Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ringbarkning - Ringberg - Ringblomma - Ringbom - Ringbrosk - Ringbrynja - Ringbult - Ringdanser - Ringdomare - Ringduva - Ringedalsvatn el. Skjeggedalsvatn - Ringen, Nibelungenring - Ringerike - Ringfasan - Ringfenomen - Ringfinger - Ringgranat - Ringlus, Hans Henrik - Ringkarleby - Ringklocka - Ringkors - Ringkota - Ringkrage - Ringköbing - Ringköbing amt - Ringköbing fjord - Ringlad - Ringledning - Ringlekar - Ringmaskar, Annelider - Ringmur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ringbarkning—Ringmur
885
Ringbarkning, skogsh., åtgärd, som avser
att inom skogsbruket oeh parkskötseln döda
sådana träd (asp och poppelarter), vilka ha
den egenskapen att efter avverkning på
vanligt sätt skjuta en mängd skott från
rotsystemet. På det stående trädet avskalas bark
och bastlagren intill veden i en ring strax
ovan marken, varefter trädet får kvarstå på
rot i allm. två år, under vilken tid
rotsystemet genom ledningsbanornas avskärande i
barkringen utsvältes och trädet dör. S-r.
Ringberg, astron., se Månen, sp. 598.
Ringblomma, Cale’ndula, i
Medelhavsländerna vildväxande släkte av fam.
korgblommiga, med gula blommor, kantblommorna
tunglika, honliga, diskblommorna rörformiga,
hanliga. C. offwinalis är en av Sveriges
äldsta enåriga prydnadsväxter; har ofta mer el.
mindre »fyllda blommor». Kantblommorna
ha använts till förfalskning av saffran.
Ringbom, se F 1 o 11 n i n g, sp. 625.
Ringbrosk, anat., se Struphuvud.
Ringbrynja, se Pansarskjorta.
Ringbult, järn- el. metallbult med öga, vari
en ring löper.
Ringdanser, se Folkdanser.
Ringdomare, den domare, som går i ringen
(se d. o. 4) och vars uppgift uteslutande är att
kontrollera boxningen, bryta clincher o. s. v.
Ringduva, zool., se D u v s 1 ä k t e t.
Ringedalsvatn el. Skjeggedalsvatn,
norsk fjällsjö i Hardanger, ö. om Sörfjorden;
‘4,48 kvkm, 436 m ö. h. Avflyter genom
Tysso. Tillflödena från Hardangervidda
bilda vackra forsar, Tyssestrengene och
Ringe-dalsfossene (160 m höga). Ax. S.
Ringen, Nibelungenring, se Wagner, R.
Ringerike, vidsträckt, skogrik
jordbruksbygd i Buskerud fylke, Norge, mellan sjöarna
Tyrifjord och Randsfjord. Genomflytes av
Randselven och Begna el. Ädalselven, vilka
lämna drivkraft till många
träindustriföretag, i synnerhet vid staden Hönefoss (jfr d. o.).
Därifrån går över Sundvollens lilla by och
genom det för sin utsikt bekanta Krokkleiva
(se d. o.) den gamla huvudvägen till Oslo;
den nya vägen följer stranden av
Tyrifjord. Ax. S.
Ringfasan, zool., se Fasansläktet.
Ringfenomen, meteor., se H a 1 o f eno men.
Ringfinger, se Ring 1.
Ringgranat, artill., se Granat, sp. 932.
Rfngius, Hans Henrik, präst, botanist
(1808—74). Blev fil. mag. 1838, prästvigdes
1841, erhöll 1856 klockartjänsten i Glemminge
och utnämndes 1867 till kyrkoherde i
Silv-åkra. R. utgav ett mycket förtjänstfullt
ex-sickatverk, »Herbarium normale plantarum
rariorum et criticarum Sueciæ», fasc. 1, 2
(1835—36), fortsatt av Elias Fries. C.Lmn.*
Ringkarleby, se R i n k a b y.
Ringklocka, elektrot., se Elektrisk
ringledning.
Ringkors el. II j u 1 k o r s, se Kors, sp. 1242.
