Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikslagen - Riksland - Rikslikare - Riksmark - Riksmarsk - Riksmarskalk - Riksmarskalksämbetet med Hovexpeditionen - Riksministerialer - Riksmuseet - Riksmusei vänner - Riksmynt (rmt) - Riksmål - Riksomedelbar - Riksort el. Ort - Rikspresident - Riksregalier - Riksregistraturet - Riksridderskap - Riksråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rikslagen—Riksråd
853
Rikslagen, beteckning på Sveriges rikes
lag av ar 1734, varigenom framhäves, att
först genom denna lag Sverige fick en
lagbok för hela riket, medan man förut haft
särskilda lands- och stadslagar (se Landslag,
Stadslag och Nordisk rätt, sp. 1152).
Om r:s balkindelning och förändringar däri
se B a 1 k. K. G. Wn.
Riksland (ty. Reichsland) kallades fordom
allt till Tyska riket hörande område. Utom
de egentliga tyska länderna räknades dit även
Böhmen, Mähren och Schlesien. De med Tyska
riket 1871—1918 förenade Elsass och
Loth-ringen kallades även r. (G. H-n.)
Rikslikare. Före metersystemets införande
gällde i Sverige (jfr k. f. 31 jan. 1855 och
10 nov. 1865) till yttersta efterrättelse med
avseende på fotens och skålpundets storlek
två r., en för vardera grundenheten. Efter
metersystemets införande (jfr k. f. 22 nov.
1878) kallades motsv. föremål prototyper,
av vilka förfärdigades kopior, benämnda resp,
huvud-, kontroll- och arbetslikare, avsedda att
representera metern och kilogrammet. J. T.
Riksmark (ty. Reichsmark), se Mark.
Riksmarsk, se M a r s k.
Riksmarskalk (jfr Marskalk), högste
chefen för svenska hovstaterna. Titeln som
chef för konungens hov förekom i Sverige f.
ggn 1607. Ämbetet, som räknades till de
lägre riksämbetena, bekläddes alltid av
riksråd, varom stadgades i 1634 års R. F. 1680
utbyttes titeln mot överstemarskalk men
återupplivades 1772. R., vars utnämnande alltid
varit konungens ensak, utnämnes av konungen
personligen och bär titeln excellens samt
innehar rang näst efter statsministern och
ministern för utrikes ärendena. Under r. sortera
cheferna för hovets olika avd.,
ståthållaräm-betena på Stockholms, Drottningholms,
Ulriksdals, Haga, Gripsholms, Rosersbergs och
Strömsholms kungl. slott,
slottsförvaltningar-na på Tullgarns och Sollidens slott ävensom
chefen för förvaltningen av Djurgården i
Stockholm. Under r:s överinseende äfo vidare
ställda brunnsanstalten Loka samt
Riddar-holmskyrkans inre med vad därtill hör. R.
föredrar inför konungen vissa av hithörande
ärenden och alla frågor, som angå hovet,
etikett, ceremoniel o. dyl., samt äger att
föreslå till antagande ämbets- och
tjänstemän vid hoven. R. föredrar även vissa frågor
rörande Konung Oscar II :s jubileumsfond
samt Konung Gustaf V :s jubileumsfond. Vid
utövandet av sitt ämbete har r. närmast
under sig ett kansli, Riksmarskalksämbetet (se
d. o.), och Hovexpeditionen. Då r. officierar
vid högtidliga tillfällen, äger han (sedan 1617)
att föra en med röd sammet beklädd och av
en gyllne krona prydd stav. R. R-ck.
Riksmarskalksämbetet med
Hovexpeditionen, det under riksmarskalken som chef
ställda ämbetsverk och kansli, som utövar
högsta styrelsen inom de svenska hovstaterna
samt förbereder och utarbetar alla till
riksmarskalkens ämbetsutövning hörande mål och
ärenden. Före 1863 var Hovexpeditionen en
särskild myndighet. R:s och
Hovexpeditionens personal utgöres av expeditionschef,
protokollssekr. och hovauditör, varjämte
kunna anställas e. o. tjänstemän och v.
hovauditör. R. R-ck.
854
Riksministeriäler, de medeltida
ministeria-ler (se d. o.) i Tyskland, som voro omedelbara
vasaller under kejsaren.
Riksmuseet, se Naturhistoriska
riksmuseet.
Riksmusei vänner, en 1925 stiftad förening
med uppgift att ekonomiskt stödja
Naturhistoriska riksmuseet (se d. o.).
Riksmynt (förk. r m t), tilläggsnamn på
mynt. Se Riksdaler.
Riksmål, se Norska språket, sp. 1263.
Riksomedelbar (ty. reichsunmittelbar) var
i det gamla Tyska riket sådan besittning och
sådan person, som blott lydde under kejsaren
och riket. Sådan ställning intogo först och
främst riksständerna (se Riksstånd),
vilkas med egen regeringsmyndighet
(landshög-het) utrustade områden (territorier)
omfattade största delen av riket; den i dem boende
befolkningen lydde därför endast medelbart
under kejsaren och riket. Men det fanns också
områden, som utan att tillhöra riksständer
(d. v. s. ge tillträde till riksdagen) voro
riks-omedelbara, t. ex. riksridderskapets
besittningar (se Riksridderska p), en del utom
riksriddarkorporationen stående adliga gods
och vissa kyrkliga områden (stift). Slutligen
fanns det också en personlig
riksomedelbar-het, som bl. a. innebar rätt till forum
privile-giatum i rikskammarrätten (se d. o.). S. B.*
Riksort el. Ort, äldre svenskt silvermynt,
se Ort.
Rikspresident (ty. Reichspräsident), enl.
Tyska rikets författning av 11 aug. 1919
titel för republikens president.
Riksregalier, se Regalier.
Riksregistraturet, se Registratur.
Riksridderskap. Riksriddare kallades i det
gamla Tyska riket de riksomedelbara (se d. o.)
adelsmännen, d. v. s. de herrar, som lyckats
bevara sin självständighet emot furstarnas
landshöghet och som utan att ha säte och
stämma på riksdagarna omedelbart lydde
under kejsaren och riket. 1577 organiserades
de i en sluten korporation (Reichsritterschaft).
Då Tyska riket 1806 upplöstes, blevo
riksrid-darna mediatiserade (se M e d i a t i s e r a);
deras antal anses vid denna tidpunkt ha
uppgått till omkr. 2,000. Sv. D-n.
Riksråd, i Skandinavien förr namn dels på
en konungens rådgivare (rådsherre), dels
på samlingen av dessa rådgivare. Ursprunget
till riksrådsinstitutionen är att söka i den
urgamla seden, att konungen i viktiga
angelägenheter inhämtade sina förnämsta mäns
mening. Namnet »consiliarius» förekommer i
Sverige f. ggn i ett dombrev från 1220-talet.
En erkänd institution var rådet i slutet av
1200-talet, och i Magnus Erikssons landslag
(1350-talet) fick den lags helgd. Om rådets
organisation bestämmes i landslagen, att då
konung är vald, skall han utse sitt råd, först
ärkebiskopen, som intog första platsen i
rådet, sedan så många biskopar och klerker,
som honom behagade, och slutligen högst 12
riddare och svenner. Alla skulle vara
inländska män. Faktiskt blev emellertid konungen
nödsakad att i sitt råd intaga de mäktigaste
andliga och världsliga stormännen; i
praktiken blev riksrådsvärdigheten snart i
huvudsak ärftlig inom de förnämsta frälsesläkterna.
Det i lagen föreskrivna antalet led. av rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
