Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ring - Ring (namn) - Ring, Barbra - Ring, Lauritz Andersen - Ringa - Ringamåla - Ringankare - Ringarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Ring—Ringarum
884
2. (Nationalek.) Mer el. mindre tillfällig
sammanslutning av (stor)företag för
gemensam politik i fråga om prissättning av
produkter, beräkning av anbud till avnämare el.
leverantörer m. m. Ett ringväsen har i
Sverige märkts vid olika tider och i olika
omfattning inom socker- och
margarinindustri-erna, verkstäder för tillv. av järnvägsvagnar,
skofabriker m. fl. E. F. K. S-n.
3. (Skolv.) Namn på de olika årsklasserna
på gymnasiet. Ordet, som återinfördes i
samband med 1904 års läroverksreform och
läroverkets förnyade uppdelning i (real-)skola
och gymnasium, är övers, av det förr
använda namnet circulus (cirkel). I de genom
1927 års läroverksreform inrättade lyceerna
(se L y c e u m) kallas årsklasserna, även de
på gymnasialstadiet, kretsar. Fr. Sg.
4. (Sportv.) Det repinhägnade område,
inom vilket en boxningsmatch äger rum. R. är
kvadratisk, och dess sida skall vara minst 4
och högst 6 m; vanl. är den 5 m. Golvet bör
vara täckt med en mjuk matta, vanl. en filt,
överdragen med en presenning (canvasen), för
att boxarna vid eventuella fall i golvet ej skola
skadas. — Den något oegentliga benämningen
r. på en kvadratisk inhägnad härstammar
från boxningens ungdomstid, då man ej hade
någon repinhägnad utan åskådarna bildade
ring runt kämparna. Jfr Boxning.
Ring, namn, som bäres av flera personer i
de fornnordiska sagorna. Mest bekant torde
vara den helt uppdiktade kung Ring i
Ringe-rike i Norge (se Fritjofs saga). Jfr
också Sigurd Ring. Namnet synes i
förhistorisk tid ha brukats över hela Norden;
därom vittna bl. a. flera ortnamn
(Ringstad m. fl.). E. W-én.
Ring, B a r b r a, norsk författarinna (f.
1870). Var 1901—06 arkivarie och
bibliotekarie i Norges oplysningskontor for
nærings-veiene, senare journalist. Hon utgav 1904
»Babbens dagbok»,den
första av en lång
serie populära böcker
om och för barn och
ungdom, präglade av
friskt humör och
levnadsmod: »Anne
Ka-rine Corvin» (1907),
»To aar efter» (1908),
»Peik» (1909), »Den
rette» (1912), »Den
kjærligheten» (1913)
m. fl.; de flesta äro
övers, till sv. Två små
sagokomedier, »Kong-
ens hjerte» (1910; svensk övers. 1923) och
»Liselil og Perle» (1912), ha gjort lycka. Med
»Jomfruen» (1914; »Jungfru Gylicke», 1922)
och »För kulden kommer» (1915; »Inför
mörkret», 1920) började hon ett
romanförfattarskap, som också blivit allmänt uppskattat
som livligt och underhållande ehuru
litterärt ojämnt; nämnas må »Kvinde» (1927; sv.
övers. 1929), »Nu» (1930) och »Eldjarstad»
(1931). Hennes stora förmåga att tolka
kvinnligt själsliv framträder även i den utmärkta
biogr. över Fernanda Nissen (1921). R-n B.
Ring, Lauritz Andersen, dansk
målare (f. 1854). Studerade vid konstakad. i
Köpenhamn 1875 ff. R. slog från första
Ringblomma, Calendula officinalis.
början in på att måla bönder i deras
dagliga liv, den omgivning han själv växt upp
i och det släkte han kände sig tillhöra. Hans
landsbygdsmotiv äro genomförda med en
sträv, ärlig, alltigenom äkta primitivitet
såväl i känsla som i uttryck. Nationalmuseum
i Stockholm äger »Vid det gamla huset».
R:s konst bärs liksom hans person av strävt
allvar. Avbildningar finnas i samlingen
»Smaa kunstböger» (1912). G-g N.
Ringa, jaktv. Då man på »spårsnö» el. lös
mark spårar runt om villebrådets förmodade
uppehållsort för att med ledning av
förefintliga in- och utspår avgöra om det befinner
sig inom området, säges man ringa (även
vänga el. holma) djuret. (Om ringning av
björn se Björnar, sp. 434.) — Hönshunden
säges ringa fågeln, då den i st. f. att följa
efter det löpande djurets spår lämnar
»löpslaget» och går i en krets kring villebrådet
för att sedan närma sig från annat håll.
I vissa fall kan denna manöver vara till
nytta. G. G.*
Ringamåia, socken i Blekinge läns sjörika
skogsbygd, Bräkne härad, vid
Smålandsgränsen, närmast ö. om Mörrumsåns djupa dal;
124,74 kvkm, 1,590 inv. (1932). Genomflytes i
ö. av Mieån. 1,157 har åker, 9,164 har
skogsmark. Ingår i Asarums och R. pastorat i
Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt.
Ringankare, elektrot., se Elektriska
maskiner, sp. 594.
Ringarum, socken i Östergötlands län,
Hammarkinds härad, vid Smålandsgränsen v. om
Valdemarsvik; 311,31 kvkm, 4,472 inv. (1932),
därav i Gusums kyrkobokföringsdistrikt
2,379 inv. Genomflytes från den stora sjön
Yxningen i s. till Strålången i n. av
Gusums-ån; bergs- och skogsbygd, uppdelad av
dalsänkor och småslätter, de största v. om
Strålången. 6,073 har åker, 15,518 har
skogsmark. Egendomar: Gusum (med
mässingsbruk), Fyllingarum (se dessa ord) och
Sver-kersholm. Pastorat i Linköpings stift, Hanr
markinds kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