Ringkota, veter., kronisk, torr
inflammation i kron-, hov- el. kotled hos hästen,
åtföljd av mer eller mindre utbredda
benavsättningar runt omkring den angripna leden
och vanl. även av svår och långvarig hälta.
Behandlingen består i stillastående och
användning av starka salvor, bränning eller
nervsnitt. E. T. N.
886
Ringkrage, se R n s t n i n g och bilden till
art. Kohl. Jfr V aktbricka.
Ringköbing, residensstad för R. amt, vid
R. fjord på Jyllands västkust och
västjyl-ländska järnvägen; 3,995 inv. (1930). Staden,
som privilegierades 1443, har aldrig varit
betydande. En mindre hamn anlades 1903.
Ringköbing amt, Danmark (se karta vid
d. o.), omfattar v. Jylland mellan Limfjorden
i n. och Nymindegab i s.; 4,662 kvkm, 155,845
inv. (1930). Städer: Herning, Holstebro,
Stru-er, Lemvig och Ringköbing (residensstad).
Ringköbing fjord, lagun på Jyllands
västkust, av Holmsland klit skild från havet;
i allm. 2—4 m djup.
Ringlad säl, zool., se S ä 1 d j u r.
Ringledning, elektrot., se Elektrisk
ringledning.
Ringlekar, se Danslekar, sp. 512.
Ringmaskar, A nn eli de r, Annelida,
maskar (se d. o.) med kroppshålighet och såväl
yttre som inre segmentering (metameri), deu
senare framträdande i anordningen av
nerv-och blodkärlssystem samt av
utsöndringsorga-nen. Dessa typiska drag framträda tydligast
hos den flertalet r. omfattande gruppen
borstmaskar, Chaetopoda, där den yttre
segmenteringen markeras med djupa, ringformiga
insnörningar. Invändigt avgränsas segmenten
från varandra av tunna bindvävshinnor. En
arbetsfördelning är endast i ringa grad
genomförd. De främre segmenten bära
sinnesorgan av olika slag, det främsta, huvudfliken,
innehåller hjärnan (de övre svalgganglierna).
I huden sitta knippen av borst, vanl. fyra
på varje segment. Hos havsborstmaskarna,
Polychaetae, bäres varje borstknippe av ett
utskott, parapodium. De flesta av dessa
r. leva i havet, antingen såsom fritt
kring-simmande rovdjur, utrustade med käkar, el.
krypande på bottnen, ss. den metallskimrande
h a v s m u s e n, Aphrodite, el. nedgrävda i
bottnens sand, ss. många arter av det stora
släktet Nereis, vilka dock under
fortplant-ningstiden ofta anträffas simmande i ytan,
el. slutligen fastsittande i av djuren själva
avsöndrade kalkrör, ss. de på tång o. dyl.
allmänna rörmaskarna, Spirorbis. Hit hör
även palolomasken (se d. o.).
Havsborstmaskarna äro i regel skildkönade och genomgå
metamorfos, utmärkt av uppträdandet av den
simmande trokoforalarven (se Maskar). Hos
de i sött vatten, slam el. fuktig jord levande,
vanl. hermafrodita glattmaskarna,
Oli-gochaeta, saknas parapodier. Hit hör bl. a.
daggmasken (se d. o.). Borstmaskarna
närstående är en mer ursprungligt byggd
maskgrupp, omfattande bl. a. släktet
Polygor-dius. Hos iglarna (se d. o.), Hirudinea,
saknas borst och parapodier, varjämte
kropps-håligheten är starkt förträngd. T. P.
Ringmur, en tidig form för befästning
kring en stad. Visby stadsmur är ett vackert
ex. på r. Med artilleriets införande måste
r. förstärkas, och den blev till en början
stödmur för den bakom upplagda jordvallen och
försvann härmed som självständig befästning.
För att skydda muren mot beskjutning sänkte
man den och övergick med tiden till den nuv.
eskarpen i fästningsgraven. Namnet r.
övergick till en på gravbottnen som
storm-hinder uppförd fristående mur. Om denna ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
