Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roscius, 1. Quintus Roscius Gallus - Roscius, 2. Sextus Roscius - Roscoe, sir Henry Enfield - Roscommon - Rose, Gustav - Rose, Heinrich - Rose, Hugo Henry - Rose, John Holland - Rose, Valentin, d. ä. - Rose, Valentin, d. y. - Rosebery, Archibalnd Philip Primrose
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1059
Roscius—Rosebery
1060
Ro’scius. 1. Q ui n tu s R. Gallus,
berömd romersk skådespelare (d. omkr. 62 f.
Kr.), frigiven slav. R. uppträdde mest i
komedier. Ett tal, med vilket Cicero biträdde
honom som svarande i ett tvistemål, är ännu
delvis bevarat. — 2. S e x t u s R., från
Ame-ria i Umbrien, anklagad 80 f. Kr. för
fadermord och försvarad av CiceiT) i ett ännu
bevarat tal, synnerligen intressant på grund av
målets sammanhang med Sullas
proskriptio-ner. R. blev frikänd. E. St.
Roscoe [rå’skäu], sir Henry Enfield,
engelsk kemist (1833—1915). Var 1857—87
prof, i kemi i Manchester, 1896—1909 v.
kansler vid univ. i London. R. utförde tills,
m. R. Bunsen grundläggande arbeten i
fotokemi (se d. o.), dessutom utförliga
undersökningar över metallen vanadin och dess
föreningar. Han utgav (tills, m. C. Schorlemmer)
handboken »Treatise on chemistry» (4 bd,
1877—85; nya uppl. 1912 och 1920), »A new
view af the origin of Dalton’s atomic theory»
(1896) o. a. historisk-kemiska uppsatser
samt självbiogr. »Life and experiences»
(1906). K. A. V-g.*
Roscommon [råskå’men], grevskap i
Irländska fristaten, prov. Connaught, v. om
Shan-non, huvudsaki. på den centralirländska
kalk-stensslätten; 2,463 kvkm, 83,556 inv. (1926).
Rose [rä’za], Gustav, tysk mineralog
och geolog (1798—1873), bror till H. R.
Lärjunge till Chr. Weiss i Berlin och till
Berze-lius (1821), blev R. 1826 e. o. och 1839 ord.
prof, i mineralogi i Berlin samt 1856
därjämte föreståndare för mineralogiska museet
där. 1829 deltog R. i A. v. Humboldts
expedition till Ural, Altaj m. m.; R:s beskrivning
över resan (»Mineralogisch-geognostische
Reise nach dem Ural, dem Altai und dem
Kaspischen Meere», 2 bd, 1837—42) är av
bestående värde för kännedomen om de ryska
mineralen. Såsom den, som gjorde den
kris-tallografiska undersökningen, har R. andel
i E. Mitscherlichs (se d. o.) upptäckt av
iso-morfien 1819. Bland R:s talrika arbeten
böra f. ö. nämnas »Elemente der
Krystallo-graphie» (1831; 3:e uppl. 1873) oeh »Das
krystallo-chemische Mineralsystem» (1852),
det senare ett för mineralsystematiken
mycket viktigt arbete. N. Zn.
Rose [rå’zo], Heinrich, tysk kemist
(1795—1864), son till V. R. d. y. Blev efter
studier bl. a. hos J. J. Berzelius i Stockholm
(1821) prof, i kemi och farmaci vid Berlins
univ. (1823—64). R. var framför allt en
skicklig, noggrann och uppfinningsrik analytiker
och mineralkemist men utförde dessutom
viktiga undersökningar i oorganisk kemi och
förberedde genom sina arbeten över omsättning
mellan salter upptäckten av massverkans
lag (se d. o.). R. utgav »Ausführliches
Hand-buch der analytischen Chemie» (2 bd, 1829;
6:e uppl., bearb. av Finkener, 1864—71), ett
mönstergillt, epokgörande arbete. K. A. V-g.*
Rose [råuz], Hugo Henry, brittisk
fältmarskalk, se Strathnairn.
Rose [råuz], John Holland, engelsk
historiker (f. 1855), prof, i Cambridge 1919.
Till en början ägnade R. sitt huvudintresse
åt den franska revolutionsepoken och bedrev
ingående studier särskilt rörande Napoleons
personlighet, sammanfattade främst i »The
life of Napoleon I» (2 bd, 1902; sv. övers.,
2 bd, 1907). Senare har han framträtt som
framstående forskare även inom den moderna
historien, över vilken han bl. a. utgivit en i
flera uppl. successivt utvidgad översikt från
1870, »The development of the european
nations». Han är sedan 1929 en av utgivarna
av »Cambridge history of the british
em-pire». L-ts.
Rose [rä’zo], Valentin, d. ä., tysk
kemist (1736—71), apotekare och
medicinalas-sessor i Berlin. Upptäckte Roses legering (se
Lättsmälta legeringar).
Rose [rä’zo], Valentin, d. y., tysk
kemist (1762—1807), son till V. R. d. ä.;
apotekare och medicinalassessor i Berlin.
Framstående analytiker och mineralkemist, som
tills, m. A. F. Gehlen utgav Neues Berliner
Jahrbuch für Pharmacie (1803—06).
Rosebery [räu’zbori], Archibald
Philip P r i m r o s e, 5 :e earl av, brittisk
statsman (1847 7/5—1929 20/B), av en från 1600-talet
i politiken framträdande skotsk adelsätt, vars
huvudman sedan 1828
(som baron R.) haft
säte- i brittiska
överhuset, i vars
förhandlingar han själv från
1871 deltog. Genom
sitt giftermål med
Hannah de Rothschild
(d. 1890) förvärvade
han en betydande
förmögenhet. R.
organiserade 1879 och 1880
Gladstones båda stora
valkampanjer i
Midlo-thian, var 1881—83
understatssekr. för inrikes ärenden i
Gladstones 2:a ministär, tillhörde febr.—juni 1885
hans 3:e och var i hans kortvariga 4:e
ministär mars—juli 1886 utrikesminister. Sitt
sociala reformnit ådagalade han som ordf. 1889
—90 och en tid 1892 i Londons grevskapsråd.
I Gladstones sista ministär, 1892—94, var han
utrikesminister och blev, när Gladstone 3
mars 1894 avgick, dennes efterträdare som
premiärminister till ministärens fall juni 1895
(därjämte lordpresident). R. hade städse
påyrkat en energisk utrikespolitik, så t. ex. vid
franska försök till inblandning i Egypten 1893
och vid en fransk-engelsk konflikt om Siam
s. å. Han vägrade 1895 att medverka i den
rysk-fransk-tyska koalition, som berövade
Japan segerns frukter efter dess krig mot
Kina. Hans upphöjelse till premiärminister
efter Gladstone hade skett under opposition
från partiets gammalliberala grupp, vilken
föredragit sir W. Harcourt, och då denne
förordade engelsk intervention i den armeniska
frågan, frånträdde R. 1896 sin ställning som
det liberala partiets ledare.
Under de följ, åren blev hans politik
alltmer självständig, och han stödde de
konservativa bl. a. under Fashodakonflikten med
Frankrike 1898 och vid boerkrigets utbrott
1899, kritiserade home-rule-politiken samt
bildade 1902 med Asquith, Grey och Haldane
den s. k. liberala ligan, vilken strävade att
ge »den nya rikstanken» tillbörligt beaktande
även på det liberala partiprogrammet. Dock
motsatte sig R. bestämt de Chamberlainska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
