Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksäpple - Riktbåge, Riktdiopter - Rikthyvel - Riktinrättning - Riktinstrument - Riktkontrollspegel - Riktkäpp - Riktmedel (Siktmedel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Riktbåge—Riktmedel
870
Gud fader och Kristus bärande en korskrönt
glob. R. hör vanl. till kejserliga och
kungliga regalier (se Regalier, med pl.). E. L-k.
Riktbåge, Riktdio’pter, artill., se
Riktmedel.
Rikthyvel, mek., se Hyvelmaskin.
Riktinrättning, artill., sammanfattningen
av de lavettagedelar, medelst vilka vid
inriktandet av en artilleripjäs el. kulspruta
eldrörets rent mekaniska inställning i rätt
höjd- och sidläge åstadkommes. R. avsåg
förr endast inställningen i höjdled, h ö j
d-riktinrättning, och bestod i sin äldsta
form blott av en el. ett par kilar, som lades
under eldrörets bakre del (se Kanon, bild
5). Sedermera infördes riktskruven (se
Kanon, bild 9), till en början enkel,
längre fram dubbel. Vid kastpjäser, där
höga elevationer erfordras, brukas en under
eldröret fäst kuggbåge, som påverkas av
ett kugghjul. Omkr. 1900 tillkom en särskild
sidriktinrättning, varigenom eldröret kan
vridas i sidled inom lavetten; se vidare
Kanon, sp. 261, och L a v e 11 a g e. G. af W-dt.
Riktinstrument, artill., se Riktmedel.
Riktkontrollspegel, krigsv., en vid
förberedande riktövningar med gevär el. karbin
använd apparat, som fästes på vapnet ett
stycke bakom siktet och med vars hjälp
instruktören från en plats på sidan om skytten
kan utan att störa denne kontrollera huru
vapnet är inriktat i det ögonblick det
avfyras. G. af W-dt.
Riktkäpp, artill., en omkr. 1,5 m lång stång,
avsedd att nedstickas i marken för att
tjänstgöra som riktpunkt för en artilleripjäs. Jfr
Riktning. G. af W-dt.
Riktmedel (förr Siktmedel), krigsv.,
de tillbehör till ett eldvapen, varmed
riktningen (se d. o.) sker. Vid
handeldvapen utgöres r. dels av kornet, dels av en
i avstånd graderad s i k t r a m, som är fäst
på pipan och kan fällas upp vinkelrätt mot
denna; längs ramen glider en med siktskåra
försedd löpare, vilken inställes på mot
avståndet svarande delstreck på
ramen. Vid
artilleripjäser utgjordes det äldsta r. av
det raka
riktinstrumen-tet (bild 1), avsett enbart för
direkt riktning. Det hade en
rak uppsättningsstång,
graderad i avstånd och streck (se
Riktning), samt upptill en
i streck graderad tvärarm, längs
vilken siktet med siktskåra
var rörligt i sidled.
Instrumentet anbragtes i ett lodrätt spår
i eldrörets kammarstycke och
kunde däri skjutas upp och ned.
På 1880-talet tillkommo
instrument för indirekt höjdriktning,
först kvadranten (bild 2)
med båge, indelad i grader men
saknande terrängvinkelskala, därefter r i k
t-bågen, försedd med terrängvinkelskala samt
indelad i avstånd och streck. På 1890-talet
infördes det första instrumentet för indirekt
sidriktning, riktdioptern, en cirkulär
vinkelskiva, på vilken en vanlig diopterlinjal
var rörlig horisonten runt. Dioptern
anbragtes på eldröret, så att dess nollinje blev paral-
Bild 2. Kvadrant. E elevationsvinkeln.
lell med kärnlinjen, och linjalen inställdes för
vinkeln mellan Rp (riktpunkten) och målet
samt insyftades på den förra.
Vid införandet av eldrörsrekyl (se
Lavet-t a g e, sp. 878) i början av 1900-talet
försvann till stor del den skakning lavetten vid
skottlossningen varit utsatt för, och därmed
möjliggjordes att på pjäsen anbringa ett mera
ömtåligt syftmedel, näml, en med hårkors
försedd kikare, ett s. k. kikarsikte.
Samtidigt flyttades riktinstrumentet från eldröret
till överlavetten. Kikarens optiska axel,
bestämd genom hårkorset, representerade nu
siktlinjen, och kornet blev obehövligt. Genom
att kikaren gjordes vridbar i sidled på en i
streck graderad vinkelskala, vars nollinje var
parallell med kärnlinjens lodplan, blev
instrumentet lika brukbart för indirekt som för
direkt sidriktning, och riktdioptern blev
överflödig. Samtidigt med kikarsiktets införande
ersattes den raka uppsättningsstången med
en cirkelböjd, vilket möjliggjorde att på
instrumentet anbringa ett vattenpass och
därmed även göra riktbågen överflödig.
Vattenpasset anbragtes på en löpare, som kunde
skjutas upp och ned längs en
terrängvinkelskala. Då vattenpasset var inställt på ska-
Bild 3. Bågriktinstrument. G skjutvinkeln, n
terrängvinkeln, E elevationsvinkeln.
lans nollpunkt, var dess axel parallell med
det plan, vari kikaren vred sig
(vinkelskalans plan). Det nya riktinstrumentet (b å
g-riktinstrument) kan skjutas upp och
ned i ett spår i överlavetten, och ett index
på denna anger när rätt (mot målavståndet
svarande) uppsättning uttagits (jfr bild 3).
De första kikarna voro vanliga enkla
prismakikare men ha sedermera ersatts med s. k.
panoramakikare, vilkas princip är, att
objektivet höjts ung. en halv huvudlängd över
okularet samt att vinkelmätaren inlagts i
kikaren på det sätt, att endast den översta
delen, rik t stycket, innehållande
objektivet, är vridbart, varemot okularet är fast.
Fördelen härmed är, att riktaren dels alltid
kan hålla ögat på samma plats
(framåtrik-tat), även om riktningen sker mot en Rp
bakåt, dels kan befinna sig nedhukad bakom
ett skydd, utan att utsikten hindras. Till r.
Bild 1.
Rakt
riktinstrument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
