig en
detaljerad statsreglerings- och revisionsrätt.
Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
