Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosfeber el. Ros - Rosidor, Claude Guilmois de - Rosinante - Rositten - Roskarl - Roskilde - Roskilde amtsraadskreds - Roskilde fjord - Roskildekrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Rosidor—Roskildekrönikan
1094
försökt bl. a. ljus- (rött ljus) och
serumbe-handling. L. Mbg.*
Rosidor [råzidå’r], Claude G u i 1 m o i s
d e, ledare av ett franskt teatersällskap, som
Karl XII 1699 lät inkalla till Sverige. Man
spelade först i Kungahuset (W rangelska
palatset) men från 1700 på Bollhusteatern.
1703 blev truppen delvis upplöst. R. lämnade
Sverige 1706. — Jfr O. Wieselgren i
Samlaren, 32, 1911. (O.W-n.)
Rosina’nte (sp. Rocinante, av rocin,
arbetshäst), don Quijotes ridhäst; hästkrake,
skinkmärr.
Rositten [rå’-], se R e z e k n e.
Roskarl, Morinella interpres.
Roskarl, Morine’lla (Arenäria) inte’rpres,
till fam. brockfåglar hörande
havsstrands-fågel av traststorlek, som i Sverige
förekommer runt hela kusten. Färgen är under vit,
på bröstet svart, f. ö. spräcklig i svart, vitt
och rostbrunt. T. P.
Roskilde [rå’skilo], stad på Själland, vid
Roskilde fjord, 30 km v. om Köpenhamn,
säte för amtsrådet i R. amtsraadskreds och
biskopen i Roskilde stift (se d. o.); 14,149 inv.
(1930), med förstäder omkr. 21,100 inv. R.
ligger 30 m ö. h. på en höjdsluttning med
förträffliga källor, efter vilka staden uppkallats.
Dess blomstring tillhör medeltiden. Det är
nu viktig järnvägsknut med ej ringa handel
och industri. I den ålderdomliga stadsplanen
framträder i ö. vid järnvägsstationen det
stora, oregelbundna Hestetorvet, som av R:s
ö.—v. huvudgata, Algade, förbindes med
Raad-hustorv. Av den gamla bebyggelsen återstår
till följd av förhärjande eldsvådor föga mer
än stadens märkliga domkyrka (nuv.
treskep-piga senromanska tegelkyrka med korsarmar
uppfördes omkr. 1200 i st. f. en mindre,
tre-skeppig kalkstenskyrka från 1000-talet, av
vilken grundmurarna bevarats) och den 1911
inkorporerade landskyrkan Vor Frue kirke
(gr. på 1000-talet, ombyggd på 1200-talet). I
domkyrkan, Danmarks förnämsta gravkyrka,
äro nästan alla danska konungar och flera av
landets förnämsta släkter bisatta, och här
finnes ett stort antal konstnärligt betydande
gravmonument.
Bland övriga byggnader märkes det i
gotisk stil 1883 uppförda rådhuset, vari S:t
Laurentius’ kyrktorn (trol. från 1400-talet; av
kyrkans kor och skepp återfunnos 1931
betydande rester under rådhustornet) inbyggts,
den katolska S:t Laurentii kirke (uppf. 1913
—14), det med domkyrkan genom den s. k.
Absalonbågen förenade kungl. palatset (uppf.
Gatubild från Roskilde med utsikt mot domkyrkan.
1733 på den gamla biskopsgårdens grund), R.
adelige jomfrukloster (byggnaden från 1670,
klostret från 1699) för obemedlade döttrar till
adelsmän och rangpersoner. — R. var från
900-talet till 1443 konungasäte och till 1536
biskopsresidens, varefter staden gick tillbaka.
Om det svensk-danska fördraget i R. 1568 se
Nordiska sjuårskriget, sp. 1146. 26
febr. 1658 slöts mellan Sverige och Danmark
den ryktbara freden i R. (se C. G. Weibull,
»Freden i R.», i Hist. Tidskr. för Skåneland,
3, h. 1—3, 1908), och 1835—48 sammanträdde
i R. provinsialständerna för östiften. 1923
blev staden biskopssäte i det nybildade R.
stift. — Litt.: J. Kornerup, »R. i gamle dage»
(1892); V. Lorenzen, »R. domkirke» (1924).
Roskilde a’mtsraadskreds [rå’skilo [–råös-krès]-] {+-råös-
krès]+} omfattar förutvarande Roskilde amt,
som 1808 med bibehållande av amtsrådet :
Roskilde förenades under gemensam amtman
med Köpenhamns amt; 63,244 inv. (1930).
Städer: Roskilde och Köge.
Roskilde fjord [rå’skilo-], grund, långsträckt
vik av Isefjord (se d. o.) på n. Själland.
Roskildekrönikan [rå’skila-], äldsta
försöket att ge en sammanhängande framställning
av Danmarks historia efter kristendomens
införande. R. torde ha tillkommit omkr. 1140.
Författaren synes ha stått ärkebiskop Eskil
nära. Förra delen av krönikan återgår på
Adams av Bremen krönika; den senare är
ett självständigt arbete. Krönikan, som 1772
trycktes i Langebeks »Scriptores rerum
dani-carum», I, översattes 1898 av J. Olrik. Litt.:
Uppsats av L. Weibull i Scandia 1928; S.
Bolin, »Om Nordens äldsta historieskrivning»
(i Lunds Univ:s Ärsskr. 1931). (S. K-ft.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
