Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rissanen, Juho Vilho - Rissel - Rissla - Rissler, John Gottlieb - Rissoler - Rist - Rist, Johannes von - Rist, Peter Frederik - Ristafallen, Norra och Södra - Ristell el. Ristel, Adolf Fredrik - Ristenpart, Friedrich Wilhelm - Ristić, Jovan - Ristning - Ristori, Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
Rissanen—Ristori
908
RFssanen, Juho V i 1 h o, finländsk målare
(f. 1873). Efter skiftande öden kom R. som
målargesäll till Helsingfors, åtnjöt
undervisning hos A. Gebhard, vid ritskolorna i
Helsingfors och Åbo samt hos Repin i
Petersburg. Hans kraftiga nationella stil väckte
uppmärksamhet, och han utförde pannåer till
Finlands paviljong vid världsutställningen i
Paris 1900. R. har målat karaktärsfulla
finska allmogefigurer och stora, monumentala
kompositioner. Efter en längre vistelse i
Paris visar han fransk påverkning i sin
senare alstring. Bland R:s arbeten märkas
»Spåkvinnan» (Ateneum, Helsingfors; se F i
n-lands konst, pl. 2), »Liktvättning» (Åbo
konstmuseum), »Barndomsminne»
(statsmu-seet, Budapest), stora, dekorativa målningar
i Helsingfors stadsbibliotek, Kuopio stads
museum m. m. Finsk monogr. av O. Okkonen
(1927). T. Stz*
Rissel, grovt såll för avskiljande av agnar,
aska o. a. lättare el. finfördelade ämnen från
säd el. kol m. m.
Rissla, se Släde.
Rissler, John Gottlieb, kirurg (1863—
1931), docent i kirurgi och överläkare på
Maria sjukhus 1895—1911, på Sabbatsberg i
Stockholm 1911—28. R:s grundliga studier i
anatomi, neurologi och kirurgi samt
utpräglade iugenjörsbegåvning gjorde honom till en
framstående operatör med originell teknik.
Som Medicinalstyrelsens sakkunnige i
sjuk-husbyggnadsfrågor gjorde R. en värdefull
insats vid uppförande av lasarett, sanatorier
och Rödakorshemmet i Stockholm samt
främjade sköterskeutbildningen. T. R.
Rissoler (fr. rissole), ett slags kroketter
med omhölje av smördeg. D-e.
Rist, lantbr., se Plog.
Rist, Johannes von, tysk
psalmdiktare (1607—67), pastor i Wedel (Holstein),
jämte Opitz sin tids mest ansedde skald,
kejserlig poeta laureatus och titulär pfalzgreve,
stiftare av Elbschwanorden m. m. En typisk
barockfigur, skattade R. rätt mycket åt
fåfänga och tillgjordhet. I 1819 års psalmbok
återgå på original av R. n:r 98, 155, 413,
443 och delvis 463. Mest känd är
nyårspsalmen 413: »Giv, o Jesu, fröjd och lycka». Li.
Rist, Peter F r ed e r i k, dansk officer
och författare (1844—1926). Deltog som
frivillig officersaspirant i kriget 1864, sårades
vid Dybböl, avancerade 1894 till
överstelöjtnant och avgick 1904 som överste. I de tre
novellerna »En rekrut fra 64» (1889),
»Soldater» (1890) och »Efter Dybböl» (1892)
skildrade R. kriget 1864. Han utgav dessutom
novellsamlingen »Jonatan» (1894) och de fina
pasticherna »Pagebreve» (1898) och »Lasse
Månsson fra Skaane» (1903; sv. övers. 1923).
1889—96 var han medutgivare av den
kultur-och personhistoriska tidskr. Museum och 1905
—27 tills, m. J. Clausen red. för samlingen
»Memoirer og breve» i 50 bd. 1896—1902
ledde han generalstabens historiska
utgiv-ningsarbete. P. E-t.
