Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotal - Rotari - Rotary clubs - Rotation - Rotationsdispersion - Rotationsdjuptryck - Rotationsellipsoid - Rotationsförmåga - Rotationsmagnetism - Rotationspress - Rotationspump - Rotationsyta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Rotal—Rotationsyta
1120
Rotäl (plur. artal), handelsvikt i Marocko,
omkr. kg.
Rotari [rå’-], langobardisk konung, se
Langobarder.
Rotary clubs [råu’tøri kla’bz], eng. (av lat.
ro’ta, hjul), klubbar med syfte att verka för
tjänandets idé (service) samt för samförstånd
och fred mellan folken. Den första klubben
bildades 1905 i Chicago av juristen Paul
Harris. F. n. finnas omkr. 158,000 medl. i 3,500
klubbar över hela jorden. I Sverige bildades
den första klubben 1925 i Stockholm; f. n.
finnas 9 klubbar i Sverige. Samtliga
rotary-klubbar bilda Rotary International med
överstyrelse i Chicago. Endast e n medlem från
varje yrkesgren får inväljas i en r.
Religion och politik äro uteslutna från
förhandlingarna. Medlemmarna bära som märke ett
förgyllt hjul i knapphålet. K. B-e.
Rotation (lat. rotätio, kretslopp). 1. (Astron.)
De flesta himlakroppar synas äga förutom sin
rörelse genom rymden jämväl en
rotationsrörelse omkring en viss under långa tider
oföränderligt riktad rotationsaxel. I fråga om
solsystemets kroppar är r. konstaterad för
såväl solen som månen och de stora planeterna
med undantag av Pluto. Dessutom föreligga
för några av småplaneterna och planeternas
månar vissa iakttagelser, som kunna tolkas
såsom effekter av r. Rotationsrörelsen hos en
himlakropp bestämmes medelst tre olika
metoder. Den första och äldsta är att iakttaga
rörelser hos vissa distinkta bildningar på
himlakroppens yta (solen, månen och de flesta
av de stora planeterna). Den andra metoden
är att medelst spektrografiska iakttagelser
bestämma rotationstiden (solen, planeterna,
Saturnusringen). Den tredje metoden består i
att genom utförande av mätningar av
himlakroppens totala ljusstyrka ur r:s inverkan på
ljusväxlingarna bestämma rotationstiden
(Ura-nus, Eros’ planetmånar). Detta förfaringssätt
kan naturligtvis ej tillämpas annat än i de
fall ljusfördelningen icke är regelbunden på
den himlakropps yta man undersöker. — I
fråga om stjärnorna kan endast den
Doppler-ska principen användas i den formen, att en
r. gör spektrallinjerna bredare, än vad fallet
skulle vara, om stjärnorna icke roterade. Då
frågan om spektrallinjernas verkliga bredd
är ett mycket komplicerat problem, har man
ännu ej nått några säkra resultat i fråga om
andra stjärnors r. än solens. De hittills
säkraste indicierna på roterande stjärnor ha
erhållits av O. Struve och E. A. Kreiken. För
de egentliga nebulosorna är rotationsrörelse i
flera fall konstaterad. Även i fråga om
anaga-laktiska system ha i några fall
rotationsrörelser kunnat påvisas på spektrografisk väg.
Det synes, som om dessa kroppar icke
roterade såsom en fast kropp. Med utgångspunkt
från uppfattningen, att vårt stjärnsystem icke
heller torde rotera som en fast kropp, ha J.
H. Oort, B. Lindblad o. a. försökt att
bestämma Vintergatssystemets rotationsförhållanden
genom att jämföra rymdrörelserna för
grupper av objekt, belägna på olika avstånd från
systemets centrum, vilket i enlighet med ett
flertal undersökningar är beläget i
stjärnbilden Sagittarius. K. Lmk.
2. (Mek.) En kropps rörelse kring en fast
linje i eller utom kroppen, rotations-
axeln. Varje punkt i kroppen beskriver
härvid en cirkel kring en punkt på axeln
som medelpunkt. Mot de bågar, som kroppens
alla punkter beskriva under ett visst
tids-element, svara lika stora medelpunktsvinklar;
dessas gemensamma värde är kroppens
vrid-ningsvinkel kring axeln under det nämnda
tidselementet. Vridningsvinkeln (uttryckt i
bågmått) per tidsenhet kallas
vinkelhastighet Ofta anges i stället v a r v t
a-1 e t, antalet varv per tidsenhet. Varvtalet
är = vinkelhastigheten, dividerad med 2 jt.
Vinkelacceleration är
vinkelhastighetens ändring per tidsenhet.
En r. kan uppfattas som vektor (se d. o.)
och symboliseras av en linje längs
rotations-axeln, med en längd, proportionell mot
vinkelhastigheten. Det håll, åt vilket denna
linje dragés, är det, åt vilket en vanlig,
höger-gängad skruv skulle röra sig, om den låge
längs axeln, inskruvad i en fast mutter, och
följde med rotationsrörelsen. Om en kropp
samtidigt har r. kring flera axlar, kunna
dessa r., liksom andra vektorer, sammansättas
till en r e s u 11 a n t; de olika delrotationerna
kallas dess komposanter. Varje punkts
hastighet vid den sammansatta rörelsen är
densamma, som om kroppen endast rörde sig
med den resulterande rotationen. Detta gäller
dock endast hastigheterna i ett visst
ögonblick, ej de vägar, som de olika punkterna
beskriva under ett ändligt tidsintervall. Två
lika snabba och motsatt riktade r. kring
parallella axlar kunna ej sammansättas till en
r. utan äro likvärdiga med en parallellrörelse
vinkelrätt mot axlarnas plan, på samma sätt
som två parallella och motsatta krafter ej
kunna sammansättas till en resulterande kraft
utan bilda ett kraftpar (se d. o.). En stel
kropps rörelse i ett godtyckligt ögonblick kan
alltid tänkas sammansatt av en
parallellrörelse längs en viss linje och en r. kring samma
linje, momentanaxeln.
Kroppens olika punkter ha vid en r. ej
likformig hastighet utan en acceleration, som,
om vinkelhastigheten är konstant, är riktad
mot axeln. De påverkas därför av en kraft,
centripetalkraften. Se C e n t r i f
u-g a 1 k r a f t. Sv. B-r.
Rotationsdispersion, fys. kem., se Optisk
vridningsförmåga.
Rotationsdjuptryck, se Fotomekaniska
reproduktionsförfaranden.
Rotationsellipsoid, mat., se E 11 i p s o i d.
Rotationsförmåga, dets. som
vridningsförmåga, se Optisk vridningsförmåga.
Rotationsmagnetism. Arago upptäckte 1824,
att en metallskiva (t. ex. av koppar) erhåller
magnetiska egenskaper, då den kringvrides i
ett magnetiskt fält, och han kallade detta
slags magnetism r. Faraday har visat, att
skivans magnetiska verkningar orsakas av F o
u-caultska strömmar (se d. o.). (J-T.)
Rotationspress, se Tryckpress.
Rotationspump, se Pump, sp. 263 samt
bild 5 och 6.
Rotationsyta, en yta, som uppkommer, då
en rät linje eller kroklinje vrider sig omkring
en i dess plan belägen rät linje
(rotations-ytans axel). De enklaste r. äro cylindern,
sfären och de koniska ytorna med cirkulär
genomskärning. T. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
