Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenkilde, Christian Niemann - Rosenkrans - Rosenkrantz, släkt - Rosenkrantz, Gunde - Rosenkrantz, Holger - Rosenkrantz, Marcus Gjöe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Rosenkrans—Rosenkrantz, M. G.
1084
dansk skådespelare (1786—1861). Var urspr.
klockare och skolföreståndare, debuterade 1815
på Det kongelige teater och var sedan anställd
där. R:s karaktärskomiska skapelser i
Hol-bergs lustspel och den samtida vådevillen
präglades av älskvärd humor, fantasifull
in-dividualisering och levande naturlighet. Till
hans glansroller hörde Vielgeschrey i »Den
stundeslöse» och Michel Perrin. G. K-g.
Rosenkrans. 1. Radband (se d. o.).
2. (Jaktv.) Tagghalsband, som begagnas vid
vissa slag av hunddressyr.
3. (Med.) De ansvällningar av övergångarna
mellan revbensbrosk och ben, som anträffas
hos barn i samband med engelska sjukan (se
d. o.). Dessa upprivningar bilda tills, liksom
en krans på främre bröstkorgsväggen.
4. (Zool.) Hos hjortdjur (se d. o.) en ring
av knottriga utväxter på hornets nedersta
del, strax ovanför rosenstocken.
Rosenkrantz, gammal dansk adelssläkt, som
från 1400-talet blomstrade genom rikedom,
makt och duglighet. Den härstammar från
Nörre- el. Sönderjylland och är känd från
1300-talet. Redan på 1300-talet delade sig
släkten i två linjer, av vilka den ena (i
Sles-vig) utdog på 1600-talet. Den andra delade
sig i Stensballegaardlinjen, varifrån
härstamma Hevringholmlinjen samt den nu levande
skånska grenen (R o s e n c r a n t z,
introducerad på svenska riddarhuset 1756), som bl. a.
ägt godsen örup och Glimminge.
Hevringholmlinjen delade sig på 1500-talet i Boller-,
Arre-skov- och Rosenholmlinjerna, av vilka den
första utdog på 1700-talet och den andra på
1800-talet. Rosenholmlinjen delades på
1700-talet i en friherrlig linje, som omfattar alla nu
levande danska Rosenkrantzar, och
Barrit-skovlinjen, som utdog 1838. Bland släktens
medlemmar må följ, nämnas. Otte
Nielsen R. (d. omkr. 1475) var rikshovmästare
omkr. 1450. Hans son Erik Ottesen R.
(omkr. 1429—1503) var rikshovmästare 1456
—81 och en högt ansedd och inflytelserik
man. — Dennes sonson Oluf Nielsen R.
(1490—1545) spelade en betydande roll både
under Fredrik I och Kristian III. —
Holger Ottesen R. (1517—75), stamfader för
Bollerlinjen, stod Fredrik II nära och fick
stora förläningar. — Hans broder Erik
Ottesen R. (1519—75), stamfader för
Ar-reskovlinjen, hade betydande egendomar i
Norge och visade som länsherre på
Bergenhus från 1560 duglighet och kraft mot
tyskarna och under sjuåriga kriget. Han
uppförde det s. k. Valkendorfs torn. — En bror
till H. O. R. och E. O. R., Jörgen R. (1523
—96), som samtidigt med sina bröder
tillhörde riksrådet, var 1588—96 medlem av
regeringsrådet under Kristian IV:s
minderårighet. Han var en berest, strängt ortodox
adelsman av tidens mest framstående samt
understödde lärde, ss. Tyge Brahe och A. S. Vedel.
Han uppförde Rosenholm 1559—67. — Om J.
R:s son H. R. och dennes son G. R. se nedan.
H. R:s sonson Iver R. (1674—1745)
tjänstgjorde som diplomat och ämbetsman och blev
1730 medlem av konseljen och översekr. i
danska och tyska kansliet (utrikesminister). Han
avgick som översekr. 1735 och från konseljen
1740. Hans son Frederik Christian
R. (1724—1802) var 1763—66 översekreterare
för marinen och 1766—70 för armén. 1767
—70 och 1784—88 var han statsminister och
motarbetade under sistnämnda period
stavns-baandets upphävande. Baron Oluf R. (1622
—85) kom fram genom det nya enväldet
1660 men förlorade sin ställning, då han
1681 utgav »Apologia nobilitatis Daniæ»,
som, om än i försiktiga uttryck, var riktad
mot enväldet. Han blev därefter fråndömd
sina ämbeten och måste betala en stor
bötes-summa. — N i e 1 s R. (1627—76) utmärkte sig
som krigare utomlands och hemma. Han ledde
som generalmajor angreppet på Wismar och
stupade vid Hälsingborg. Niels R. (1757—
1824) var verksam som diplomat och blev
1810 utrikesminister, en dugande och klok
man, som gjorde sig mycket avhållen och
förde en försiktig och danskt präglad
utrikespolitik. Om hans bror M. G. R. se nedan.
Baron Hans Carl Oluf R. (f. 1870) blev
jur. kand. 1893 och är från 1923
lantbruks-sakkunnig direktör i nationalbanken. Om P.
A. V. R. se nedan. — Litt.: K. Barner,
»Fa-milien R:s historie», I (1874); A. Heise,
»Fa-milien R.», I (1882), och uppsats i dansk Hist.
Tidsskr., 5: 5 (1885) och 5: 6 (1886—87), samt
i Personalhist. Tidsskr., 2: 3 (1888) och 2: 6
(1891); Danmarks Adels Aarbog, XXVII
(1910). P. E-t.
Rosenkrantz, Gunde, dansk ämbetsman
(1604—75), son till H. R. Studerade i
Tyskland, fick stora län, deltog med duglighet i
statsstyrelsen, blev riksråd 1653. R. skrev
bl. a. till försvar för Danmark mot Sverige
och uppgjorde förslag till ett ändrat
rege-ringssätt i sitt fosterland. Efter
omvälvningen 1660 blev han assessor i Höjesteret,
men ekonomiska svårigheter och personliga
förhållanden gjorde hans ställning svag, och
1664 reste han till Sverige, där han mot sin
önskan stannade kvar till sin död. Biogr. av
Chr. Bruun (1885). P. E-t.
Rosenkrantz, Holger, »den lärde», danskt
riksråd, teolog (1574—1642); se släktövers.
Studerade olika vetenskaper vid tyska univ.
och visade stor begåvning. Han nådde europeisk
ryktbarhet genom sina
teologiska skrifter,
som huvudsaki.
spredos i avskrifter, och
genom sin brevväxling
med Europas lärde.
Hans asketiska
kris-tendomsuppfattning
gjorde honom mer och
mer världsfrämmande,
han drog sig helt
tillbaka till Rosenholm,
där han undervisade
unga teologer, och
hans ställning till den
härskande luterska ortodoxien blev mer och
mer fientlig. — Litt.: J. O. Andersen, »H. R.
den lärde» (1896); om R:s berömda bibliotek
se O. Walde, »Storhetstidens litterära
krigsbyten», II (1920). P. E-t.
Rosenkrantz, MarcusGjöe, norsk
statsman (1762—1838), bror till N. R.; se
släktövers. Blev 1785 e. o. assessor vid
stiftsover-retten i Oslo och 1794 magistratspresident
men drog sig tillbaka för att sköta sina gods
i östfold fylke och blev 1804 amtman där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