Ristafallen, Norra och Södra, för sin
naturskönhet berömda vattenfall i övre
Indalsälven (se d. o. samt bild vid art. Flod),
vid Hålland i Undersåkers socken, Jämtland.
Ristell el. R i s t e 1, som han själv skrev
namnet, Adolf Fredrik, dramatiker,
Dramatiska teaterns grundläggare (1744—
1829). Blev först bekant genom tolkningar av
Voltaires »Zayra» (1773) och »Merope» (1774).
R. blev 1777 bibliotekarie vid Drottningholm
samt vid konungens bibliotek i Stockholm.
Han utgav tragedien »Domald» (1777), i
franskklassisk anda, samt översatte lyriska
och rent dramatiska pjäser. Från april 1787
fick R. privilegium på att under sex år
uppföra svenska skådespel på Bollhusteatern.
Därigenom uppstod Svenska dramatiska
teatern, vars förste styresman R. sålunda blev.
Teatern öppnades 2 juni 1787 med det av R.
bearbetade »Visittimman» (tr. 1820).
Företaget gick dock snart över ända, och sedan R.
i april 1788 gjort cession, rymde han 1789 ur
riket. I sitt ekonomiska betryck hade han
tillgripit de dyrbaraste mynten i
myntkabinettet på Drottningholm. Denna skatt
hittades senare av riksantikvarien B. E.
Hilde-brand, pantsatt i Sveriges riksbank, och
återställdes 1854 till Myntkabinettet. — R.
ställde först färden till England och därifrån
till Paris. 1790 utkommo hans »Characters and
anecdotes of the court of Sweden», som
samtidigt översattes till fr. och ty. men först
1820 till sv. Ehuru ej särdeles pålitliga,
utgöra de dock ganska intressanta bidrag till
tidens sede- och personhistoria. — Jfr J.
Flodmark, »När dramatiska teatern grundlädes»
(i Årsskrift utgifven af Sveriges
Teaterhistoriska Samfund 1913), och Personhist. Tidskr.
1906. K. W-g.*
Ristenpart, Friedrich Wilhelm, tysk
astronom (1868—1913). R. organiserade och
utförde i väsentliga delar under den
preussiska vet.-akad:s auspicier det stora arbetet
»Geschichte des Fixsternhimmels» (G. d. F.).
Detta verk, av vilket f. n. 2/3 av nordhimlen
föreligga publicerade, innehåller en
systematisk bearbetning av alla positionsbesi
ämning-ar för stjärnor, utförda före 1900. R.
kallades 1908 till chef för Chiles
nationalobserva-torium i Santiago, med uppgift att bygga och
organisera ett nytt observatorium. R. gick
till detta värv med stor hänförelse och energi
men bröts ned av svårigheterna och begick
självmord. K. Lmk.
Ri’stic [-itj], J o v a n, serbisk statsman
(1831—99). Studerade i utlandet och förde
som diplomatisk agent i Konstantinopel de
förhandlingar, som 1867 ledde till
utrymningen av Serbiens fästningar. R. hade
senare en framträdande roll i Serbien som chef
för det liberala, ryskvänliga partiet. Han var
led. av regentskapsrådet 1868—72 och
genomförde då 1869 års frisinnade författning, var
1873, 1878—80 och 1887 ministerpresident,
under olika perioder utrikesminister och 1889
—93 ledare för regentskapsrådet. R.
representerade sitt land på Berlinkongressen 1878
och lyckades där åt Serbien vinna
självständighet och utvidgat område. Han skrev två
betydande arbeten om Serbiens utrikespolitik
1848—78. Serb, monogr. av B. Petrovic
(1912). A. A-t.
Ristning, arbete med ett vasst, skärande
redskap i hårt material -— sten, ben, metall
o. s. v. —, förekommer hos olika primitiva
folkslag (se Ornamentik och P a 1 e
o-1 i t i s k konst).
Ristori [ristå’ri], A d e 1 a i d e, italiensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
