Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenkrantz, P. A. V.—Rosenqvist
1085
R. var medlem av regeringskommissionen 1807
—10, stiftamtman i Akershus 1810—12 och
blev 1813 dir. för riksbankens norska avd.
Han var medlem av notabelmötet på Eidsvoll,
statsråd 1814—15 samt stortingsman 1818,
1824, 1827 och 1828. K. V. H. (W-t K.)
Rosenkrantz, Palle Adam Vilhelm,
baron, dansk författare (f. 1867); jfr
släkt-övers. Blev jur. kand. 1891, var
herredsfull-mäktig på Lolland och har sedan levat som förf,
och från 1909 overretsadvokat i Köpenhamn.
R. har utvecklat en utomordentligt rik
produktion av romaner, berättelser och
skådespel, dels av rent underhållande slag, dels av
tendentiöst innehåll för en förbättrad
rättspraxis. Han är en rutinerad berättare med
mycken bon sens. 1918—23 var han medred.
för »Danske herregaarde ved 1920» och har
gjort sig till förespråkare för dessa gårdar i
»Taarne og tinder» (1929). P. E-t.
Rosenkranz [rå’zonkrants], Johann Karl
Friedrich, tysk filosof (1805—79), tillhörde
Hegelska skolans center. Huvudarbete: »Die
Wissenschaft der logischen Idee» (1858—59).
R. utgav tills, m. F. W. Schubert en uppl. av
Kants skrifter, där R. skrev den Kantska
filosofiens historia. G. O-a.
Rosenkrasse, bot., se K o r sb lomm i ga.
Rosenkreutzare [-kröjts-] (ty.
Rosenkreut-zcr, -kreuzer), föregivet hemligt sällskap i
början av 1600-talet. I två särskilda
skrifter, »Farna Fraternitatis» (1614), »Confession
oder Bekandtnuss der Societat und
Bruder-schaft R. C.» (1615), som utkommo i Kassel
och antas vara författade av Johann
Valentin Andreæ, uppgavs en viss Christian
Rosenkreutz (1388—1494) som stiftare
av rosenkreutzarnas orden, vilken påstods
vara omkr. 200 år gammal, och uppmanades
till anslutning till nämnda orden.
Sannolikast torde vara, att hela denna
rosenkreut-zarhistoria blott var en mystifikation.
Svär-mare och alkemister anslöto sig och bildade
1622 ett rosenkreutzarsällskap, vilket spred
sig både i och utom Tyskland. Om dess
verksamhet är dock föga bekant. — Väsentligen
skilda från dessa 1600-talets r. äro 1700-talets
»nya r.», vilka på 1760-talet framträdde i s.
Tyskland och delvis samverkade med
frimurarna. — Se H. Jennings, »Die
Rosenkreut-zer» (2 bd, 1912), Lennings »Allgemeines
Handbuch der Freimaurerei», 3 (2:a uppl.
1867), F. J. Schneider, »Die Freimaurerei und
ihr Einfluss auf die geistige Kultur
Deutsch-lands» (1909), R. Le Forestier, »Les illuminés
de Bavière» (1915). Hj. H-t.*
Rosenkvarts, miner., se Kvarts.
Rosenkål, bot., se Kål.
Rosenlager, bot., se N e r i u m.
Rosenlaui [råzonlåu’i], glaciär i Berner
Oberland, Schweiz, på nordsidan av
Wetter-horn. I Reichenbachs dal nedanför R.
ligger Rosenlauibad (1,330 m ö. h.),
kurort med alkalisk källa.
Rosenlunds ålderdomshem, ett 1888
uppfört ålderdomshem i nuv. Högalids
församling, Stockholm, urspr. kallat Södermalms
fattighus. Numera har R. mera karaktären
av vårdhem (med 564 vårdplatser), medan
antalet platser för åldringar minskats till 261.
Rosenmalva, bot., se Malva.
