Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1141
Rounala—Rousseau, J. J.
1142
Rounala [räu’-], förr kyrkplats i Karesuando
(se d. o.). Jfr K. B. Wiklund, »R. kyrka» (1916).
Rousseau [roså’], Henri, fransk målare
(1845—1910), var i ungdomen
regementsmusiker, blev senare tulltjänsteman, därför ofta
kallad R. le Douanier (tullnären), oeb
framträdde som målare först sedan ban
pensionerats. Hans självlärda måleri, ytterst
detaljerat studerade franska och exotiska
landskap — minnen från militärtjänstgöring i
Mexiko —, väckte stort uppseende, då det
två år efter R:s död utställdes i Paris. Den
litet primitiva, naiva uppfattningen slog an,
och R:s efterlämnade arbeten fingo stor
betydelse för en av 1900-talets mest
uppmärksammade konstriktningar (se N a i v i s m). —
Självporträtt avbildat vid Fransk konst,
bild 75. Monogr. av A. Basler (1927). E. L-k.
Rousseau [roså’], Jean B ap tis te, fransk
skald (1671—1741). R., vars uppstyltade oden
och snusförnuftiga lärodikter under hela
1700-talet ansågos som den
franska poesiens sista
ord, betraktas nu som
den falska
klassicite-tens mest
avskräckande exempel. Bättre ha
hans små
tillfällighetsdikter — poésies
fu-gitives — och kvicka
epigram stått sig
inför eftervärlden. Ett
litet lustspel av R.,
»Le café» (1694),
gjorde lycka i Sverige, dit
det lokaliserats av
Kexel under titeln »Sterbhuscammereraren
Mulpus» (1776). Kj. S-g.
Rousseau [roså’], Jean Jacques,
schweizisk-fransk författare (1712 28/8—78 2/7). Var
född i Genève och härstammade från en
fransk protestantisk familj, som invandrat
på 1500-talet. R:s mor dog vid hans födelse;
fadern var en orolig och hetsig natur, som
1722 flydde från Genève, då han ej ville
underkasta sig en rättegång. Senare omgift, tog
fadern föga notis om sonen. Han sattes i lära
hos en brutal gravör, från vilken han som
15-årig rymde, omhändertogs av en katolsk
lantpräst och sändes till madame de Warens
i Annecy, som skickade honom till
kateku-menhospitset i Turin, där han i aug. 1728
övergick till katolicismen. R. upphöil sig
därpå en tid i Turin, bl. a. som betjänt, men
vandrade våren 1729 till fots tillbaka till
madame de Warens. Med smärre avbrott
stannade han hos henne, småningom som
hennes älskare, i Chambéry och på hennes
lantgård Les Charmettes till 1740. I hennes hem
studerade R. musik, filosofi, historia,
vitterhet, något naturvetenskap och gav lektioner
i musik. 1740—41 var han informator i Lyon
och begav sig hösten 1741 till Paris med en
liten komedi och en avh. om en förenklad
notskrift, som han lyckades få uppläst i
Académie des Sciences. 1743 fick han
anställning som sekr. hos franske ambassadören i
Venezia. Det år han vistades här fick
betydelse genom att han lärde känna den
italienska musiken, under vars inflytande hans
operor kommo till. Han gjorde vidare
politiska studier under jämförelser mellan sin
hemstads och Venezias statsförfattningar.
Återkommen till Paris, lärde han känna en
ung, obildad flicka från landet, Thérèse Le
Vasseur, med vilken han till sin död
sammanlevde. De barn han fick med henne
skickade han under inflytande av hennes
otrevliga familj och förledd av omsorg om sin
självständighet till barnhuset; ångern
häröver bidrog att rikta hans tankar på etiska
frågor. Han författade några små
teaterstycken och operor, särskilt »L’engagement
téméraire» (1747), hans bästa lustspel, och
operan »Le devin du village», som 1752
gjorde stor lycka vid hovet. 1749 läste han en
prisfråga, som akademien i Dijon uppställt:
»Ha vetenskapernas och konsternas framsteg
bidragit till sedernas renande?», och han
skrev, i det att han med nej besvarade frågan,
den 1750 prisbelönta avh. »Discours sur les
Sciences et les arts» (sv. övers. 1807), som
väckte ett våldsamt uppseende. Den
efterföljdes 1755 av »Discours sur 1’origine et les
fondemens de 1’inégalité parmi les hommes»
(båda avh. i sv. övers. 1920, »Tvenne
avhandlingar om kulturen och människan»).
R. utvecklade 1756—61 en storartad
produktion, som väckte rörelse i hela det
bildade Europa. »Lettre ä d’Alembert sur les
spectacles» (1758) utför vidare hans åsikter
om konstens förhållande till moralen. 1761
utkom i sex delar hans kärleksroman »La
nouvelle Héloise», varmed han kom på höjden
av sin popularitet, 1762 »Contrat social», vari
han framställde sina politiska idéer, och s. å.
den stora uppfostringsskriften ȃmile ou de
1’éducation». Personliga brytningar under
dessa år gåvo ökad skärpa åt den ideella
motsättningen mellan R. å ena sidan och
encyklopedisterna d’Alembert, Grimm,
Dide-rot och Voltaire å den andra. R. gav sin
framställning av mellanhavandena i
»Con-fessions». De verkliga olyckorna i R:s liv
inbröto med parlamentets häktningsorder med
anledning av hans liberala religiösa åsikter
i »Émile», framställda som »savoyardprästens
trosbekännelse». Han flydde till Schweiz,
men rådet i Genève brände likaledes »Émile»
och utfärdade arresteringsorder. Han fick
under tre år en fristad i ett Fredrik II :s
område i Neuchåtel och skrev här sina
stridsskrifter »Lettre ä 1’archevéque de Paris»
(1762) och »Lettres écrites de la montagne»
(1765). Befolkningen stenade emellertid 1765
hans bostad. Den engelske filosofen David
Hume förde honom till England, där han
1766 en tid vistades i ro på godset Wootton
i Derby. Förföljelserna hade gjort R.
själssjuk, och misstänksam mot Hume flydde han
från England. Han vistades under följ, år
på olika platser i Frankrike. 1770 återvände
han till Paris och bodde där som en ensling,
oantastad av myndigheterna, under 8 år. Han
skrev nu »Rousseau jugé de Jean-Jacques»,
tre dialoger (1772—76), och de vackra och
konstnärligt mästerliga meditationerna
»RS-veries d’un promeneur solitaire» (1776),
arbeten, som även bära vittnesbörd om hans
förföljelsesjukdom, samt avslutade sina
»Con-fessions» (postumt 1781), numera R:s mest
lästa arbete; i sv. övers. 1912—22 av D.
Sprengel med rika noter och även upptagande
»R. jugé de Jean-Jacques» och »Réveries». I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
