Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Root, Elihu - Roozeboom, Hendrik Willem Bakhuis - Ropartz, Guy - Ropp, Goswin von der - Rops, Félicien Joseph Victor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Roozeboom—Rops
1054
ställning inom den republikanska
partiorganisationen. Han var aug. 1899—febr. 1904
krigsminister i Mc Kinleys och Roosevelts
kabinett, reorganiserade som sådan i intimt
samarbete med sin personlige vän Roosevelt
armén efter kriget
med Spanien,
inrättade en generalstab och
igångsatte ett
energiskt reformarbete på
det av amerikanska
trupper ockuperade
Kuba samt på de
under militär
förvaltning stående
Filippinerna. 1903 var R.
medlem av den
skilje-domskommission, som
avgjorde tvisten med
Storbritannien om
Alaskas gräns. R. var juli 1905—jan. 1909
utrikesminister i Roosevelts kabinett och
därefter till mars 1915 senator för New York.
1910 blev R. medlem av Permanenta
skiljedomstolen i Haag och förde s. å. inför denna
Förenta staternas sak vid
skiljedomsförfaran-det om fiskerätten vid New Foundland. Som
utrikesminister besökte R. 1906
panameri-kanska konferensen i Rio de Janeiro och
företog i samband därmed en rundresa till de
förnämsta sydamerikanska republikernas
huvudstäder, flitigt verksam för att undanröja
misstro mot sin och Roosevelts tolkning av
Monroedoktrinen (se d. o.) samt för att främja
ett förtroendefullt närmande till Washington.
R. avslöt massor av skilj edomstraktater (bl. a
med Storbritannien, Frankrike, Spanien,
Japan och de nordiska länderna) samt åstadkom
(1911) en uppgörelse (gentlemerfs agreement)
med Japan i den ömtåliga invandringsfrågan.
Han blev 1910 president i Carnegiestiftelsen
för den internationella fredssakens främjande
och hedrades 1913 med Nobelska fredspriset.
R. stödde våren 1917 Wilsons krigspolitik och
sändes i maj s. å., med rang av ambassadör,
till Ryssland för att motarbeta den där
växande krigströttheten. Han deltog i
förarbetena för tillkomsten av Nationernas
förbund och intog under striden om
Versailles-traktatens ratifikation en förmedlande
hållning, förordande ratifikation med vissa
förbehåll, avsedda bl. a. att skydda
Monroedoktrinen. Han deltog 1920—21 i utarbetandet,
genom en internationell juristkommitté, i
Haag av plan för Fasta mellanfolkliga
domstolen (se d. o.). Denna hans verksamhet
lönades med tillerkännande åt honom 1926 av
Wilsonstiftelsens pris för fredsfrämjande
verksamhet. R. var nov. 1921—febr. 1922 en av
Förenta staternas fyra delegerade vid
Wa-shingtonkonferensen (se d. o.) för
rustnings-begränsning. Han deltog 1929 i förarbetena
för den revision av Haagdomstolens statuter,
som möjliggjort Förenta staternas eventuella
anslutning till denna.
Bland R:s skrifter må nämnas »The
mili-tary and colonial policy of the United states»
(1916), »Latin America and the United
states» (1917), »Miscellaneous addresses» (s. å.),
»North atlantic coast fisheries arbitration
at The Hague» (s. å.) och »Men and politics»
(1924). V. S-g.
Roozeboom [rä’zøbåm], Hendrik W i
1-lem B a k h u i s, holländsk fysikalisk kemist
(1854—1907). Blev 1890 lektor, 1896 prof, i
oorganisk och fysikalisk kemi vid univ. i
Amsterdam. R. utförde viktiga och omfattande,
delvis grundläggande såväl teoretiska som
experimentella arbeten inom fasläran och
läran om heterogena jämvikter (se M e t a 11
o-g r a f i). Han utgav »Bedeutung der
Phasen-lehre» (1900) och framför allt standardverket
»Die heterogenen Gleichgewichte» (2 bd, 1901
—04; fullständigad med ett 3:e bd av F. A. H.
Schreinemakers 1911—13 samt av A. H. W.
Aten och E. H. Büchner 1918). — Biogr. av
J. M. van Bemmelen, W. P. Jorissen och W. E.
Ringer i Berichte der Deutschen Chemischen
Gesellschaft 1907. K. A. V-g.*
Ropartz [råpa’rts], G u y, fransk
tonsättare (f. 1864). Var elev av Dubois, Massenet
och Franck och blev 1919 dir. för
konserva-toriet i Strassburg. R. har som tonsättare
sedan 1893 framträtt med en mängd verk,
huvudsaki. av kyrklig prägel; den
bretag-niska folkmusiken har ofta inspirerat honom.
Av sceniska verk märkas »Les pays» (1908),
»Oedipe ä Colone» (1924). Flera mässor,
psalmer och kyrkliga körer ha vunnit mycket
beaktande. Hans kammarmusik omfattar flera
gedigna stråkkvartetter, pianotrio och
violinsonater, solosånger, pianostycken m. m. T. N.
Ropp, G o s w i n von der, frih., tysk
historiker (1850—1919), prof, i historia i
Mar-burg. R. skrev utmärkta arbeten i nordisk
medeltidshistoria, ss. »König Erich der
Pom-mer» (1875) och »Zur deutsch-skandinavischen
Geschichte des 15. Jahrhunderts» (1876),
varjämte han deltog i utgivandet av den även
för Skandinaviens historia betydelsefulla
aktpublikationen »Hanserecesse». (S. T-g.)
Rops, Félicien Joseph Victor,
belgisk etsare och målare av ungersk släkt (1845
—98), fick en lärd uppfostran, studerade
juridik i Bryssel men började snart teckna för
skämttidningar etc. R. flyttade till Paris
1875 och blev sedan bofast där. Hans
teckningar, litograferade blad och akvareller voro
påverkade av Daumier och Gavarni, hans
oljemålningar av Courbet, men i etsningen
utarbetade han en personlig stil. Som etsare
fick han sin största betydelse. Han utförde
etsningar till Barbey d’Aurevillys »Les
dia-boliques», till J. Peladans »La vie supréme»
m. fl Hans konst är en dekadent, makaber
romantik, han framställer kvinnan som det
ondas verktyg, kvinnan och djävulen ställas
ofta sida vid sida, liksom han sammanställer
lasten och döden, allt med en hårresande,
demonisk fantasi. Många av hans etsningar äro
av lascivt och stötande innehåll. Han ställde
de största fordringar på sitt arbetes tekniska
fulländning. Innehållet el. tendensen fick
aldrig övertag över det formella. Bland hans
mest kända blad äro »S:t Antonius’ frestelse»,
»Absintdrickerskan», »Offret», »Chimären»,
»La femme au cochon» (en kvinna, som med
förbundna ögon låter leda sig av ett svin),
»Satan sår ogräs» (se bild) samt åtskilliga
kaféscener med hårresande typer. Bland
målningar av R. märkas den skarpt
karakteriserade »Jude och kristen», »Havsstranden»,
akvarellerna »Parisine» och »Kaféuppträde»
(»L’attrapade», två grälande damer), de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
