Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rode, Pierre - Roden - Rodén, Karl Gustaf - Rodenbach, Georges - Rodenberg, Julius (Levy) - Rodentia - Rodeo - Roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
949
Boden—Roder
950
hans elev. R. utgav flera violinkonserter och
kammarmusik. Han övade stort inflytande på
violinspelet i Frankrike och Tyskland. T. N.
Roden, se Roslagen.
Rodén, Karl Gustaf, missionär (f. 1860).
R. utgick 1885 som missionär till Evangeliska
fosterlandsstiftelsens östafrikanska mission,
där han erhöll sin verksamhet huvudsaki.
bland de tigretalande stammarna. Han blev
en grundlig kännare av tigrespråket,
översatte N. T. till detta tungomål samt
författade ett lexikon och en grammatika. Han har
ävenledes reviderat den amhariska bibelövers.
Dessutom har R. publicerat värdefulla
etnografiska arbeten samt ett flertal
missions-skrifter. G. Lbrg.
Georges Rodenbach. Målning av L. L. Dhurmer.
Rodenbach [rådänba’/], Georges,
belgisk skald (1855—98). R. är en flamländsk
mystiker, som i av fransk symbolism
inspirerad poesi och prosa återgivit stämningar
från »döda städer», vari han vuxit upp. främst
Gent och Brygge, vilkas melankoliska
äreminne han rest i romanerna »Bruges-la-morte»
(1892; sv. övers. 1904), »La vocation» (1895;
»Kallelsen», 1916) och »Le carillonneur» (1897;
»Klockspelaren», 1905). Bland hans
diktsamlingar, utmärkta av samma översvinnliga
dödslängtan och raffinerade lyhördhet för
tystnadens språk bland vittrade murar och
gröna kanaler, må nämnas »La jeunesse
blanche» (1886), »Le règne du silence» (1891)
och »Les vies encloses» (1896). — Monogr. av
P. Maes (1926); jfr även O. Levertin,
»Utländsk litteratur» (1909). Kj.S-g.
Rodenberg [rä’denbärk], Julius (eg.
Le vy), tysk författare (1831—1914), utgav
1874 ff. månadsskriften Die Deutsche
Rundschau, som han gjorde till en av de ledande.
Utom dikter, romaner (i sv. övers.
»Gat-sångerskan i London», 1861) m. m. skrev R.
reseskildringar (»Dag och natt i London»,
1862, »Paris vid dagsljus och lyktsken», 1867,
»Bilder ur lifvet i England», 1873) och
memoarer: »Erinnerungen» (2 bd, 1899—1901)
och »Aus der Kindheit» (1907). 1919 utgavs
»Aus seinen Tagebüchern». — Monogr. av H.
Spiero (1921). R-n B.
Rode’ntia, zool., se G na ga r e.
Rode’o, automobiltävling, som i första hand
går ut på att visa hur en automobil kan taga
sig fram under de mest svårartade
förhållanden. En vattenfylld grav, en grusgrop, en
järnvägsvall med mycket höga slipers, upp-
förs- och utförsbackar, branta nästan som
hustak, äro några av de viktigaste numren
på programmet. Man får vända på en icke
alltför bred väg, köra ut och in i ett garage
av minimala dimensioner, kryssa emellan på
vägen utlagda stenar (eg. knalldosor), möta
och köra om bilar på de smalaste vägar etc.
Rena skämtnummer förekomma också, ss.
körning på en vippande språngbräda.
Rodeo-tävlingar avhöllos f. ggn 1931 i
Köpenhamn och Stockholm. J. N-n.
Roder, anordning, varmed fartyg kan
styras i avsedd riktning. R:s styrande verkan
beror på att vattnet träffar r. med en viss
hastighet, varvid, om r. lägges i vinkel mot
fartygets långskeppsplan, fartyget
påverkas av en vridande kraft. Är
(bild 1) ett fartyg i rörelse i pilens
riktning och akterrodret A lagt
babord över samt AB representerar
vattentrycket på A, så kan AB uppdelas
i komposanterna AC, vinkelrät mot,
och AD, parallell med
långskepps-planet. Om G är fartygets
tyngdpunkt, verka på A kraftparen ACK AE
och ADXEG, av vilka det förra
kraftparet för fartygets förskepp åt
babord el. åt samma håll, som A är lagt,
under det att det senare huvudsaki.
hämmar fartygets fart. Vissa nöd-
roder (se d. o.) äro dock grundade på
kraften AD, varvid nödrodret, för att ge större
verkan, med tillhjälp av en utriggning
bringas ut från fartygssidan, så att EG
betydligt ökas. Genom att insätta A’ i st. f. A
o. s. v. erhålles verkan av ett i
fartygs förskepp anbragt s. k. f ö
r-roder (bild 2), och denna verkan
är motsatt akterrodrets. Det för
vridningen verksammaste
kraftparet A’C’XA’E’ för näml, fartygets
förskepp åt motsatt håll mot det,
varåt förrodret är lagt, medan
kraftparet A’D’XE’G verkar åt
motsatt håll och förminskar för-
rodrets styrande verkan. Vinkeln mellan r.
och fartygets långskeppsplan kallas
ror-vinkel, och enl. praktiska försök blir r:s
verkan störst vid en rorvinkel av omkr. 35°.
Då roderbladet befinner sig uteslutande
akter om vridningsaxeln, benämnes r. vanligt
r.; ligger roderbladet delvis för om
vridningsaxeln, kallas r. b a 1 a n s r o d e r (se d. o.).
Många olika roderkonstruktioner ha
framkommit, bland vilka märkas det efter
uppfinnaren Anton Flettner (se d. o.) benämnda
Flett ne rr od ret, som i sin enklaste form
består av ett som balansroder byggt
huvudroder, manövrerat medelst ett på akterkanten
inbyggt bi- el. ställroder, samt det av M.
Oertz i Hamburg uppfunna Oertzrodret,
som för att utesluta virvelbildningar i vattnet
är utfört som ett strömlinjeformat, ihåligt r.,
vars framkant skjuter in i en särskilt formad
akterstäv. En särskild roderkonstruktion
ut-göres av s. k. manöver- el. b a c k s
lags-ro d e r, vilka förutom styrande verkan även
avse att möjliggöra ändring av ett
pro-pellerdrivet fartygs rörelse från full fart
framåt successivt till stopp el. back, utan att
maskinens hastighet el. rotationsriktning
behöver ändras. Ett dylikt r. har uppfunnits av
Bild 1.
Bild 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
