Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikshovmästare - Rikshovrådet - Rikshuvudbok - Rikshärold - Rikshövitsman - Riksjägmästare - Rikskammarrätten - Rikskansler - Rikskansliråd - Riksklämma - Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap - Rikskonferenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Rikshovrådet—Rikskonferenser
852
Vid konung Hans’ kröning 1497 utsågs Sten
Sture d. ä. till rikets hovmästare. Gustav I
utsåg 1523 Ture Jönsson till r. Vid Erik
XIV :s kröning 1561 blev Per Brahe d. ä.
riks-hovmästare, den siste i Sverige. — Även i
Norge funnos under medeltiden stundom r.,
ss. Hartvig Krummedige under åren efter
1450 och Niels Henrikssen (Gyldenlöve), som
dog 1523. — Om de mäktiga r. i det gamla
Frankiska riket se Major domus. Kj.K-n.
R. (da. rigshofmesteren el. Danmarks riges
hof mester) var under 1400- och 1600-talet
namn på Danmarks högste ämbetsman. Urspr.
var det en ren hovanställning (hofmester),
men ung. samtidigt som rigsraadet (se R i k
s-r å d, sp. 857) utvecklade sig till fast
rege-ringsutskott, övergick ämbetet till
riksämbete. R. övertog en del av drotsens
funktioner, näml, skötandet av finanserna. 1536
bestämdes, att ämbetet alltid skulle tillsättas
(vilket dock icke skedde), och r. betraktades
som konungens ställföreträdare. 1660
försvann posten. P. E-t.
Rikshovrådet (ty. Reichshofrat), en av
Maximilian I 1497 inrättad och av Ferdinand I
med vidgade befogenheter utrustad högsta
domstol för Tyska riket. Till skillnad från
rikskammarrätten (se d. o.) utövade r.
kejsarens domsrätt; dess led. tillsattes och
avlönades av kejsaren; det hade sitt säte i Wien.
R:s kompetens var erkänd i länssaker m. m.,
men i övrigt konkurrerade det med
rikskammarrätten; genom westfaliska freden
erkändes det i viss mån som likaberättigat. Det
upplöstes 1806. N. H-tz. (G. H-n.)
Rikshuvudbok, den i Riksräkenskapsverket
för varje gånget räkenskapsår upprättade
huvudboken över statens ställning, dess
tillgångar och skulder, inkomster och utgifter.
Rikshärold, se Härold.
Rikshövitsman kallades i medeltidens
Sverige innehavaren av det revolutionära
riksämbete, som under perioder, då allmänt
uppror pågick mot landets konung, plägade
inrättas för att tillförsäkra upprorsrörelsen en å
rikets vägnar med högsta militärkommando
utrustad ledare.
MattiasKettilmunds-so n var r. 1318—19, Engelbrekt
Engel-brektsson från jan. 1435 och Karl
Knutsson febr. 1436—mars 1438. Biskop
Kettil Karlsson (Vasa) ledde som r.
upproret mot Kristian I 1464, och under
resningen mot konung Hans 1501 bar Sten
S t u r e d. ä. titeln r., tills han i nov. valdes
till riksföreståndare. Gustav Vasa skrev
sig »utvald hövitsman till Sverige» under
tiden närmast före Vadstenamötet i aug.
1521, då han blev riksföreståndare. — I mera
folkligt språkbruk kallades de senmedeltida
riksföreståndarna ganska ofta r., men den
strängt officiella titulaturen gjorde bestämd
skillnad mellan r. och riksföreståndare (se
d. o.). G. C-n.
Riksjägmästare, se Riksämbetsmän.
Rikskammarrätten (ty.
Reichskammerge-richt), jämte rikshovrådet (se d. o.) högsta
domstolen i det forna Tyska riket, inrättades
1495 och bestod till rikets upplösning (1806).
Bisittarna tillsattes och avlönades av
riksständerna.
Rikskansler, hög ämbetstitel i olika länder,
se K a n s 1 e r. I Sverige nedlade den siste r.
greve Fredrik Sparre, sitt ämbete 1797 (på
art. Kansler, sp. 269, genom tryckfel 1792).
Om den tyske r. se T y s k 1 a n d, författning.
Rikskansliråd, se Kansli, sp. 271.
Riksklämma kallades i äldre tider i
Skandinavien rikets stora sigill efter den stamp,
varmed sigillet påtrycktes.
Rikskommissionen för ekonomisk
försvars-beredskap har enl. k. instr. 11 maj 1928 till
uppgift att under K. m:t utgöra det ledande
och övervakande organet för rikets
ekonomiska försvarsförberedelser. R. består av en
ordförande och tio ordinarie led.,
näml, cheferna för Generalstaben,
Marinstaben, Socialstyrelsen, Lantbruksstyrelsen och
Kommerskollegium, fyra pers., förordnade av
K. m:t efter förslag av ordf, och förutnämnda
fem led., samt en på jordbruksområdet
sakkunnig person, förordnad på förslag av
Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Såsom
extra led. skola vissa chefer för
statsinstitutioner (Telegrafstyrelsen,
Järnvägsstyrelsen m. fl.) på kallelse taga säte och stämma
i kommissionen, envar då ärende där
behandlas, som berör deras verksamhetsområde.
Vidare äga riksbanksfullmäktige och
riksgälds-fullmäktige samt Ing.-vet.-akad. och Sveriges
industriförbund att envar utse en
representant att som extra led. deltaga i r:s
förhandlingar och beslut, då ärenden, som beröra
vederbörande institutions verksamhetsområde,
behandlas. Inom r. tjänstgöra en kanslichef,
två föredragande tjänstemän och en sekr.
Med r:s tillkomst indrogs den 1924 tillsatta
industriberedskapskommissionen. Se vidare
Ekonomisk krigsberedskap. M. B-dt.
Rikskonferenser (eng. imperial conferences)
kallas sedan 1907 de möten mellan ombud för
brittiska dominions (och Indien) samt
medlemmar av Londonregeringen, vid vilka
förhandlas om hela Brittiska riket berörande
ärenden. Förut kallades dessa möten
kolonialkonferenser och återkommo mindre
regelbundet. Den första kolonialkonferensen
ägde rum vid drottning Viktorias
regeringsjubileum 1887, till vars firande de
självstyrande koloniernas premiärministrar infunnit
sig i London. Nya konferenser höllos 1894 (i
Ottawa), 1902 (bl. a. om inbördes
preferens-behandling av varor), 1907 (då namnet r.
antogs och konferensinstitutet fastare
organiserades) och 1911 (då ärenden ang.
riksförsva-ret dominerade). Världskriget föranledde
inställande av till 1915 beramade konferenser,
men nya r. höllos 1917 (med Indien f. ggn
representerat vid sidan av de egentliga
dominions), 1921 (då bl. a. frågan om förnyande
av alliansen med Japan var föremål för
överläggning) och 1923 (med ombud för Irländska
fristaten närvarande). Rikskonferensen 1926
var av epokgörande betydelse genom då
fattade beslut om skriftligt klargörande av det
statsrättsliga förhållandet mellan
Storbritannien och dess dominions med starkt betonande
av de olika riksdelarnas jämlikhet inbördes
såsom fritt associerade medlemmar av British
Commonwealth of natiöns (jfr
Storbritannien, historia). Nästa rikskonferens skall
hållas i Ottawa sommaren 1932 och främst
komma att syssla med ekonomiskt stärkande
av rikets sammanhållning genom ett enhetligt
system av preferenstullar. V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
