Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdag (Sverige) - Nuvarande sammansättning, arbetsformer och befogenheter - Litteratur - Riksdagens revisorer - Riksdagens verk - Riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagens revisorer—Riksdagsbeslut
833
emot kan den ej enl. R. F. vägra att åtaga
sig bevillning, ty det stadgas, att i så fall
den förra statsregleringen och bevillningen
skola fortfara. R. delar med konungen
lagstiftningsrätten, konungs och
r:s samfällda bifall kräves. Beträffande
styrelsens förande, t. ex. beträffande konungens
ekonomiska och administrativa
förordnings-rätt (se Ekonomisk lagstiftning),
har r. petitionsrätt (se Besvär 2).
Den kan alltså besluta »föreställningar och
önskningar, att hos konungen anmälas». Men
härvid är en gräns satt, utöver vilken r. ej
får gå. Det heter näml, i R. F. (§ 90), att
under dess eller utskottens överläggningar
och prövning icke må i annat fall, än
grundlagarna bokstavligen medgiva, »komma
frågor om ämbets- och tjänstemäns till- och
avsättande, regerings- och domaremakternas
beslut» etc. Denna bestämmelse, som under
tidernas lopp blivit något uppluckrad,
innebär även en spärr gentemot att r. utsträcker
sin kontrollrätt för långt. Denna
utövas genom konstitutionsutskottet, som årl.
skall läsa de under förlidet år förda
statsrådsprotokollen och som, med anledning av
vad det sålunda funnit, kan åtala statsråden
eller föreslå r. att hos konungen anhålla, att
han måtte avskeda dem. Det förra har ej
skett sedan 1854 (se Riksrätt), det
senare har i strikta former aldrig förekommit,
men det har dock hänt, att statsråd funnit
sig böra avgå med anledning av detta
utskottets dechargebetänkande (se Decharge).
Kontrollrätten utövas vidare av
statsutskottet och r:s revisorer. Dessa utses årl. av r.
De skola granska statsverkets,
Riksgäldskon-torets och riksbankens styrelse och
förvaltning. Berättelsen om granskningen av
statsverket överlämnas till statsutskottet, som
också självt har granskningsplikt
beträffande statsverket. Ytterligare organ för r:s
kontroll äro justitieombudsmannen (se d. o.),
militieombudsmannen (se d. o.) och
opinions-nämnden (se d. o.). Dessutom kan r. utöva en
kontroll vid sidan av grundlagen dels genom
rätten till interpellation (se d. o.), dels genom
de politiska kontrollmöjligheter över
budgeten och regeringens förande, som en
representation i ett demokratiskt parlamentariskt
statsskick har. Även på utrikespolitikens område
har r. sedan 1921 ett slags kontrollinstrument,
utrikesnämnden (se d. o.). På detta område
ha r:s befogenheter även på annat sätt vidgats,
så att traktater med främmande makter
regelmässigt underställas riksdagens
godkännande. R. har även rätt att anordna
riksstyrelsen, näml, då konungen
vistats utomlands eller varit sjuk i 12 mån., då
konung är omyndig och då nytt konungahus
skall väljas. Slutligen har den även ett eget
förvaltningsområde, näml,
riksbanken och Riksgäldskontoret (se dessa ord).
Litt.: Riksdagen har 1925 uppdragit åt
Riksgäldskontoret att låta utarbeta ett verk
om den svenska r. för att hugfästa
500-års-minnet av dess tillvaro. Av detta arbete,
som skall omfatta dels r:s historia, dels en
bredare framställning av r. i våra dagar, har
hittills (våren 1932) utkommit avd. I, bd 1
under titeln »Sveriges r. R:s uppkomst och
834
utveckling intill medeltidens slut» av S.
Tun-berg (1931). Verket kommer att innehålla
utförliga litt.-anv. Av övriga framställningar
berörande r. må nämnas: E. Hildebrand,
»Svenska statsförfattningens historiska
utveckling» (1890); N. Berlitz, »Grunddragen
av det svenska statsskickets historia» (1928;
med bibliogr.); O. Wingqvist, »Om svenska
representationen i äldre tider t. o. m.
riksdagen år 1617» (1863); N. Edén, »Gustaf Adolfs
riksdagsordning» (1902); N. Vult v. Steyern,
»Bidrag till svenska r:s historia 1600—1650»
(1863); K. Beckman, »Bidrag till svenska r:s
historia 1650—1680» (1888); F. Lagerroth,
»Frihetstidens författning» (1915); L.
Stave-now, »Om formerna för utskottsval under
frihetstiden» (1890) och »Presteståndets
sammansättning och formerna för dess
riksdags-mannaval» (1895); E. Naumann, »Om sekreta
utskottet under den tidigare frihetstiden
1719—1734» (1911); H. Valentin,
»Frihetstidens riddarhus» (1915); V. Vessberg, »Om
svenska r., dess sammansättning och
verksamhetsformer 1772—1809» (1889); A.
Bruse-witz, »Representationsfrågan vid 1809—10
års r.» (1913); W. E. Svedelius,
»Representationsreformens historia» (1889); G. Rexius,
»Det svenska tvåkammarsysiemets tillkomst
och karaktär» (1915); G. Florén,
»Tillkomsten af 1866 års R. O.» (1912); R. Kjellén,
»Rösträttsfrågan 1869—1909» (1915); S.
Wal-lengren, »Första-kammarfrågan inför svenska
riksdagen efter 1866» (1916); J. E. Nilsson,
»Författningsrevisionen 1918—1921» (2:a uppl.
1921); H. L. Rydin, »Svenska r.» (2 bd. 1873
—79); C. A. Reuterskiöld, »öfversigt af den
svenska r:s sammansättning och
verksamhetsformer efter 1809» (1895); A. Brusewitz m. fl.,
»Studier över den svenska r:s kontrollmakt»
(1930); R. Malmgren, »Sveriges författning»
(1929, 1932; under utgivning); dessutom kan
hänvisas till grundlagseditioner, ss. K.
Hagmans (1902), C. A. Reuterskiölds (1924—26), R.
Malmgrens (senaste uppl. 1926). och till några
moderna kommittébetänkanden:
kommitte-rades ang. samarbete mellan regering och r.
i utrikespolitiska frågor (1919), 1926 års
för-stakammarsakkunnigas, »Förslag ang. vissa
ändringar i r:s arbetsformer» (1931); sedan
1906 utkommer årl. en uppslagsbok,
innehållande översikter över r:s led., viktigare
beslut m. m. under titeln Lagtima R. 1906
etc. — Om Finlands r. se Finland, sp. 396
ff. Jfr ock Riksdagsordning 2. G. H-n.
R. (da. rigsdag}, i äldre tid i Danmark en
icke bestämt avgränsad beteckning för rikets
högsta församling, använd både om danehof,
herredag och stænderforsamling. Från 1849
är det den folkvalda representationen,
bestående av folketinget och landstinget (se
Danmark, sp. 464). P. E-t.
Riksdagens revisorer, se Statsrevision.
Riksdagens verk äro riksbanken och
Riksgäldskontoret. Även Riksdagsbiblioteket samt
justitie- och
militieombudsmannaexpeditio-nerna kunna kallas så.
Riksdagsbeslut. Under äldre tider kallades
r. ofta för »ständernas avsked» (el. »recess»).
I nu gällande R. O. § 80 föreskrives, att r.
skall uppsättas och expedieras av riksdagens
kansli (se d. o. 2, Kanslideputerade och
XVI. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
