Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksgräns - Riksgränsbanan - Riksgränsen - Riksguardin, Riksvärdin - Riksgälds (rgs) - Riksgäldsdiskonten - Riksgäldsfullmäktige - Riksgäldskontoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksgränsbanan—Riksgäldskontoret
847
dels stycket från havet längs gränsen mellan
det sedan 1658 svenska Bohuslän och Norge,
vilken reglerades genom gränstraktaten av
26 okt. 1661 (jfr Grisbådarna), dels den
övriga delen, som reglerades genom
gränstraktaten 18 okt. 1751. Vid
unionsupplös-ningen 1905 upprättades en neutral zon på
ömse sidor om r. från havet till 61° n. br.
(se S v e r i g e - N o r g e). Den gränstraktat,
som 20 nov. 1810 avslöts med Ryssland, är
ännu gällande för gränsen mellan Sverige och
Finland. R. mot Norge markeras genom en
16 alnar bred upphuggen gata i skogsmark
och genom en rad gränsrösen av sten, vilka
bära kungl. namnskiffer och äro, på den del
av gränsen, som fastställts i 1751 års traktat,
numrerade från 1 (på gränsen till Bohuslän)
till 293 (i nordligaste Lappland) jämte det
onumrerade s. k. treriksröset i sjön
Kolta-jaure, där Finlands, Norges och Sveriges
gränser sammanstöta. R. mot Finland
sammanfaller huvudsaki. med flodfåror, varför någon
upphuggen gata ej förekommer, men
gränsrösen äro resta på båda sidor av vattendragen
(59 st. på svenska sidan) och försedda med
angivande av avståndet till den
matematiska r. I Haparanda skärgård, på holmar
i Hvarken och i Älandshav finnes även
ett antal liknande gränsrösen. Jfr
Sjöterritorium. G. H-n.
Riksgränsbanan, före indragningen av
Riksgränsens station benämning på Malmbanan
(se d. o.).
Riksgränsen, hållplats på Malmbanan (se
d. o.), förr gränsstation, 1,542 km från
Stockholm, 521 m ö. h. Statens
meteorologisk-hy-drografiska anstalt har här sedan 1930 ett
ob-servatorium och Föreningen för
skidlöpningens främjande i Sverige sedan 1928 en
turiststation (öppen 1 mars—31 aug., plats för 52
gäster). 3 km söderut ligger Svenska
fjällklubbens Katterjaurestuga. I den
lättillgängliga fjällterrängen kan skidlöpning fortgå
vanl. till mitten av juni. Jfr Lappland,
sp. 778—779. C.N.
Riksguardfn, Riksvärd In (av ty.
~War-dein, värderare), sedan 1594 ämbetsman med
åliggande att justera mål och vikt ävensom
att inspektera guld- och silverarbeten samt
kronans silver- och myntverk. Titeln blev
1725 myntvärdi e. Befattningen indrogs
1832. Ldht.
Riksgälds (förk. rgs), se Banko och
Riksdaler.
Riksgäldsdiskonten, se Diskont, sp. 990.
Riksgäldsfullmäktige, se
Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret är ett riksdagens verk,
som ombesörjer svenska statens upplåning och
skuldförvaltning i enlighet med riksdagens
beslut. 1719 inrättades Riksens ständers
kontor för att med anledning av den finansiella
oredan vid Karl XII:s död sköta
statsskuldens likvidering. Det förvaltades av tre
fullmäktige, utsedda av de tre högre stånden
(från 1762 sex fullmäktige), och skötte blott
gamla lån. Efter skarp räfst indrogs kontoret
1766, och dess förvaltning övertogs 1766—78
av Gamla riksgäldens kontor som avd. i
Statskontoret. 1778 lämnades
statsskuldförvaltningen till Riksgäldsdirektionen (ett riksråd,
statssekr. för finansärenden, ett kammarråd
848
och en statskommissarie). Statsskulden växte
inom och utom landet, och 1789 lämnade
ständerna sin garanti för skulden emot konungens
förbindelse att ej upptaga statslån och
skuldförvaltningens överlämnande till
Riksgäldskontoret, ställt under ständernas inseende.
Dess styrelse bestod först av nio fullmäktige,
tre utsedda av ridderskapet och adeln och två
av vart och ett av de ofrälse stånden, senare
(1792—1866) av tolv fullmäktige, tre utsedda
av varje stånd. Kontoret skulle förränta och
amortera statsskulden och fick därtill vissa
statsinkomster, varjämte det utgav
obligationer och lågprocentiga riksgäldssedlar. Då de
senare sjönko i kurs, genomfördes 1803 en
realisation, men sedlar funnos fortfarande i
rörelsen, och nya utsläpptes; de övertogos
1824 av riksbanken och inlöstes 1830—45.
Konung Karl XIII och kronprins Karl
Johan åtogo sig 1815 att med
Guadeloupemed-len (se d. o.) likvidera svenska statens
återstående utländska skuld. Statsskuld och
skuldförvaltning minskades, men R. delade
med Statskontoret finansförvaltningen, i det
att R. uppbar allmänna bevillningen och några
andra statsinkomster mot skyldighet att
bestrida utgifter, som tillhörde den extra
stats-regleringen. Utbetalning av de extra
anslagen flyttades 1868 och all uppbörd av
skattemedel 1873 till Statskontoret. Då en ny
statslåneperiod vidtog 1855 på grund av
statslån till järnvägsanläggningar, utgjorde totala
statsskulden blott 465,789 kr. Åren 1855—
1913 upplånades 1,046,1 mill. kr., och med
avdrag av amorteringar var den fonderade
statsskulden i slutet av 1913 628,2 mill. jämte
en tillfällig upplåning av 20,i mill. Under och
omedelbart efter världskriget (1914—22)
ökades den fonderade skulden med 885,9 mill. och
växte den tillfälliga skulden till 559,3 mill.
i slutet av 1918, vilket belopp till slutet av
1922 nedgick till 86,4 mill. Den fonderade
skulden utgjorde i slutet av 1922 1,465 mill.
eller mer än dubbelt mot 1913. 31 dec. 1931
var den fonderade skulden 1,851,2 mill. och
den tillfälliga blott 170,000 kr. Av den
fonderade statsskulden beräknades 92 % 1913
vara placerade utomlands. Efter 1913 ha
svenska obligationer i betydande omfattning
återköpts, så att den utrikes placerade
statsskulden i slutet av 1930 uppskattades till 16 % och
den inom landet placerade till 84 %.
De svenska obligationslånen äro av fyra
olika typer: amorteringslån (det enda under
1900-talet är 1931 års), statsräntelån (löper
t. v. utan bestämd återbetalning, den
numera vanligaste lånetypen), lån med
återbetalning på viss tid (dollarlån etc.) samt
premieobligationslån (på kortare tidsperiod,
med viss vinstutlottning i st. f. ränta och
lydande å endast 50 kr.). Tillfällig upplåning
kan göras mot R:s växlar. Den svenska
upp-låningspolitiken är så tillvida sund, som
lånemedel nästan undantagslöst användas till
produktiva ändamål. 1855—1930/31 ha 2,209,1
mill. gått till utgifter för kapitalökning och
blott 40,8 mill. till verkliga utgifter; av de
förra ha 984,6 gått till statens järnvägar,
325,8 mill. till statens vattenfallsverk, 313,1
till telegrafverket, 31,8 till postverket, 396,1
till statens utlåningsfonder etc. I det
närmaste 200 mill. ha återbetalats. Då viss
amor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
