Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenstein, Nils von - Rosensten - Rosenstock - Rosenstolpe, Johan - Rosenstriten - Rosenstråle, Palne Eriksson - Rosensvärd, Johan Henrik - Rosensöndag - Rosenthal, Moritz - Rosentry - Rosenträ - Rosenwald, Julius - Rosenvatten - Rosenvinge - Rosenvold - Rosén von Rosenstein, släkt - Rosén von Rosenstein, Nils - Rosenörn, släkt - Roseola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
Rosensten—Roseola
1090
låg i att sprida upplysning, förädla
tänkesätten och skärpa förståndet; dess
förutsättning är ett »odlat samhälle».
Vitterhetsidka-ren måste äga smak; smaken är grundad i
känslan men är till sin egentliga natur ett
omdöme, beroende av förståndet och
»fullkomnat» först i städerna och det högre
umgänget. Han försvarade epokens kulturinsats
med värme och kraft, förfäktade de
mänskliga rättigheterna och tankens frihet. Stort
värde ha R:s minnesteckningar av Kellgren,
Lehnberg, fru Lenngren, Lidner m. fl. R:s
»Samlade skrifter» utkommo 1838 i 3 dir med
företal av H. Järta. — Jfr H. Schück, »Ur
N. v. Rosensteins brefsamling» (1905) och
»Gustavianska brev» (1918). K. W-g.*
Rosensten, miner., se Ädelstenar.
Rosenstock, zool., se Hjortdjur, sp. 1081.
Rosenstolpe, Johan, se Retzius, släktart.
Rosenstriten, Typhlo’cyba ro’sae, en art
stri-tar (se d. o.), omkr. 3,5 mm lång, glänsande
blekgul, stundom med brunskuggade
vingspetsar. R. är allmän på vilda och odlade
rosor och kan genom sina sugningar vålla, att
blad och skott vissna. I. T-dh.
Rosenstråle, Paine Eriksson,
urkunds-förfalskare (d. 1596). Om R:s förfalskning av
det s. k. Helgeandsholms beslut se d. o. Om
R. jfr S. Clason i Hist. Tidskr. 1901. B. H-d.
Rosensvärd, Johan Henrik, militär (1816
—90). Tjänstgjorde (sedan 1842) som
generalstabsofficer, blev överste och chef för
Värmlands reg:te 1859 och för Södermanlands
reg:te 1864. R. blev generalmajor 1867,
landshövding i Värmlands län 1870 och
generalbefälhavare i 3:e militärdistriktet 1873. Efter
att ha tagits i anspråk för flera
kommittéuppdrag, bl. a. rörande försvarsfrågan, var
R. 1877—80 statsråd och chef för
Lantförsvars-dep. Han blev generallöjtnant 1879 och
avgick ur tjänst 1884. Han var 1871—84 led.
av Första kammaren och 1875—77 dess vice
talman. C. O. N.*
Rosensöndag, se Midfastosöndag.
Rosenthal [rä’zøntäl], Moritz,
österrikisk pianist (f. 1862),
elev av Liszt. Har
företagit flera
konsertresor och flera
gånger gästat Sverige
(senast 1932), där han
mottagits med stor
entusiasm. R. är
sedan 1918 bosatt i
Wien, där han 1922
blev lärare vid nya
Wienkonservatoriet.
Han har utgivit
orkesterverk, kammarmusik, piano- och or-
gelstycken i nyromantisk anda. T. N.
Rosentry, bot., se L o n i c e r a.
Rosenträ, värdefullt, ljusrött virke.
Erhål-les från i tropiska Amerika växande träd,
främst Physocalymma scaberrimum (av fam.
fackelrosväxter) och Cordia gerascanthus (av
fam. Borraginaceae).
Rosenwald [råu’znct>äld], Julius,
amerikansk affärsman och filantrop av judisk börd
(1862—1932). Ledde i Ohicago en textilfabrik
och en postorderaffär, som gav väldiga
vin
ster. R. stiftade 1917 en fond på 30 mill.
doll. »till mänsklighetens fromma» och
donerade stora summor, bl. a. till Chicagos univ.,
för kulturellt arbete bland negrer i U. S. A.
och till sina trosförvanter, därav 6 mill. doll.
för judisk kolonisation i Ryssland. A. A-t.
Rosenvatten, A’qua ro’sae, beredes av
rosen-olja (se d. o.) och nyttjas bl. a. till
parfyme-ring av diverse preparat, t. ex. ögondroppar.
Rosenvinge, se Kolderup-Rosenvinge.
Rosenvold [-våll], dansk herrgård i 8. ö.
Jylland, n. om Vejlefjorden, 1630—58 i
Kir-stine Munks, därefter i släkten Rantzaus ägo,
1756—1921 som fideikommiss. Tax.-värde med
underlydande 910,500 kr. (1931).
Rosén von Rosenstein, svensk släkt.
Professor Nils Rosén (se släktart. Rosén) adlades
1762 med namnet R.; om honom se nedan, om
hans son Nils von Rosenstein se d. o.
Den senare slöt denna gren, men hans
systersöner av släkten A u r i vi 11 i u s (söner till
prof. Samuel Aurivillius, se d. o.) adlades och
adopterades 1773. Bland dem märkas
konter-amiralen Magnus von Rosenstein och
ärkebiskopen Carl von Rosenstein (se
dessa ord), av vilka den senare på manssidan
slöt ätten 1836. B. H-d.
Rosén von Rosenstein, Nils, läkare (1706
—73); jfr släktart. Rosén. Blev student i
Lund 1720 och med. adjunkt i Uppsala 1728.
R. företog 1729 en längre utrikes resa och
blev 1730 med. dr
i Harderwijk. Våren
1731 återkom han till
Uppsala. Han erhöll
genast förordnande att
förestå O. Rudbecks
professur. 1734 blev
han assessor i
Colle-gium medicum, 1735
livmedikus och 1739
Jod. av Vet.-akad.
1740 tillträdde han
professuren i botanik,
som han 1742 bytte
med Linné, då R. fick
professuren i praktisk medicin och
förestån-darskapet över sjukhuset. R. fick 1746
arkia-ters titel. 1756 ingick han tjänstebyte med
sin måg dåv. bibliotekarien S. Aurivillius.
Bibliotekariesysslan lämnade han dock redan
1757. — Som läkare intog R. obestridligt
främsta rummet bland samtida svenskar. Han
införde bruket av kinabarken och
koppympningen och var flitig författare av populära
medicinska skrifter. Av R:s arbeten märkes
framför allt hans klassiska »Underrättelser
om Barns sjukdomar» (1764; 5:e uppl. 1851;
da., ty. och eng. övers.). R. adlades 1762 (han
hette förut Rosén). Jfr A. O. Lindfors,
»Minnesord öfver R.» (1906), och uppsats av
C. M. Fürst i Hygiea 1906. -rn.*
Rosenörn, dansk adelssläkt. Baron Otto
Ditlev R.-Lehn (1821—92) övertog 1847
baroniet Guldborgland på Lolland och 1860
även Lehn på Fyn. R. hade stora
konstnärliga intressen. Han var landstingsman från
1864 och utrikesminister från 1870 till sin
död med ett kort avbrott 1875. — Om ätten
R. se Danmarks Adels Aarbog 1932. P. E-t.
Rose’ola, med-, hudutslag, bestående av små
XVI. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
