Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riktmedel (Siktmedel) - Riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan även räknas en del av pjäserna oberoende
instrument, som erfordras för uppmätning av
vissa för den första inriktningen mot ett
visst mål behövliga utgångsvärden. Dessa
instrument utgöras i allm. av streckgraderade
vinkelmätare, försedda med starka
observa-tionskikare, batterikikare; de
användas för uppmätning av vinklar mellan Rp och
mål, av terrängvinklar, sidavvikningar,
fronter, krevadhöjder m. m. På senare tid har
man börjat använda vinkelmätare,
kombinerade med kompasser, med vilkas hjälp man
uppmäter vinkeln mellan nordriktningen och
målet. Den första inriktningen kan då ske
utan riktpunkt, genom att pjäserna inställas
parallella i ett visst väderstreck. — Ovan
beskrivna r. äro gemensamma för alla
rörliga pjäser. Vid pjäser med fast
uppställningsplats förenklas
riktproble-met väsentligt. För höjdriktning kan man
där använda fasta höj dskalor utan
vattenpass, för sidriktning s. k. s i d s k a 1 o r,
båda avsedda för indirekt riktning. De senare
utgöras vanl. av i bäddningen nedlagda
cirkulära, streckgraderade mässingsskenor, på
vilka vid pjäsens kringvridande i sidled en
visare anger sidställningen. G. af W-dt.
För på fartyg uppställt artilleri krävas r.,
lämpade för riktning även under fartygets
rörelser (rullning, stampning och gir).
Numera användas härför på artilleripjäsen
monterade, i höjd- och sidled rörliga s i k t k
i-k a r e, vilkas optiska axel utgör siktlinjen.
Genom att man på höjd- och sidskalorna
in-släller skjutelementen vrides
siktki-karen så, att siktlinjen erhåller den vinkel i
förhållande till artilleripjäsens kärnlinje, som
svarar mot avståndet till målet, eget fartygs
och målets kurs och fart, vindens styrka och
riktning m. m. För fartygsartilleriets
inriktande brukas jämväl centralsikten (se
d. o.), ett för varje kaliberslag samt särskilt
sådant för luftvärnsartilleriet. ö-g.
Riktning, krigsv., de åtgärder, genom vilka
ett eldvapen bibringas sådan ställning, att
målet, bortsett från oundvikliga fel,
spridning o. dyl., träffas. R. uppdelas i h ö j
d-och sidriktning. Med avseende på
utförandet skiljer man mellan direkt r., då
syftning sker på målet självt, samt
indirekt r. Dessa två riktsätt kunna
kombineras, så att man använder direkt
sidriktning i samband med indirekt höjdriktning
men aldrig tvärtom. — Direkt r. i såväl
höjdsom sidled brukas alltid vid handeldvapen
och var fordom även regeln vid
artilleripjä
ser. Det enklaste riktmedlet (se bild) är
sik tskå ra och korn, tills, benämnda
visirpunkter. För höjdriktningens
tagande måste den förra vara höj- och sänkbar,
så att uppsättningen (u), el. skillnaden mellan
siktskårans och kornspetsens höjd över
kärn-linjen, kan avpassas efter avståndet till
målet. Då visirlinjen (Z), d. v. s.
avståndet mellan visirpunkterna, räknat
parallellt med kärnlinjen, vid varje vapen är
oföränderlig, blir u bestämmande för
skjutvinkeln (o), som genom tabellinskjutning
med vapnet i fråga en gång för alla
beräknats för alla erforderliga målavstånd.
Sikt-skåran måste alltså vara anbragt på ett
in-ställbart riktmedel, vid handeldvapen
benämnt sikte, vid artilleripjäser r i k t i
n-s t ru m e n t, varpå u är ingraderad. Av
bilden synes, att skjutvinkeln, hänförd till
mynningens mittpunkt (O), ej är fullt
matematiskt riktig utan skiljer sig från den rätta
skjutvinkeln med värdet på kornvinkeln
(r), men då denna i verkligheten är
försvinnande liten, bortses därifrån. Vid vapnets
sidriktande bör hänsyn tagas till avdriften
(a), och siktskåran är därför vid
artilleripjäser även ställbar i sidled, så att den kan
förskjutas ett stycke (s), kallat sidsättning,
från kärnlinjens lodplan. Vapnets inriktande
sker därigenom, att siktlinjen, sedan
riktmedlet inställts, insyftas på målet. —
Indirekt höjdriktning sker medelst vattenpass,
och hänsyn måste därvid tagas till målets
höjdläge i förhållande till pjäsen. Ligger
målet högre, säges det vara
överhorison-tellt, och terräng vinkeln (n) måste
då tilläggas skjutvinkeln, för att e 1 e v
a-ti o n s vi n k e 1 n (E) skall erhållas. Är
målet underhorisontellt, fråndras
terrängvinkeln. Detta föranledde förr en
besvärlig räkning, som på nyare riktmedel
und-vikes därigenom, att en särskild
terrängvin-kelskala införts. Indirekt sidriktning brukas,
då målet ej alls el. endast otydligt synes från
pjäsen, och r. sker då mot en annan punkt,
riktpunkt (Rp). Vinkeln i horisontalled
mellan Rp och målet måste i detta fall
uppmätas och iakttas vid riktmedlets inställande.
— Vid artilleripjäser har på senare tid den
indirekta r. genom riktmedlens utveckling
blivit så förenklad, att den kunnat göras till
regel. Därigenom vinnes fördelen, att målet
ej behöver ses från pjäsen och att denna alltså
kan ställas dold. Vid graderingen av
artil-leririktmedel nyttjas i alla länder ett mått,
benämnt streck och utgörande O,ooi av vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
