Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksgäldskontoret - Riksheraldiker - Rikshistoriograf - Rikshovmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Riksheraldiker—Rikshovmästare
850
tering skett, uppgå de i de
produktiva fonderna placerade
lånemedlen till högre belopp än
den nuv. statsskulden. Under
de senaste åren ha
avskrivningar metodiskt börjat göras
å produktiva fonder med låg
förräntning, så att återstående
lånemedel i resp, fonder ge
normal förräntning. De
produktiva fondernas avkastning
(inkl, å den del, som består
av andra medel än lånemedel)
är större än totala räntan å
statsskulden.
Enl. grundlagsbestämmelser
lyder R. under riksdagen, icke
under K. m:t. Riksdagen
fastställer regi, och utser genom
av kamrarna valda elektorer
sju fullmäktige
(riksgälds-fullmäktige) för tre år,
så att ordf., som utses direkt,
och två fullmäktige väljas ett
år och två fullmäktige vartdera året i övrigt
inom treårsperioden. Även tre suppleanter
utses. Bankoutskottet har efter 1909
behandlat frågor rörande R. och avgör direkt vissa
av dem. På fullmäktiges anmodan deltager
konungens ombud, vanl. finansministern, i
överläggningar om upplåning men äger ej
övervara besluten. Konungens garanti skall sökas
å fonderade lån, men fullmäktige sköta
upplåningen med stor självständighet inom av
riksdagen beviljad lånerätt och i mån av behov
av lånemedel, varför garantien blivit en
efteråt följande form. Under hand upprätthålles
däremot ett samarbete mellan kontoret och
regeringen. För fullmäktige gäller särskild
ansvarighetslag av 1868. Upplåning för
statens räkning och statsskuldförvaltningen
utgöra det centrala i fullmäktiges verksamhet,
men därjämte utöva de en viss kontroll över
enskilda järnvägar och kanalverk, som fått
statslån, tillsyn över riksdagshuset samt
handha övriga ärenden, som riksdagen lämnar (t.
ex. utgivande av register till
riksdagshandlingarna och av riksdagen beslutade arbeten,
ss. vissa konstitutionsutskottsprotokoll,
främmande grundlagar och riksdagens historia).
Riksgäldsfullmäktige deltaga jämte
bankofullmäktige i granskning av
riksdagsmännens fullmakter, och båda
fullmäktigegrupperna utse, när riksdagen ej är samlad och
ledighet uppstår, justitie- och
militieombuds-män och deras suppleanter. Två deputerade
(förste deputerad och andre
deputerad) leda arbetet inom Riksgäldskontoret.
Det hade egen lokal på Riddarholmen till
1905, då R. flyttade över till riksdagshuset
och därifrån 1926 till fastigheten
Drottninggatan 1. över kontorets verksamhet utgives
sedan 1920 en årsbok. K. H-d.
Riksheraldiker, titel på en ämbetsman med
k. instr. av 11 mars 1813 jämte tillägg 14
aug. 1885 och 6 maj 1921. R:s ursprungliga
uppgift var att avge förslag till vapen för
dem, som upphöjas i adligt, friherrligt och
grevligt stånd; hans nuv. verksamhet består
huvudsaki. i att uppgöra eller granska
förslag till vapen för nya städer samt att
granska vapen, som skola anbringas på offentliga
Föreningens för skidlöpningens främjande i Sverige turiststation (t. v.)
och Statens meteorologisk-hydrografiska anstalts observatorium vid
Riksgränsen.
byggnader, minnesvårdar, fanor, standar och
mynt. För enskilda personer uppgör r. på
framställning förslag till sigill, stämplar,
ex-libris o. dyl. Riksheraldikern uppbär ingen
lön men åtnjuter ersättning efter av K. m:t
fastställd taxa. Den förste kände innehavaren
av denna befattning var Elias Brenner (1647
—1717), som i egenskap av »vapenmålare vid
K. Kansliet» bl. a. utförde omkr. 500 av
riddarhusets vapensköldar. Titeln r. förekommer
f. ggn 1734. H. F-d.
Rikshistoriogräf (lat. historio’graphus re’gni)
var under en längre tid titeln på en
tjänsteman i Kansliet. 1661 års kansliordning
ägnade en rätt lång paragraf åt
historiografer-nas (de förutsattes kunna vara flera än en)
uppgifter, och även de följ, kansliordningarna
ända t. o. m. 1809 (dock ej 1713) omnämna,
ehuru i största korthet, historiografen eller r.
Under Kristinas regering komma titlarna
historiograf och r. i bruk, och det fanns
stundom två eller tre på en gång. Som
historiograf er upptagas redan 1642 A. J.
Messe-nius och J. Loccenius på arkivstaten, ett par
år senare B. Ph. v. Chemnitz, och snart finner
man alla tre med titeln r., som därjämte gavs
åt utlänningarna Freinshemius och Boeclerus.
1665 blev J. Videkindi historiograf men fick
snart vid sin sida S. Pufendorf. Sedan följer
en lång rad svenskar, och kansliordningen
1720 föreskrev, att historiografen skulle vara
infödd svensk: C. örnhielm, J. Wilde, O. v.
Dalin, M. v. Celse, A. Schönberg m.fl. J.
Hallen-berg (fullmakt 1784; d. 1834) värden siste, som
innehade sysslan; den indrogs 1835. Ehd.*
Rikshovmästare. Rikshovmästarämbetet
kom aldrig att bli samma fasta institution i
Sverige som i Danmark (se nedan). I 1436
års unionsförslag angavs, att hovmästaren i
vart och ett av de nordiska rikena skulle
förestå »konungens gård», varmed trol. bl. a.
åsyftades en viss finansiell befogenhet. Bengt
Jönsson (Oxenstierna) blev den förste svenske
r. 1441 och var till 1448 rikets kanske
främste man. Under den följ, tiden voro Erik
Eriksson (Gyllenstierna) och Erik Axelsson
(Tott) r., vilken titel nu tyckes ha ersatt
drot-sens såsom rikets främsta näst konungens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
