Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksråd - Riksräkenskapsverket - Riksrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Riksräkenskapsverket—Riksrätt
858
rådslängder finnas bl. a. för tiden 1448—1520
i C. G. Styffe, »Bidrag till Skandinaviens
historia», 3—5 (1870—84), och för tiden 1523—
97 i »Svenska riksdagsakter», I—III (1887—
1910). Rådets protokoll äro utg. hittills för
tiden 1621—57 i 17 bd (1878—1929; bd 1—3
av N. A. Kullberg, 4—15 av S. Bergh, 16 av
P. Sondén och 17 av W. Enblom). (E. F-ck.)
I flera länder är riksråd namn på
folkrepresentationen eller delar av densamma.
Om r. i Danmark se nedan. — I
kejsardömet Österrike var r. (ty. Reichsrat) den
från 1866 till revolutionen 1918 existerande
folkrepresentationen; det bestod av två
kamrar, Herrenhaus och Haus der
Abgeord-neten. — I Ryssland utgjorde r. 1802—1905
ett högsta rådgivande kollegium, som 1906
förvandlades till ett överhus vid riksdumans
sida. Det försvann vid marsrevolutionen 1917.
—■ Om r. i republiken Tyska riket se
Tyskland, författning. (Sv. D-n.)
Riksrådet (da. rigsraadet) var i Danmark
under 1400—1600-talet ett begränsat urval av
stormän, som tills, m. konungen styrde
landet. Det uppstod genom en hopträngning av
danehoffet (se D a n e h o f) och bestod före
1536 av både adliga och andliga stormän,
sedan blott av världsliga stormän.
Antalet var i regel mellan 20 och 35. Dess
makt växte starkt på 1400-talet, och r.
blev under Fredrik I så gott som
enväldigt. Grevefejden och det luterska
kungadömet tillbakaträngde r:s inflytande, men de
ekonomiska och politiska svårigheterna under
Kristian IV och Fredrik III stärkte det på
nytt, och det nådde höjdpunkten av sin makt
1645—60. Revolutionen 1660 störtade r. till
förmån för det kungliga enväldet. — 1854—
66 bestod för rikets gemensamma
angelägenheter ett dels kunga-, dels folkvalt r., till
1863 i en, 1863—66 i två kamrar. P. E-t.
I Norge finnas spår av ett kungl. råd under
1200-talet. Magnus Lagabötes lag ålade
konungen att höra de främsta männen vid
viktigare beslut. Om rådets organisation var
dock intet bestämt i landslagen. Som
förmyndarstyrelse insattes det f. ggn genom
för-ordn. av 1302. Under unionstiden ökades r:s
myndighet, men dess makt bröts efter dess
misslyckade försök under grevefejden (1534—
36) att skilja Norge från Danmark. Det
katolska prästerskapets fall betecknar r:s död,
i det att ärkebiskoparna och biskoparna varit
dess ledare. 1536—1660 var det konungen och
danska rådet, som styrde Norges
angelägenheter. J. Schr.
Riksräkenskapsverket. För att
åvägabringa ökad enhetlighet och effektivitet i
statens räkenskaps- och revisionsväsen
inrättades R. 1920. Till R. överfördes
Kammarrättens revisionsavd. och Statskontorets
riks-bokslutsbyrå. Enl. instr. 27 juni 1927, ändrad
4 april 1930, utövar R. den centrala
kontrollen av statens inkomster och utgifter samt
av förvaltningen av statsförmögenheten
ävensom ständig tillsyn därå, att statens
rä-kenskapsväsen fungerar ändamålsenligt och
att erforderliga förbättringar vidtagas. På
grund av månatligen från myndigheter
inkommande kassarapporter m. m. verkställer
R. en central bokföring. För varje budgetår
upprättar R. budgetredovisning och rikshuvud-
bok samt utarbetar årsbok. R. behandlar och
avgör bl. a. mål, som uppkomma med
anledning av inom R. framställda anmärkningar
vid räkenskapers granskning, och
anmärk-ningsfrågor, som till R. överlämnas av
överrevisorerna vid statens affärsdrivande verk.
R. utgöres av en generaldir. som chef och två
byråchefer, den ene chef för riksboksluts- och
den andre för revisionsbyrån. I R. äro
anställda revisionskommissarier, förste revisorer
och revisorer. R. hör under Finansdep. Ldht.
Riksrätt, den särskilda domstol, inför
vilken ställas under tilltal: 1) statsrådsled. eller
för tillfället förordnad föredragande, om han
finnes ha uppenbarligen handlat emot rikets
grundlag el. allmän lag el. i övrigt missbrukat
sin rådgivarställning (R. F. §§ 38, 106); 2) led.
av Högsta domstolen el. Regeringsrätten, som
finnes av egennytta, vrångvisa el.
försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon emot
tydlig lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande mist el. kunnat mista
liv, personlig frihet, ära och egendom (R. F.
§ 101). Vid åtal mot led. av statsrådet el. av
Regeringsrätten består r. av presidenten i
Svea hovrätt såsom ordf., presidenterna i
rikets kollegier, de fyra äldsta justitieråden,
högste befälhavaren över i huvudstaden
tjänstgörande trupper, högste närvarande
befälhavaren för den vid huvudstaden förlagda
delen av flottan, de två äldsta råden i Svea
hovrätt och det äldsta rådet i varje
kollegium. Vid åtal emot justitieråd taga i st. f.
justitieråden de fyra äldsta regeringsråden
säte i rätten (R. F. § 102). R. är domför,
om 12 sitta däruti. — Anställande av åtal
emot statsrådsled. beslutes av
konstitutionsutskottet (se d. o.) efter granskning av
statsrådsprotokollen el. på grund av
anmärknings-anledning (se d. o.) från riksdagen. Åtalet
ut-föres av justitieombudsmannen (J. O.). I fråga
om åtal mot justitieråd el. regeringsråd är
J. O. (i krigsdomstolsmål
militieombudsman-nen) pliktig och justitiekanslern (J. K.)
berättigad att ställa den felaktige under tilltal.
— För justitie- och regeringsråd gäller allmän
lag, för statsråden dessutom
ansvarighetslagen av 10 febr. 1810. Ingen äger ändra r:s
dom, konungen dock obetaget att göra nåd,
vilken likväl ej kan sträcka sig till den
dömdes återinsättande i rikets tjänst (R. F.
§ 102). — R. har fungerat vid fem tillfällen:
vid riksdagarna 1818, 1823, 1834, 1840—42
och 1853—54, samtliga på grund av åtal från
konstitutionsutskottet. 1834 och 1854 avsågo
åtalen hela statsrådet. I intet fall har
domen lett till straffpåföljd. Vid r. utkräves
den juridiska ministeransvarigheten, vilken
dock i det parlamentariska styrelseskicket
förlorat praktisk betydelse. R:s
sammansättning vilar på historiska förhållanden
och är i hög grad otidsenlig. Litt.: R. Kjellén,
»Om riksrättsinstitutets utbildning i Sveriges
historia» (1895); E. Fahlbeck,
»Riksrättsinsti-tutet i 1809 års författning» (1924). (E. F-ck.)
R. i Danmark (da. rigsretten) består enl.
grundlagen av 5 juni 1915 av Höjesterets
medl. och ett motsv. antal av landstinget
bland dess egna medl. på 4 år valda domare.
R. fäller dom i de av konungen eller
folke-tinget mot ministrarna anhängiggjorda
rätte-gångssakerna, liksom konungen med folke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
