Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosa, Salvator - Rosaceae, Rosacéer - Rosalia alpina - Rosaminer - Rosamunda - Rosander, Carl - Rosanilin - Rosario - Rosarium - Rosa rorans bonitatem - Rosartad influensa - Rosas, Juan Manuel de - Rosberg, Johan Evert - Roscellinus (Roscellin) - Roscher, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Rosaceae—Roscher
1058
och rörelse. Hans landskap och batalj tavlor
återfinnas i museerna litet varstädes, de bästa
i Rom (»Ryttarstrid», i Palazzo Corsini),
Florens, Wien, Paris, Berlin, London. Han
målade även många figurtavlor med historiska
eller mytiska ämnen, däribland »lason med
draken», »Regulus’ död» —- kända genom hans
egna raderingar —, »Catilinas
sammansvärjning» och »Jonas predikar i Nineve»,
dessutom gubbtyper och porträtt (självporträtt
i Uffizi- och Pittigallerierna, Florens). —
Som skald och musiker torde han ha haft
sin styrka förnämligast i improvisationen.
Hans satirer (på terziner) tillhöra det mera
självständiga, som tidens italienska diktning
åstadkom. — R:s samtida Baldinucci
skildrade hans levnad (ny uppl. 1830). Se L.
Oz-zola, »Vita e opere di S. R.» (1908). G-g N.*
Rosäceae, Rosacéer, bot., se Rosväxter.
Rosälia alpina, zool., se
Långhorning-a r, sp. 462 med bild 7 på plansch.
Rosaminer, kem., se
Trifenylmetan-färgämnen.
Rosamu’nda. 1. Gepidisk konungadotter, g.
m. langobardkonungen Alboin (se d. o.). — 2.
Eng. Rosamond, älskarinna till Henrik II av
England, se C 1 i f f o r d, släktart.
Rosander, Carl, folkskriftsförfattare (1811
—77). Innehade 1844—47 eget boktryckeri i
Vadstena och idkade sedan typografisk
verksamhet i Stockholm. Mest känd blev han
genom sitt encyklopediska verk »Den
kunskapsrike skolmästaren» (12 h., 1857—64; ny,
om-arb. uppl. 1905), behandlande i ett folkligt
framställningssätt bl. a. språklära,
räknekonst, astronomi, geografi, geologi och historia.
Rosanilln, se A n i 1 i n f ä r g e r, sp. 1006.
Rosario [råsa’riå], Argentinas näst största
stad, i prov. Santa Fé, på högra stranden av
Paranä, som hit är öppen för oceantrafiken;
265,000 inv. (1922). R. är n. Argentinas
affärscentrum och huvudhamn med bl. a. landets
största sockerfabrik och stor kvarnindustri.
Stora tyska och engelska kolonier. Univ.
Rosärium, lat. 1. Rosenkrans (se
Radband). — 2. Rosengård, rosenträdgård.
Ro’sa rörans bonitätem, berömd hymn av
Nicolaus Hermanni (se d. o.).
Rosartad influensa (influe’nza
erysipelatö-sa), sjukdom hos hästar, som kännetecknas
av hög feber, stor mattighet, ansvällning av
extremiteterna, vacklande eller slingrande
gång och dessutom ansvällning av ögonlocken,
gulfärgning av ögats bindehinna med
flyt-ningar från ögonen, näsflöde och lindrig hosta.
Sjukdomen är ytterst smittsam och
inkuba-tionstiden 4—10 dagar. De flesta djur
tillfriskna inom en vecka. Viktigast äro isolering,
frisk luft i stallen och desinfektion. E. T. N.
Rosas [rå’-], Juan Manuel de,
diktator i Argentina (1793—1877). Tillhörde en
rik familj men växte upp bland gauchos och
skaffade sig en livvakt av sådana. 1829—32
var R. guvernör i Buenos Aires, återvaldes
1835 och bekläddes med oinskränkt makt
efter folkomröstning. Tolv andra provinser
gåvo honom den exekutiva makten, och R.
förde sedan ända till 1852 ett despotiskt
regemente. Han sörjde för landets
ekonomiska utveckling, förde segerrika krig mot
grannstaterna och invecklades i konflikter
med England och
Frankrike, vilket
ledde till blockad av
kusten. 1852
störtades R. av general
Ur-quiza i förbund med
Brasilien och
Uruguay. Han levde sedan
i fattigdom i
England; 1861 hade han
dömts till döden. Jfr
O. Martens, »Ein
Oali-gula unseres
Jahrhun-derts» (1896). A. A-t.
Rosberg, Johan Evert, finländsk
geograf (1864—1932). Var 1902—29 prof, i
geografi vid Helsingfors univ. R. företog flera
forskningsresor och publicerade, utom
vetenskapliga arbeten och läroböcker, talrika
populära verk, bl. a. »Land och folk» (2 bd,
1906) och »Jordens länder och folk» (2 bd,
1925—26) Därjämte redigerade han stora
finskspråkiga samlings- och uppslagsverk,
bl. a. »Suomenmaa», »Maapallo» och
»Maapal-lon kansat». 1914—17 var han sakkunnig i den
svensk-norska renbeteskommissionen. H. E. P.
Roscelllnus (Roscellin), medeltida teolog
(f. omkr. 1050). Blev kanik i Compiègne,
måste 1092 återkalla triteistiska satser i
Soissons, levde en kort tid i England men
fortsatte sedan sin lärarverksamhet i
Frankrike, bl. a. i Besangon och Tours. Omkr. 1120
försvinner R. ur sikte. Som förkämpe för den
skolasti«ka nominalismen (se d. o.)
bekämpades han icke blott av Anselm av Canterbury
utan även av sin lärjunge Abailard. Monogr.
av F. Picavet (1911). (E. Nwn.)
Roscher [rå’Jer], Wilhelm, tysk
nationalekonom (1817—94). Blev 1844 ord. prof, i
nationalekonomi i Göttingen och 1848 i
Leipzig. R. inledde genom »Grundriss zu
Vor-lesungen über die
Staatswirtschaft nach
geschichtlicher
Me-thode» (1843) den
»historiska» skolan
(se
Nationalekonomi, sp. 745 ff.).
Han uppfattar folket
som en organisk
helhet, ej blott som en
samling individer.
Nationalekonomien blir
en den ekonomiska
historiens och
statistikens filosofi. Dess
lärdomar med avseende på det praktiska livet
ha blott relativ giltighet, emedan det
ekonomiska livet, som endast är en sida av
folkens hela liv, måste gestalta sig olika,
allteftersom den allmänna kulturens utveckling
fortgår. R:s förnämsta verk äro »System der
Volkswirtschaft» (5 bd, 1854—94; flera uppl.
av olika bd) samt det monumentala arbetet
»Geschichte der Nationalökonomie in
Deutsch-land» (1874) och »Politik, geschichtliche
Na-turlehre der Monarchie, Aristokratie und
De-mokratie» (1892). Efter R:s död utgåvos
aforismer, »Geistliche Gedanken eines
Nationalekonomen» (1895). Led. av sv. Vet.-akad.
(1870). (E. F. K. S-n.)
XVI. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