Rosenmüller [rä’zen-], Johann, rysk
ton
1086
sättare (omkr. 1620—84). Var en tid
verksam i Italien och vid sin död
hovkapellmästare i Wolfenbüttel. R. var en av sin tids
mest betydande instrumentalkompositörer.
Rosenobel [-nä-], myntv., se Nobel, sp. 1057.
Rosenolja, Aethero’leum ro’sae, farm., den
flyktiga olja, som erhålles genom destillation
med vatten el. genom extraktion av färska
rosenkronblad. Den framställes av Rosa
da-mascena, som bl. a. odlas i Bulgarien, samt
av andra Rosa-arter. 5,000—6,000 kg
blommor ge vid destillation 1 kg r. Denna är
känd sedan urminnes tider och omtalas redan
av Homeros. Den framställes i många
länder (se R o s o r), i största mängd nära
Leipzig. R. har en ljusgul el. grönaktigt gul färg
och en utsökt fin doft av friska rosor. Vid
24°—18° C börjar r. stelna (kristallisera) till
en genomskinlig, mjuk massa.
Huvudmängden utgöres av alkoholerna geraniol och
citronello 1. Doften synes bero på
närvaro av mycket små mängder okända ämnen.
R. är upptagen i Sv. farmakopén och
tillsättes vid beredning av rosenvatten (se d.
o.) och parfymberedning. C. G. S.
Rosenpapegoja, zool., se Papegojor, sp.
620 och bild 6 på plansch.
Rosenpotatis, se Potatissläktet, sp. 36.
Rosenqvist, Georg Gustaf
Alexander, finländsk teolog (1855—1931), bror till
V. T. R. Disputerade 1889, blev adjunkt i
teologiska prenotioner 1890 och var 1894—1917
prof, i dogmatik och moral vid Helsingfors
univ. R. var 1896—1915 red. för den av
honom grundade Teologisk Tidskrift. Hans
talrika vetenskapliga skrifter gälla särskilt
religionsfilosofi och religionens förhållande till
samhällsfrågorna. R. var lantdags- och
riksdagsman 1900—18 (Sv. folkpartiet) oeh har
skrivit i sociala och politiska frågor. H. E. P.
Rosenqvist, Georg Olof, finländsk
teolog och kyrkomän (f. 1893), son till G. G. A.
R.; fil. mag. 1914, lektor i religion vid
Svenska normallyceum i Helsingfors 1920, teol. dr
1927. Verkar sedan 1926 vid Åbo akad. och
blev där 1930 prof, i praktisk teologi. R.,
som 1922—31 var sekr. i Förbundet för
svenskt församlingsarbete i Finland,
redigerar sedan 1923 årsboken Svenskt Kyrkoliv i
Finland och sedan 1926 tills, m. J. Gummerus
och A. F. Puukko Teologisk Tidskrift samt
var ombud vid allmänna kyrkomötet 1928.
Bland hans skrifter märkas »Kyrkans
förkunnelse och nutidsläget» (1927), »Den
elementära religionsundervisningen» (1929) och
»Arbetet för ny kyrkohandbok i Finland efter
skilsmässan från Sverige», I (1932). E. Nwn.
Rosenqvist, V ilhelmTeodor, finländsk
skolman (1856—1925), bror till G. G. A. R.
Blev lektor i religion vid Vasa svenska lyceum
1886 (rektor 1895) och var 1898—1918
överlärare i samma ämne vid Svenska
normallyceum i Helsingfors, som under R:s rektorat
(1900—18) genomgick en rik utveckling. 1918
blev han led. av skolstyrelsen och 1920 chef
för dess svenska avd., som han organiserade
och ledde med överlägsen förmåga. Från 1900
var han red. för Tidskrift utg. af
Pedagogiska Föreningen i Finland. 1899—1908 var
han lantdags- och riksdagsman (Svenska
folkpartiet). Utom läroböcker oeh religiös
upn-byggelselitt. utgav R. skrifter om J. L. Rune-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
