Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagsmannaval - Riksdagsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsordning
839
28 valkretsarna indelade i valdistrikt;
i regel utgör kommunen ett valdistrikt men
kan uppdelas i flera; landskommuner med
över 3,000 inv. skola uppdelas. I varje
valdistrikt på landsbygden finnes en
valnämnd av fem pers. Ordf, tillsättes av
K. B., och de fyra övriga led. väljas på
kommunalstämma el. av kommunalfullmäktige.
Valnämndens uppgift är dels att pröva besvär
över röstlängden, dels att förrätta valen. I
stad har magistraten el. stadsstyrelsen
samma åligganden som valnämnden. Då staden
är indelad i valdistrikt, skötes
valförrättningen av tre el. flera av magistraten, resp,
stadsstyrelsen utsedda deputerade.
Endast personer, som finnas upptagna
såsom röstägande i röstlängden (se d. o.),
ha rätt att deltaga i valet. Detta äger rum
för öppna dörrar. Inom vallokalen får tal
icke hållas, lika litet som det är tillåtet
att där utdela tryckta upprop el. bedriva
annan agitation. Valfriden skall övervakas
av valförrättaren, som, om oordning uppstår,
kan avbryta valförrättningen. Röstsedlar
tillhandahållas ej av valförrättaren men däremot
för dem, som så önska, blanka valsedlar.
Valsedel skall vara av vitt papper utan
igen-känningstecken samt försedd med
partibeteckning. Genom ändring 1924 och 1927
får ovanför partibeteckningen utsättas
kartellbeteckning (för två el. flera
samverkande partier) och under partibeteckningen
en fraktionsbeteckning. På detta sätt ha
skapats möjligheter dels för samverkan
mellan partierna, dels för fri tävlan mellan
åsikts- och intressegrupper inom partierna.
Kandidatnamnen anbringas det ena under det
andra, och sedeln får upptaga två namn
utöver det antal riksdagsmän, som valkretsen
skall välja. Regeln är, att rösträtten blott må
’jtövas personligt, men genom 1921 och 1924
års ändringar i vallagen ha viktiga undantag
införts, i det att vissa medborgare få rösta
genom s. k. valsedelsförs ändelse.
Om äkta makar båda äro röstberättigade, kan
den ena maken inlämna sin röstsedel genom
den andra. Rätt att rösta genom
valsedels-försändelse tillkommer likaledes vissa
med-borgargrupper, som å tjänstens el. yrkets
vägnar äro förhindrade att personligen
inställa sig, t. ex. militärer, sjömän och fiskare,
personalen vid järnvägarna, post- och
tullverken, legationerna och konsulaten.
Sedan röstningen avslutats, företages
omedelbart (sedan 1927) en preliminär
sammanräkning av rösternas fördelning på de olika
kartellerna, partierna och fraktionerna.
Därefter inläggas de skilda grupperna av
valsedlar i konvolut, som förseglas, samt
insändas jämte valprotokoll och röstlängd till K.
B., som har att företaga den definitiva
sammanräkningen och platsfördelningen. I stort
sett gälla samma regler som vid val till
Första kammaren, endast att den
d’Hondt-■ska proportionalitetsregeln givetvis också
tillämpas vid platsernas fördelning på
karteller och fraktioner. — Om riksdagsman
.avgår före mandattidens utgång, har K.
B. att verkställa ny sammanräkning för
utseende av efterträdare. Fullmakt för led. av
Andra kammaren utfärdas alltid av K. B.
Besvär över valet kan senast tio dagar efter
840
röstsammanräkningens avslutande inges till
samma myndighet, som efter att ha berett
vederbörande valmyndighet tillfälle att
avgiva förklaring insänder besvären och nödiga
handlingar till K. m:t »för att i Dess
regeringsrätt skyndsamt föredragas och avgöras».
Valdeltagandet i de svenska r. (varmed ju
i dagligt tal avses val till Andra kammaren)
kan ej mäta sig med många andra tätare
befolkade europeiska länders, t. ex. Englands,
Belgiens och Tysklands. Det har dock under
senare år betydligt ökats. De starka
partiorganisationer, som nu byggts upp, ha näml, i
förberedandet och organiserandet av
valstriden sett en av sina främsta praktiska
uppgifter. Stora folkmöten med personlig
kontakt mellan de uppställda
riksdagskandida-terna och valmännen synas i Sverige vara av
mindre betydelse än i många andra länder.
Tyngdpunkten i agitationen ligger i
tidningsartiklar, broschyrer, flygblad, upprop
och affischer. Någon statistik över de
politiska partiernas valkostnader föreligger ej.
Säkert är dock, att dessa under senare år
stigit till högst avsevärda belopp. Något
reglerande ingripande i hithörande ting från
statsmakternas sida har ej ansetts påkallat,
såsom flerstädes i utlandet varit fallet. För
att ge en bild av r:s och den politiska
aktivitetens utveckling återges här några siffror
rörande deltagandet i andrakammarvalen i
procent av de röstberättigade: 1866 på
landsbygden 15—-16 %, i städerna 36,5 % (off.
statistik saknas); 1872 landsbygden 16,1,
städerna 41,1, riket 19,1; 1887 (efter upplösningen
i tullfrågan) landsbygden 44,4, städerna 62,9,
riket 48,i; 1899 landsbygden 35,5, städerna
56,8, riket 40,8; 1908 landsbygden 57.4,
städerna 70,0, riket 61,3; 1914 (efter
upplösningen i försvarsfrågan) landsbygden 68,1,
städerna 76,7, riket 69,9; 1920 landsbygden 53,i,
städerna 62,1, riket 55,3; 1921 (efter
författningsrevisionen) landsbygden: män 61.9,
kvinnor 45,5, städerna: män 62,2, kvinnor 50.5,
hela riket: män 62,o, kvinnor 47.2; 1928
landsbygden: män 71,8, kvinnor 60,4,
städerna: män 74,1, kvinnor 66,7, hela riket: män
72,6, kvinnor 62,7.
Litt.: C. A. Reuterskiöld, »Sveriges
grundlagar» (1925); P. E. Sköld och A. Vänner,
»Valhandbok» (1928). Sv. D-n; G. H-n.
Riksdagsordning. 1. Svenska
riksdagsordningar. Till följd av sin till en början
extraordinära karaktär blev den svenska riksdagen
ej föremål för organiserande lagstiftning
förrän 1617, då en riksdagsordning enl.
förslag av Gustav II Adolf antogs på en riksdag
i Örebro. Avsikten därmed var eg. blott att
införa bättre ordning vid sammanträdena,
men däri utsädes ock vilka kategorier, som
skulle komma tillstädes (se Riksdag, sp.
827). F. ö. innehöll 1617 års R. O. blott
föreskrifter om ceremonielet vid
riksdagen.bestämmelser till skydd för ärendenas
hemlighållande samt regler för behandlingen av konungens
propositioner, de enda ärenden, som
förutsattes skola sysselsätta riksdagen. Ehuru
ständerna i riksdagsbeslutet 1617 (27 febr.)
an-höllo, att den »ordning», som de nu
»beviljat», måtte av konungen publiceras, synes
detta ej ha kommit att ske, men 1617 års
R. O. förblev dock gällande. Adeln erhöll
se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
