Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roseola - Rosersberg - Roses legering - Rosett (knut) - Rosett (mineralogi) - Rosette, Rosetta - Rosettfönster - Rosettställda - Rosfeber el. Ros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Rosersberg—Rosfeber
1092
Rosersbergs slott.
röda fläckar, som försvinna vid tryck och äro
uttryck för en, oftast inflammatorisk,
utvidgning av de ytligaste hudkärlen och uppträda
vid olika infektionssjukdomar, t. ex. mässling,
syfilis och tyfoidfeber, el. efter användande
av olika läkemedel. L.Mbg.*
Rosersberg, kungsgård i Norrsunda socken,
Stockholms län, vid Mälarfjärden Skarven, 8
km s. ö. om Sigtuna; 735 har, därav 179
har åker; tax.-värde 331,300 kr. (1930). Till
R. är arméns infanteriskjutskola förlagd. —
Godset har bildats genom förening av de forna
säterierna Norsa och Skänninge under Gabriel
Bengtsson Oxenstierna (d. 1656), som på
1630-talet påbörjade slottets uppförande oeh gav
gården dess nuv. namn efter sin moders
släktnamn Tre rosor. Hans son Gabriel (d. 1673)
och dennes arvingar nödgades genom
upprepade förskrivningar (1661, 1666, 1675 och
1677) pantsätta R., vilket dock igenlöstes
1682 av brodern Bengt (d. 1702) och
restaurerades 1696—98 enl. ritningar av N. Tessin
d. y. Efter att ha tillhört J. Creutz, M.
J. De la Gardies änka, Catharina Lillie,
och E. Broman samt 1757 mot Lövstaholm (i
S:t Olof och S:t Per) bortbytts till riksens
ständer, skänktes det 1762 till sedermera
konung Karl XIII, som lät ombygga och
nyinreda slottet (arkitekt G. af Sillén). R.
testamenterades till Karl XIV Johan och anslogs
1823 som änkesäte till drottning Desideria,
efter vars död 1860 det ej begagnats som
kungl. lustslott. Det restaurerades på
1920-talet av frih. O. Leijonhufvud, varvid bl. a.
den gamla trappuppgången framför slottet
framgrävdes. — Se monogr. av N. G. Wollin
(1930).
Roses legering [rä’zos-] el. R o s e s
metall, se Lättsmälta legeringar.
Rose’tt (fr. rosette, dimin. av rose, ros),
bandknut, som till formen påminner om en
ros, bandros.
Rose’tt, miner., se Ädelstenar.
Rosette [råzä’t], Rosetta, arab. Rasjid,
stad i Nedre Egypten, vid Nilens v.
myn-ningsarm (Rosettearmen), 11 km från
Medelhavet; 23,048 inv. (1927). Hamnstad med
risexport. Om Rosettestenen se Egyptiska
språket och skriften, sp. 406.
Rosettfönster, se H j u 1 f ö n s t e r.
Rosettställda sägas blad vara, som sitta
tätt tillsammans runt stjälken, vanl. nederst,
t. ex. hos groblad och gullviva, mera sällan i
stjälkens spets, t. ex. hos duvkulla.
Rosfeber el. Ros (grek. erysi’pelas), en
sjukdom, som karakteriseras av en diffus,
smärtsam rodnad av hud el. slemhinna,
alltid uppstående under bilden av en akut
infektionssjukdom. R. orsakas av en bakterie,
som torde vara identisk med den vanliga
var-bildande Streptococcus pyogenes (se
Bakterier, sp. 740). Sjukdomen uppträder, när
bakterierna inkommit i vävnaden genom
något ofta för blotta ögat osynligt sår,
hudlös-het el. spricka, varifrån de sprida sig i
hudens lymfrum och framkalla den för r.
egendomliga inflammationen. Till skillnad från
andra infektionssjukdomar stegras
mottagligheten, sedan man en gång haft sjukdomen.
Efter en el. annan dags frossbrytningar och
feber, allmänt illamående, kräkningar,
huvudvärk o. dyl. el. också utan några föregående
symtom börjar hudutslaget som en mindre,
ej fullständigt begränsad röd fläck, svagt
upphöjd el. i hudens nivå. Huden kännes öm och
het. Fläcken tilltar vanl. raskt i omfång,
breder ut sig periferiskt än i den ena, än i
den andra riktningen och kan på detta sätt
vandra över större el. mindre del av
kroppsytan. Samtidigt med dessa lokala symtom
finnas oftast stark feber (39°—40°) och starkt
allmänt illamående, stundom delirier. I
andra fall kan febern vara obetydlig. När
sjukdomen läkes, upphör febern ofta genom ett
plötsligt temperaturfall på ett par grader
(kris). R. kan förlöpa på ett par dagar men
också räcka i många veckor. Ju längre den
varar och ju mera utbredd den är, desto större
blir faran för komplikationer. De flesta fall
sluta dock med hälsa. Blott hos åldriga
personer, alkoholister el. eljest sjukliga individer är
dödligheten avsevärd, och farligast är r. i den
späda barnaåldern, särskilt hos nyfödda, där
den oftast tar sin utgångspunkt från
navelsåret. Döden kan orsakas genom den svåra
infektionen själv och den ofta länge ihållande
febern, genom inflammationens utbredning
till hjärnhinnorna (vid ansiktsros) el.
lungorna, genom varhärdar i inre delar (metastaser)
el. genom allmän sepsis (»blodförgiftning»).
Vanligaste lokalisationen är i ansiktet, där r.
oftast uppstår från sårnader vid
näsöppningarna, öronen el. ögonen. Terapien är dels
lokal, dels har man med växlande resulta*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>