Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rostsvamplar - Rostsäkert järn och stål - Rostugn - Rostworowski, Karol Hubert - Rostworowski, Michał - Rosverk - Roswitha, Hrotsuitha - Rosväxter, Rosblommiga, Rosacéer - Rosyth - Rosäpple - Rot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1115
Rostsäkert järn och stål—Rot
1116
den följ, delningen vid teleutosporens
gro-ning är en reduktionsdelning. — De största
släktena bland r., Puccinia och Uromyces, ha
två-, resp, encelliga, skaftade, fria
teleutospo-rer, medan Phragmidium har liknande,
fler-celliga sådana. Andra släkten ha oskaftade
telentosporer samlade till dynor eller pelare,
t. ex. Melampsora, Chrysomyxa, Cronartium
samt Coleosporium, som skiljer sig från
övriga genom att promycelet kvarblir i
teleuto-sporen vid dennas groning. — De av r.
förorsakade växtsjukdomarna kallas rost (se
d. o.). Th. Lfs.
Rostsäkert järn och stål, se Specialstål.
Rostugn, ugn för röstning av malm. Se
Röstning.
Rostvvorowski [råstvåråTski], Karol
Hubert, Polens främste nu levande dramatiker,
skald (f. 1877). Har skrivit en rad dramer
med lyrisk-musikalisk underton, bl. a. om
Judas Iskariot (1913), som givits mycket
mänskliga drag, och kejsar Caligula (1917),
båda med briljanta masscener, samt det
ultra-naturalistiska dramat »Niespodzianka»
(överraskningen; 1929). A. A-t.
Rostworowski [råstvårå’fski], M i c h a 1,
greve, polsk rättslärd (f. 1864), prof, i
folkrätt och politisk rätt i Krakau 1903. Har
bl. a. skrivit flera arbeten i polsk statsrätt
och verkat som skiljedomare vid
internationella tvister. R. utsågs 1930 till led. av Fasta
mellanfolkliga domstolen. A. A-t.
Rosverk, byggnk., se Massverk.
Roswltha, Hrotsuitha, namnformer för
benediktinnunnan Hroswitha (se d. o.).
Rosväxter, Rosblommiga, Ro s a c
é-e r, Rosäceae, fam. bland koripetalerna. De
omkr. 2,000 hithörande arterna äro träd,
buskar el. örter med i regel spiralställda
blad och kvarsittande el. avfallande stipler
och förekomma talrikast i tempererade
länder. Blommorna äro vanl. strålformigt
byggda, med dubbelt hylle och 20 el. flera
krans-ställda ståndare. Efter blomaxelns form och
fruktens beskaffenhet indelas fam. i flera
un-derfam., förr ofta betraktade som
självständiga fam. De viktigaste äro Spiraeoideae
(Spiraea, Quillaja m. fl.), med flat blomaxel,
fria pistiller och kapselfrukt; Pomoideae
(Po-maceae: Cotoneaster, Pyrus m. fl.), med
bä-garformig el. urnelik blomaxel, omslutande
pistillerna och sammanvuxen med dem, och
bär (»äpplefrukt») el. stenfrukt; Rosoideae
(Senticosae: Rosa, Rubus, Potentilla m. fl.),
med välvd, flat el. urnelik blomaxel, i senare
fallet ej sammanvuxen med pistillerna, och
stenfrukter el. nötter; Prunoideae (Drupaceae:
Prunus), med skålformig blomaxel, en pistill
och stenfrukt. Mera avvikande är
Chrysoba-lanoideae (Chrysobalanaceae: Chrysobalanus
m. fl.), som har mer el. mindre utpräglat
ensymmetriska blommor och stenfrukt. —
Talrika r. äro gagnväxter. Ätliga frukter, frön
el. blomaxlar lämna Pyrus, Prunus, Rubus,
Pragaria m. fl. Officinella äro arter av
Potentilla, Ilagenia, Cydonia m. fl. Som
prydnadsväxter odlas Rosa, Rubus, Spiraea och många
andra. G. M-e.
Rosyth [råu’säip], britt, örlogshamn på n.
sidan av Forthviken, på Skottlands östkust,
5 km innanför Forthbron. Började anläggas
1908, var under världskriget, då Forthviken
Bild 1. Rotspets med
rotmössa. a
längdgenomskärning, b sedd utifrån.
Stark förstoring.
(jfr d. o.) var viktig flottbas, av stor
betydelse men är sedan 1925 av mindre vikt.
Rosäpple, bot., se J am b o sa.
Rot (lat. rädix). 1. (Bot.) Ett av växtens
grundorgan. Dess förnämsta uppgift är att
fasthålla växten vid underlaget och att ur
jorden el. vattnet upptaga näringsämnen. De
flesta r. äro positivt geotropiska, d. v. s. växa
i lodlinjens riktning. Deras grenar utbreda
sig däremot mer el. mindre starkt i
horisontell riktning, varigenom växtens rotsystem
kommer i beröring med en större mängd jord
med däri befintliga näringsämnen. Även
ljuset inverkar på r:s riktning. De äro oftast
negativt fototropiska, d. v. s. böja sig från
ljuset. Särskilt är detta fallet med
luftrötterna hos orkidéer,
aracéer m. fl., hos
vilka den negativa
foto-tropismen är starkare
än geotropismen.
Fuktighetens inverkan ger
sig till känna genom
positiv hydrotropism.
R. tillväxer
obegränsat i spetsen, som
är betäckt med en
fingerborgliknande
rotmössa.
Ledningssträngarna ligga i
tvärsnittet i en krets,
varannan med kärl
(och ved), varannan
med silrör. Barkens innersta lager
(endoder-mis) har vanl. förtjockade cellväggar. Den
primära hudvävnaden (epidermis) har tunna
cellväggar och dör snart bort, varefter dess
funktion som skyddande övertages av barkens
yttersta lager (exodermis).
Tjocklekstillväx-ten hos dikotyledonernas r. förmedlas av ett
kambium, som ligger så, att vedsträngarna
befinna sig innanför, silrörssträngarna
utanför detta. Rotgrenarna uppkomma endogent,
omedelbart utanför vedsträngarna och
genombryta barken. De komma därför att åtm. i
början sitta i längsgående rader. Blad finnas
aldrig på r. Däremot kunna där bildas
knoppar, antingen normalt, t. ex. hos hallonbusken
och åkertisteln, el. när r. skadas, t. ex. hos
maskrosorna. Sådana knoppar spela ofta en
viktig roll för växtens förökning.
Den ur lillroten i växtämnet uppkomna r.
kallas huvudrot (se d. o.) el. pr im ro t.
Birötter (se Bi-rot) anläggas
(endogent) på stammen, särskilt i stjälklederna.
Hos monokotyledonerna är huvudroten svagt
utvecklad och dör vanl. snart bort.
Rötter finnas blott hos fanerogamer och
orm-bunksartade växter, och även hos några
sådana, t. ex. Utricularia, Coralliorrliiza och
Salvinia, saknas de. I vissa fall ha de fått
andra uppgifter än de ovan nämnda. S n y
1t-rötterna (hos parasiter) intränga i andra
växter och upphämta näring från dessa; de
sakna rotmössa. Klätter- el. h ä f t r ö
t-t e r göra tjänst som klätterorgan (t. ex. hos
murgrönan). Hos många tropiska träd äro de
r., som förlöpa i markens yta, starkt
hoptryckta från sidorna och påminna om på kant
stående plankor (p 1 a n k r ö 11 e r). I likhet
med styltrötterna (se Luftrötter)
tjänstgöra de som stödjerötter. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
