Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ringmur - Ringmärkning - Ringnes, Ellef - Ringorm el. Revorm - Ringrev - Ringränning - Ringröta - Ringsaker - Ringside - Ringsjön - Ringsko - Ringspinnare - Ringspänne - Ringstad - Ringstadholm - Ringsted - Ringstrand, Nils Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Ringmärkning—Ringstrand
888
Interiör av S:t Bents kyrka i Ringsted.
genom skottgluggar är inrättad till försvar,
kallas den p a 1 i s s a d m u r. L. af P.
Ringmärkning, zool., se Flyttfåglar,
sp. 665.
Ringnes, E 11 e f, norsk mecenat (1842—
1929). Grundläde i Oslo 1877 tills, m. en bror,
Amund R. (1840—1907), och konsul Axel
Heiberg (se d. o.) firman R. & komp., ett
av landets största bryggerier. R. gav många
vetenskapliga och allmännyttiga företag
betydligt ekonomiskt understöd, bland annat F.
Nansens polarexpeditioner 1892—96 och O.
Sverdrups 1898—1902. Efter de två
bröderna kallade Nansen en liten ögrupp, som
han upptäckte 26 aug. 1893 n. v. om
Tajmyr-halvön i Ishavet, Ringnesöerne. Av
Sverdrup kallades stora, på andra
Framfär-den upptäckta öar n. om Grönlands
nordvästkust AmundRingnes’land och E 11 e f
R i n g n e s’ 1 a n d. K. V. H. (W-t K.)
Ringorm el. R e v o r m, varjehanda torra
fjällande hudutslag i form av cirkelrunda
fläckar eller ringar. Urspr. torde r. ha
betecknat hudutslag av Trichophyton-svampar
(hårsvamp, skäggsvamp m. fl.). L. Mbg.*
Ringrev, geogr., geol., se Korallrev.
Ringränning, se Karusell 1.
Ringröta, en av talltickan (Polyporus pini)
förorsakad röta i barrträdsstammar, vilken
mestadels utbreder sig ringformigt i veden.
Jfr T i c k o r. Th. Lfs.
Ringsaker, norskt herred i Hedmark fylke,
ö. om n. Mjösen; 897,51 kvkm, 12,881 inv.
(1930). Skogrikt och bördigt jordbruksdistrikt;
vid Moelv (se d. o.) träindustri m. m. och i
skogstrakten vid Mesnavatn i n. Mesnaliens
(se d. o.) tuberkulossanatorium. Vacker
medeltidskyrka. Ax. S.
Ringside [ri’nsäid], eng., »ringsida», de
närmaste åskådarplatserna intill ringen (se d. o.
4) vid en boxningstävling.
Ringsjön, insjö i mell. Skåne, av ett smalt,
genombrutet näs delad i två fjärdar, Västra
R. och den större östra R.; 42 kvkm, 54
m ö. h., största djup 16,5 m. Omgivningarna
äro delvis täckta av bokskogar; vid de
långgrunda stränderna sommarvillor, främst kring
Stehag. På näset Bosjökloster (se d. o.).
Avflyter i n. v. genom Rönneån. Vid sjösänkning
1882—83 gjordes märkliga fynd av boplatser
och verktyg från stenåldern; se även
uppsatser i Ymer 1905 och Jorden Runt 1930.
Ringsko, veter., hästsko, vars skänklar äro
ringformigt förenade, använd som sjukbeslag
(se Hovlidanden).
Ringspinnare, zool., se Fruktträdens
skadeinsekter och Spinnar e.
Ringspänne, se S ö 1 j a 2.
Ringstad, herrgård i ö. Eneby, nu
inkorporerad med Norrköpings stad, omfattar 460
har, därav 230 har åker; tax.-värde 341,300
kr. (1929). Den omtalas 1354, var från 1409
till 1500-talets slut kronoegendom, har bl. a.
tillhört släkten Gyllenhammar, tillhör sedan
1901 familjen André. Gården är synnerligen
rik på fornlämningar; särskilt åsryggen n. v.
om nuv. huvudbyggnaden är tätt belagd med
forngravar, till stor del 14—16 m breda runda
stenplaner. 1916—25 upptäcktes och
framgrävdes av A. Nordén en betydande
gårdsanläggning från tiden före 600—1300,
omgiven av en träborg av vidsträckt omfattning.
Till gården ha hört bl. a. tre långa, smala
hallar, en större smedja och ett kvinnornas
hus. Läget var skyddat åt v. av den sumpiga
Gudsjön, åt ö. av åsbranten, vid vars fot en
hög träpalissad rest sig. Till gården höra
sten-bryggor i den nu utdikade Gudsjön. Denna
storbonde- el. kungsgård har av T.
Hederström, Nordén och B. Nerman identifierats
med Helge Hundingsbanes stamgård. Gården
var tydligen förvaltningscentral för Bråbo bo,
senare härad, som omfattade större delen
av n. Östergötlands skogsbygd. — Litt.: T.
Hederström, »Fornsagor och Eddakväden» (3
dir, 1917—27); A. Nordén, »Östergötlands
järnålder», I (1929). G. R-ll; H. R-h.
Ringstadholm, starkt medeltida fäste på en
holme i Motala ström, nära Norrköping. R.
omtalas f. ggn 1316. Det var säte för en av
Bo Jonssons fogdar men indrogs 1404 till
kronan. Under upproret 1470 brändes R.
Slottets grundmurar äro utgrävda.
Ringsted, stad i Sorö amt, Danmark, mitt
på Själland; 6,148 inv. (1930). Saknar trots
sin höga ålder gammaldags prägel. S:t Bents
kyrka, en treskeppig romansk kyrka från
1000-talet, har nyligen restaurerats.
Valdemar I och II, Knut VI, Erik Plogpenning,
Erik Menved, Knut Lavard m. fl. kungl.
personer ligga här begravda; om dessa gravar
se C. M. Fürst, »När de döda vittna» (1920).
1907 uppfördes en katolsk kyrka. R. är viktig
järnvägsknut, bl. a. för huvudlederna från
Köpenhamn till Jylland och Tyskland
(Warne-münde). — Redan under forntiden var R.
tings- och offerplats för hela Själland, tidtals
konungasäte, under Knut den store myntort,
senare under medeltiden säte för danehof och
konungakröningar samt till 1803 för Själlands
landsting. P. E-t.
Ringstrand, Nils Gustaf, skogsman,
landshövding (f. 1863 22/7). Blev student 1880,
utexaminerades från Skogsinstitutet 1884 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
